Årets bästa musik 2017

Det känns ju bra att blogga minst en gång per år, och slutet av året ger ett utmärkt tillfälle att fundera över kulturåret som gått.

I år har jag varit minst sagt konservativ.
På bio har jag bara sett sci-fi-uppföljare: Guardians of the galaxy 2, Blade runner 20149, Star wars: The last Jedi, och på konsertfronten har det varit idel gamla godingar: Radiohead, Jens Lekman, bob hund, Jonathan Johansson (alla riktigt bra).
Även på musikfronten har jag mest lyssnat på artister som jag redan hade koll på. Jag har inte ens fått några nya insikter från min vanliga inspirationskälla Så mycket bättre, som jag följer allt sämre (är fortfarande inte klar med förra säsongen). Enda nya upptäckten är egentligen Phoebe Bridgers, men hon är å andra sidan en riktig pärla.

För kommentarer kring listorna, se Landets Frias sammanfattning av årets bästa kultur här.

Årets bästa låtar

1. Tori Amos – Reindeer king

2. Beck – No distractions

3. Belle & Sebastian – We were beautiful

4. Björk – The gate

(Jag har inte hunnit lyssna in mig på Björks och Becks skivor än...)

Årets bästa skivor

St. Vincent: Masseduction

Jens Lekman: Life will see you now

Pheoebe Bridgers: Stranger in the Alps

Grandaddy: Last place

Fever ray: Plunge

The new pornographers: Whiteout conditions 

This is the kit: Moonshine freeze 

Irah: Into dimensions (2016)

Hela 2017 års Spotifylista finns här. 

2016 års bästa musik

Bättre sent än aldrig! Jag har lyssnat på en hel del bra musik under 2016 och samlat de bästa låtarna i en spellista på Spotify. Mest nytt och lite som bara är nytt för mig.

Sammanfattningsvis var det helt klart indiebrudarna som gjorde de bästa låtarna, utan inbördes rangordning (och med många grymma videor):

Marit Bergman - Dra åt helvete

Little Jinder - Super 8

Ida Redig - Ghost

Shura - What's it going to be? 

Tegan and Sara - Stop desire

Men på albumsidan har det tyvärr mest varit män som snurrat hos mig.

1. Frightened Rabbit - Painting of a panic attack

2. Radiohead - A moon shaped pool

3. Jonathan Johansson - Love & devotion.

Även t ex Daughter och Ed Harcourt har släppt schysta grejer. Sven-Bertil Taube gjorde en oväntat fin version av Himlen runt hörnet. Och så lade ju Kent av i storartad stil. Men det var länge sedan jag lyssnade på något nytt av dem...