Filmfrossa!

Nu var det ett tag sedan. Jag har haft fullt upp med bland annat mina kurser i kulturjournalistik (som student) och medborgarjournalistik (som lärare). Och så fick jag lite skrivkramp av Apatiska för nybörjare. Den var bra som pjäs (kul, bra tempoväxlingar, välspelat, många oväntade vändningar), men lite tunn. Och definitivt för nybörjare.

Men nu händer mycket på filmfronten i Malmö som jag vill tipsa om:

- Ekofilmfestival pågår till och med söndag 1 april med bland annat "Homo toxicus" om miljögifter och tema stadsodling. Se mer på Panoras hemsida.

- International female film festival Malmö 2-4 april innehåller filmer från hela världen med ett särskilt fokus på Afrika. Filmerna handlar om allt från hiphop och fotojournalistik till könsstympning och barnsoldater. Särskilt sugen blir jag på "Difficult love", om fotografen Zanele Muholi och hennes bilder på det lesbiska Sydafrika, och kortfilmerna på "Shorts & champagne" som alla låter superintressanta. Se hela programmet på femalefilmfestival.se.

- Malmö queer filmfestival 12-17 april har ett rakt igenom toppenprogram där jag vill se alla filmerna! Svartvit queersci-fi får man inte varje dag, för att nämna något, och Tomboy om könsroller verkar toppen, liksom Förbjuden kärlek som jag varit sugen på ett tag. Även här är det hos Panora som du hittar mer info.

Apatiska för nybörjare

Det är inte alltid lätt att hinna med bloggandet, eller annat här i livet. Men i morgon har jag i alla fall bedömt att jag har tid att gå på teater. Jag vill verkligen se Jonas Hassen Khemiris pjäs "Apatiska för nybörjare", baserad på Gellert Tamas bok om apatiska flyktingbarn. Klockan 19 på Lunds stadsteater. Ska bli grymt! Fortsättning följer...

Feist var fantastisk! 
Vilken artist! Vilken röst! Vilken närvaro! Och så vidare. Feists spelning på Falconerhallen i Köpenhamn i går var typ magisk. Och oj vad vi fick valuta för pengarna. Omkring 2 timmar höll hon och bandet igång, dessutom efter en mycket trevlig inledning av Eirik Glambek Bøe och hans akustiska gitarr. Han återkom för övrigt mot slutet för en underbar duett med Leslie Feist under ett av två sjok med extranummer.


Jag hade glömt hur många grymma låtar hon har. A commotion, I feel it all, The circle married the line, Past in present, The bad in each other, My moon my man, I'm sorry. Men framför allt gör hon dem sjukt bra live. Hennes röst håller för alla prövningar, hon jobbar med kontraster i intensitet och sättning och inte minst utnyttjar hon verkligen sina skickliga medmusiker. I synnerhet de tre körsångarna gör ett makalöst bra jobb, och får också glädjande nog ett eget nummer att visa upp sig i, men även till exempel slagverkaren är riktigt bra. Gillar för övrigt skarpt greppet att utnyttja härliga ljud som en speldosa och bjällrorna i körsångarnas kläder. ;)

Fira tuffa tanter på kvinnodagen!

Det finns naturligtvis många bättre sätt att uppmärksamma Internationella kvinnodagen. Men medan du ägnar dig åt någon av dem, kanske du vill ha lite tuffa tanter i hörlurarna? Då finns bästa Spotifylistan här.

I kväll blir det Feist i Köpenhamn, tjohoo!

Slöjor, bananer och män i rutig skjorta

Det har varit en intensiv vecka rent kulturellt för min del. I tisdags såg jag som sagt Manta på Skånes dansteater/Palladium, med efterföljande frågestund. Det var grymt. Jag kan inte uttrycka mig bättre än Malena Forsare på Sydsvenskan, så jag hänvisar er till hennes fantastiska recension i stället. Och till min intervju med dansare och koreograf Héla Fattoumi så klart. Det finns också ett kort videoinslag (på franska) med klipp ur föreställningen.

I onsdags var jag som sagt på Big boys gone bananas*, även det med frågor efteråt. Det blev också en artikel till Skånes Fria Tidning från ett mycket intressant samtal.

Och i fredags var det äntligen dags för konserten med Wu lyf på Inkonst. Jag har nog aldrig sett så många unga män i rutig skjorta på samma ställe, och då hänger jag ändå runt Möllan rätt ofta. ;) Men det var en riktigt bra konsert. Sångaren Ellery James Roberts är både snygg och intensiv, ingen dålig kombination, och även om det hela började lite stelt kändes det också äkta. Efter hand kom Roberts igång allt mer, liksom flera av de andra i bandet som till sist tog av sig tröjorna. Roligt att sångarens riviga sångröst märks lika mycket när han talar. Det mest anmärkningsvärda med sången är dock uttalet av ljuden, som är minst sagt bisarr. Han vill helt enkelt inte att vi ska höra vad han sjungar, har varit min slutsats. Att köra låtarna i Spotifys app Tunewiki är därför ganska kul, där man kan se texten samtidigt som man hör den. ;) Hur som helst: vi fick mäktig musik som framfördes snyggt och känslosamt. En fin spelning helt enkelt. 

Hur de låter? Ptja, rivig och relativt melankolisk indierock är väl en början. Allmusic använder som vanligt sina träffande adjektiv: brooding, cathartic, searching, volatile, brash, fiery, reflective, rousing, autumnal, confrontational, dramatic, intense, passionate, theatrical, urgent, visceral, yearning, energetic, exciting, hypnotic. Så är det... ;)

Big boys gone bananas*

Lincoln Bandlow, Fredrik Gertten och moderator Suzanne "Suuz" Naffah.

Jag har lärt mig en läxa. Jag väntade för länge med att fatta beslut och faktiskt köpa biljett till konserten med M83 i onsdags, så det hann bli slutsålt... Men jag deppar inte för det. Jag var nämligen och såg dokumentären Big boys gone bananas* i stället. 

På Spegeln i Malmö var det först visning och sedan frågestund, med både regissören Fredrik Gertten, producenten Margarete Jangård och den amerikanske advokaten Lincoln Bandlow på plats. Och både filmen i sig och diskussionen var helt klart en upplevelse.

Om du inte känner till filmen, handlar den om reaktionerna på Gerttens förra film Bananas*, inte minst från fruktföretaget Dole, som stämde regissören, producenten och filmbolaget. Den efterföljande David vs Goliat-kampen fungerar perfekt som film.

Jag har nog en del invändningar mot detaljer i filmen och hur den är uppbyggd. Men i stort använder den sig skickligt av olika retoriska grepp, känslor och dramatik. Dun fungerar också bra som en allmän kritik mot hur medier påverkas av stora företag och pr. Filmen i sig är klart sevärd, eftersom den både är spännande och rolig, och eftersom den dessutom tar upp viktiga frågor, rekommenderar jag den varmt.

Läs mer på filmens hemsida.