Feist var fantastisk! 
Vilken artist! Vilken röst! Vilken närvaro! Och så vidare. Feists spelning på Falconerhallen i Köpenhamn i går var typ magisk. Och oj vad vi fick valuta för pengarna. Omkring 2 timmar höll hon och bandet igång, dessutom efter en mycket trevlig inledning av Eirik Glambek Bøe och hans akustiska gitarr. Han återkom för övrigt mot slutet för en underbar duett med Leslie Feist under ett av två sjok med extranummer.


Jag hade glömt hur många grymma låtar hon har. A commotion, I feel it all, The circle married the line, Past in present, The bad in each other, My moon my man, I'm sorry. Men framför allt gör hon dem sjukt bra live. Hennes röst håller för alla prövningar, hon jobbar med kontraster i intensitet och sättning och inte minst utnyttjar hon verkligen sina skickliga medmusiker. I synnerhet de tre körsångarna gör ett makalöst bra jobb, och får också glädjande nog ett eget nummer att visa upp sig i, men även till exempel slagverkaren är riktigt bra. Gillar för övrigt skarpt greppet att utnyttja härliga ljud som en speldosa och bjällrorna i körsångarnas kläder. ;)

Publikkontakten är lågmäld men fin, inga långa utlägg mellan låtar får vi men några fina ögonblick, till exempel när Feist glömmer texten och när hon uppmanar oss att dansa tryckare på slutet: "I'm the romance police". Hon ber oss också att klappa fram lite uppmuntran till sina vänsterfingrar som hon tycker har svikit henne under kvällen. Vi applåderar snällt men jag tror inte att någon i publiken är besviken på hennes begåvade gitarrspel! Inte heller på våra möjligheter till stämsång med Feist som ger flera av spelningens höjdpunkter för oss som gillar sådant. ;) Och det är en bra publik, som håller tyst under de finstämda låtarna.


Minus finns det så klart alltid. Alla hennes låtar är inte lika bra, och det blir helt klart svackor mellan höjdpunkterna. Jag blev onekligen lite besviken över att inte få höra 1234, även om jag förstår om hon inte bara vill förknippas med den. Och 2 timmar är lång tid. När hon kom till The limit to your love började jag känna att gränsen för min kärlek (och framför allt för vad mina stackars fötter och ben tål!) inte var så långt bort. 


Men det var länge sedan jag blev rörd till tårar på konsert, och länge sedan jag blev så positivt överraskad av en liveartist som jag ändå hade höga förväntningar på. 8,5 av 10 poäng. Vi ses igen hoppas jag, Leslie!