Stimulation overload

På torsdag ska jag se Kirstine Ilum/Somatic noises nya verk Stimulation overload, som har premiär i veckan på Dansstationen. Tror att det kan bli grymt! Jag har sett en snutt medan dansen höll på att ta form och fick känslan av att den är ovanligt "figurativ"/lätt att tolka för den som kanske är lite tveksam till mer abstrakt dans. Verkar också rätt brutal - handlar enligt upphovspersonerna om viktiga frågor kring flykt och övergrepp. Min minnesbild är en dansare med en papperspåse över huvudet som får saker kastade på sig... Planen är i alla fall att jag ska recensera verket för den antirasistiska tidskriften Manas nästa nummer, håll utkik!

Borders are bad for you!

Nu ska det handla om Asylmusikalen, äntligen! Den har tyvärr redan slutat gå - men jag hoppas precis som ensemblen själva sa under föreställningen att det här ska bli något som turnerar runt om i Sverige länge. No borders musical är nämligen något för alla.

Jag erkänner, jag köpte min biljett eftersom det var ett behjärtansvärt projekt. Ett samarbete mellan asylrättsaktivister och människor med egna erfarenheter av den svenska asylpolitiken, ett sätt att nå ut bortom plakat och insändare, ett demokratiskt kulturprojekt med hjärtat på rätt ställe. Men det var svårt att veta hur bra en grupp amatörer kunde göra en musikal från scratch.

Full pott till Äta sova dö!

Gabriela Pichlers debutfilm tog hem alla de tyngsta Guldbaggarna i går - bästa film, bästa manus, bästa regi. Dessutom fick Nermina Lukac priset för bästa kvinnliga huvudroll. Mycket välförtjänt - filmen är i en helt annan klass än det mesta som görs i Sverige - och extra kul för oss som tycker att Skåne, klassfrågor, rasism och starka kvinnor är viktiga att lyfta fram. Tjoho!

Det är Karneval i stan!

Så lyder rubriken på min recension av Karavans senaste föreställning Karneval som finns i senaste numret av Skånes Fria Tidning. Texten finns här.

Jag är ju ingen jättevan scenkonstrecensent (än!) men jag hoppas att jag har gjort den rättvisa. Det var en tänkvärd, rolig och omtumlande föreställning där alla medverkande stod för imponerande insatser. Jag hade ett par mindre invändningar men om du funderar på att se den rekommenderar jag det utan tvekan! Karneval går till och med den 27 januari. Läs mer på Karavans hemsida.

Missa inte att se Alma Söderberg gratis!

Dansaren och koreografen Alma Söderberg är en av mina senaste idoler. De verk jag sett av henne hittills (A talk, Cosas och Travail) har varit bland de bästa dansföreställningar jag upplevt - kreativa, lustfyllda, roliga, snygga, begåvade och smarta. Hon kombinerar sång, rytm, ord, musik och dans på ett väldigt skönt sätt.Nu finns chansen att se hennes genombrottsverk Cosas alldeles gratis på Lunds konsthall. Gör't! 12 och 13 januari klockan 13 är det som gäller.

Det finns också ett fint inslag från SVT:s program Sverige! att se på SVT play ett tag till om just Cosas. Och faktiskt hela verket på Alma Söderbergs egna videokanal på Vimeo. Det som väcker flest skratt börjar vid ca 12.45 och sedan kommer exempel på hennes vackra sångröst direkt efter, vid ca 13.30.

Och en trailer för grymma duetten A talk med Jolika Sudermann, ett sjukt imponerande och roligt verk... som jag skrev ett annat inlägg om direkt efter att jag sett den.

Det finns också en kort snutt ur hennes senaste verk Travail på Youtube med lite exempel på vad jag kanske skulle kalla human beatboxing. ;)

Finaste Aimee Mann

För mig är Aimee Mann en sådan där artist som känns som en gammal vän. Om jag gjorde musik har jag fått för mig att den skulle låta lite som hennes singer songwriterpop. Kanske inte så innovativ eller spännande rent musikaliskt, och inte revolutionerande teman heller, med fokus på mellanmänskliga relationer, men gedigen, melodisk och snygg med smarta, träffsäkra texter.

Och nu spelar hon på KB i Malmö igen, den 17 januari. Så självklart ska jag dit!

Jag upptäckte henne samtidigt som "alla andra", när hon gjorde soundtracket till en av mina favoritfilmer, Magnolia. Låtar som Save me och Deathly gjorde så klart intryck. Och sedan lyssnade jag på supergrymma Bachelor no.3 som har en del av samma låtar men också fantastiska tillskott som Red vines, som jag älskar. Och sedan kom Lost in space, en mörkare men lika underbar skiva. Några höjdpunkter där är Humpty dumpty och Pavlov's bell, men framför allt Invisible ink, en av mina favoritlåtar alla kategorier.

"Nobody wants to hear this tale
The plot is cliché, the jokes are stale
And baby we've all heard it all before
Oh I could get specific but
Nobody needs a catalog
With details of love I can't sell anymore..."

Men sedan släppte hon flera skivor som jag inte fastnade för och jag började att ge upp hoppet om henne. Tills Charmer kom i höstas, som är en riktigt grym skiva. Jag gillar bland annat Charmer och Crazytown men allra bäst är Red flag diver och Labrador. Som jag ser mycket fram emot att få höra live!