Borders are bad for you!

Nu ska det handla om Asylmusikalen, äntligen! Den har tyvärr redan slutat gå - men jag hoppas precis som ensemblen själva sa under föreställningen att det här ska bli något som turnerar runt om i Sverige länge. No borders musical är nämligen något för alla.

Jag erkänner, jag köpte min biljett eftersom det var ett behjärtansvärt projekt. Ett samarbete mellan asylrättsaktivister och människor med egna erfarenheter av den svenska asylpolitiken, ett sätt att nå ut bortom plakat och insändare, ett demokratiskt kulturprojekt med hjärtat på rätt ställe. Men det var svårt att veta hur bra en grupp amatörer kunde göra en musikal från scratch.

Resultatet var över all förväntan. Del ett var djupt berörande. Snyftningar hördes runt om i den fullsatta salongen på Bastionen. Men det var vare sig sentimentalt eller för mycket. Det var bara rätt. Det här är sorgliga historier och det ska vi inte blunda för. Det var snyggt gjort.

Allra mest gripande var det kanske att veta att 18-årige Ali, som blivit omskriven i medierna och vars fall väckt stora protester, skulle varit med i musikalen men i stället tvångsdeporterats till Rom. Hans berättelse finns ändå med i handlingen, precis som så många andra sanna historier. Att höra de orden från människor som själva upplevt situationen är något som är mycket svårt att värja sig emot. Vilket är precis vad som behövs.

Del två hade dock en helt annan ton. Här var det träffande satir, bra musik och inte minst massor av inspiration. Från framtiden riktades tack till publiken och samhället för allt vi gjort för att uppnå en värld utan gränser. Enligt min mening en perfekt lösning för att få oss att agera utan att bli pekpinneaktigt.

Allt var inte perfekt - ibland var det svårt att uppfatta det som sas, några var kanske lite teatraliska i sitt framförande - men det var inte heller huvudsyftet. Lite proffsighet är jag absolut beredd att offra i utbyte mot äkthet, mot röster som vet vad de pratar om och som bryter ner den distans som fiktionen kan skapa.

Med det sagt var den tekniska nivån långt över vad jag förväntade mig av amatörer. Föreställningen var välbalanserad och dynamisk, utan transportsträckor men med lagom doser av både skratt och tårar. Hela scenytan användes snyggt med bra balans rent visuellt och en rad olika situationer från rättssal till tv-inslag skapade variation. Människor på led återkom som ett visuellt tema för att skildra allt från gränskontroll till uppdelningen mellan aktivister och poliser. Skickliga musiker, ett skarpt manus, välfungerande scenografi och kostym och utmärkta insatser från sångare och skådespelare gjorde detta till en både njutbar och minnesvärd föreställning.

Jag skulle vilja ha hela texten till avslutningsnumret, men jag får nöja mig med att citera höjdpunkten och grundbudskapet i föreställningen:
"I've got some news for you:
Borders are bad for you!"

Läs mer i Alejandra Pizzaro Correas utmärkta artikel i Skånes Fria Tidning och håll utkik på Teater Interakts hemsida för mer info om extra föreställningar eller en möjlig framtida turné. Läs också mer om Asylgruppen i Malmös arbete och hur du kan stödja dem.