Scenbyte på Moderna museet

Nu är jag igång med kulturen igen efter julstöken, och tack vare mina kära vänner kom jag äntligen iväg till Scenbyte och de andra utställningarna på Moderna i Malmö. Huvudutställningen är ju öppen till 5 februari men jag kan varmt rekommendera även framför allt Zon Moderna Point of view av gymnasieelever i Verkstaden som slutar redan 8 januari. Flera mycket originella, intressanta och inte minst roliga verk. Bara David Ronners microworld med sci-fiinspiration är värd besöket. Övriga verk är tyvärr osignerade men innefattar bland annat ett porträtt i rutor stora som skivomslag, spännande masker, en hinderbana på en skivspelare och lampor av dunkar.

Fredrik Roos stipendiat Oskar Mörneruds verk Panorama/Midbody är rätt cerebralt, men extremt väl utfört och intressant när man läst om bakgrunden.

Höjdpunkterna i Scenbyte är många. Det är kul att se korsnefruktningarna mellan olika konstformer samt orientalismens påverkan. Jag har alltid gillat kubismen och här finns fina verk av både Picasso, Braque, Léger (camparna i svartvitt med avvikande block av grundfärger!) och Gösta Adrian-Nilsson. 

Det bästa för mig är dock för ovanlighetens skull filmerna. Bröderna Lumières film av Loïe Fullers performance La serpentine är bland det vackraste jag sett, med klänningens böljande rörelser i de ständigt skiftande färgerna, och Martha Grahams koreografi Panorama är extremt snygg. En annan ny bekantskap för mig var Ivan Aguéli som definitivt är en ny favorit. Liksom Tora Vega Holmström (det fantastiska verket Främlingar!) fyller han sina porträtt och landskap med häftigt ljus, djup, färger och känslighet. Jag tycker ofta om målningar på dukar med en annan färg än vit och han fyller även ibland i bakgrunden, till exempel himlen, efteråt, vilket ger häftiga konturer. 

Även skulpturerna sticker ut, främst Picassos kvinnohuvud och Calders lökspindel, men även Matisses kvinnofigurer. En mycket sevärd utställning!