Vilken kille!

Det är något med en riktigt bra konsert som gör att jag får förnyat hopp om mänskligheten. Det hände med Jens Lekman på KB den 14 september, <3, som efter sista extranumret lämnade scenen med orden "Ta hand om er". Och det hände nu med bästa Ken Stringfellow.

Jag erkänner att jag mest hakade på konserten av en slump. Klart att jag lyssnat på min beskärda andel av Posies genom åren, men numera har jag dålig koll. Men vilken kille! Ödmjuk, rolig och karasmatisk, med låtar som uppslukade mig vid första lyssningen, ett mellansnack som både roade och oroade (han skojade om Öresundstågen! Och han bor inte ens här! Vilken klarsynthet!) och en grym kostym. Vilken röst! Vilken kraft!

Lustigt nog var min spontana musikaliska parallell nya zealändska humorduon Flight of the conchords, men det ska mest tas som en komplimang. Stora skillnaden var inte antalet skratt, utan att han verkligen menar vad han sjunger. Det är fina grejer.

Det var så vitt jag kan minnas första gången jag har sett en artist tacka ljud- och ljusteknikerna och de andra anställda i lokalen. Och vi blev hans vänner för en kväll.

Keep in mind
that the fates are kind
if you let them be so
and I know you will
(Sista låten, "Here's to the future")

Skratt och gråt, precis som i fredags. Men det är en annan historia!