onsdag, februari 20, 2013

Frightened rabbit = bäst just nu

Jag trodde inte att de kunde toppa skivan The midnight organ fight och dess suveräna blandning av ordvitsar med en knivskarp skildring av en förlorad kärlek - men jag hade nog fel. Frightened rabbits nya skiva Pedestrian verse är något mindre hjärtslitande att lyssna på men berör på andra sätt lika mycket och är musikaliskt lika fulländad. De säger själva till DIY att det är det mörkaste de gjort men trots att det är mycket död upplever jag också att det finns mycket hopp. "There's still hope so I think we'll be fine" - även om nästa rad är "in these disastrous times" ;) (Oil slick).

Texterna är onekligen viktiga. Det här är ändå bandet som tidigare gett oss pärlor som "you're the shit and I'm knee deep in it" (My backwards walk) och otaliga vändningar kring armar och händer i Good arms vs bad arms, som dock kulminerar med att "I’m armed with the past and the will, and a brick". Nu får vi bland annat fyndigheter som "I'll never be holy, thank God I'm full of holes" (Holy).

Sångaren Scott Hutchison har i mina öron en rätt fulländad röst - lika säker och melodisk som uttrycksfull. Soundet är precis så som jag vill ha min indierock - också det melodiskt och bitvis pampigt, ibland aggressivt, ibland melankoliskt. Att de är skottar - och att det hörs tydligt i sången - är bara en bonus.

Jag har famlat lite efter rätt jämförelse men det var så klart skotska poppunkarna Idlewilds bästa stunder som jag tänkte på (det vill säga låtar som Actually it's darkness, Roseability och Let me sleep (next to the mirror)100 broken windows). Manic street preachers, King Creosote och Travis dyker också upp som möjliga liknelser men Frightened rabbit har mindre stråkar, mer tuffhet respektive högre kvalitet. Utifrån andra perspektiv än det rent musikaliska kan Frightened rabbit dock lika väl jämföras med ett av mina andra favoritband Eels, för intelligensen och balansen mellan sorg och humor.

Hoppas jag får se dem live i sommar, det kan inte bli annat än bra. Tills dess lyssnar jag, om och om igen.

Inga kommentarer: