2013 = Nyckelns och den unga fantasyns år

Jag läste 19 böcker förra året, varav 18 var skrivna av kvinnor. Delvis beror detta på att jag ägnade en stor del av året åt att läsa en massa grym ungdomsfantasy. Har du inte fastnat än, tycker jag att du ska ge det en chans. Ungdomsböcker av hög kvalitet är till för alla som är eller någon gång har varit ungdomar. Avfärdar du dem missar du verkligen något.

Min största läsupplevelse var Nyckeln, den sista delen av Sara Bergmark Elfgrens och MatsStrandbergs trilogi om sju tonårshäxor i Bergslagen. Spännande, välskrivet, genomarbetat, med starka karaktärer som känns som ens vänner. Det känns som en klassisk idé att tvinga ihop en grupp sinsemellan väldigt olika personer att rädda världen tillsammans, och på ytan kan karaktärerna verka klyschiga (plugghästen, mobbaren, den mobbade, bimbon, och så vidare) men här får de verkligen djup och komplexitet. De bråkar och gör misstag och pratar som riktiga människor, precis som Maria G Francke påpekar i sin recension i Sydsvenskan. Rekommenderas för alla som någon gång varit tonåringar. Se också mitt tidigare blogginlägg om Cirkeln, del 1 i serien.

Jag gillade verkligen också Hungerspelenböckerna av Suzanne Collins som jag äntligen tagit tag i att läsa. Johan Berggren skriver en intressant analys i senaste numret av Ordfront magasin:

”Hungerspelen är helt enkelt radikalsocialistisk litteratur, med en feministisk hjälte, om vikten av solidaritet mellan egendomslösa, om att människovärdet är värt att försvara under alla omständigheter, och om att den enda och rätta vägen för utsugna och förtrampade är att svika makten, gå samman med sina jämlikar och kräva sin rätt – och göra uppror om så behövs.”

Oavsett vad en tycker om det politiska innehållet är det galet spännande böcker, ”Jag kunde inte sluta läsa... beroendeframkallande” som Stephen King säger på omslagen, med en komplex och oförutsägbar huvudkaraktär och handling. Både vardagen i seriens dystopiska framtid och själva Hungerspelen är nyskapande och levande beskrivna. Mycket läsvärda böcker, helt enkelt.

Förra året läste jag också Jessica Schiefauers Augustprisvinnande bok från 2011, Pojkarna. Fantastisk läsning. Superroligt att en svensk författare lyckas skriva skriva så nyskapande och tänkvärd fantasy med så hög litterär kvalitet, en riktigt värdig Augustvinnare. Hur boken ska tolkas har gett upphov till intressanta diskussioner. Visst finns det feministiska poänger i temat men jag tänker mer att det är av queera skäl som tre tonårsflickor blir så förtjusta när de upptäcker att de kan förvandla sig till pojkar med hjälp av nektarn från en magisk blomma. Läs mer om just transperspektivet här. Kärlek, genus, vänskap och sex är hur som helst starka teman i boken som inte liknar något annat jag läst i fantasygenren men bär vissa gemensamma drag med Ulf Starks klassiska Dårfinkar och dönickar. Båda är böcker som jag aldrig kommer att glömma. 

När vi ändå är inne på ungdomsfantasys litterära kvaliteter måste jag slå ett slag för Philip Pullmans trilogi His dark materials/Den mörka materian, varav den första blev film, The golden compass/Guldkompassen. Resten gick inte att filma, i alla fall inte i Hollywood, på grund av sin genomgripande och kaxiga religionskritik. Serien är ganska komplex både till sin handling och sitt idématerial, men i och med att den riktar sig till ungdomar är den samtidigt relativt lättillgänglig. Den är oerhört nyskapande, tankeväckande, levande och gripande. De här måste tillhöra tidernas bästa ungdomsböcker. Läs!