At night I fly

... är namnet på en välrenommerad dokumentär om ett konstprojekt på Folsom prison i USA (läs mer på Imdb). Den verkar jättebra. Just nu finns den att se på Svt play. Passa på att se till och med den 19 maj!

Konserttips! 

Vill bara rekommendera några spelningar framöver...

1. Jonathan Johansson, 28 april, St Johannes kyrka, Malmö.

2. Deportees, 11 maj, KB, Malmö.

3. bob hund, 5 juni, Moriska paviljongen, Malmö.

4. Laleh, 5 juli Sofiero, Helsingborg, 19 juli, Kronovall, Österlen.

3. Paul Simon spelar "Graceland"-skivan med Ladysmith Black Mambazo, 22 juli, Globen, Stockholm. Man borde verkligen vara där. Om man bara får ihop 495-995 kronor plus resa och boende. ;)

Google tar över konstvärlden

Lite läskigt är det. Men än så länge mest bra. På googleartproject.com kan du kolla på konst från många av världens bästa museer. Till exempel Nya Zealands nationalmuseum Te Papa. De imponerande maoriska verken varvas med landskapsmålningar och foton från förr. Spännande! Å andra sidan kan man jämföra de 178 verken där med museets egna onlinesamling som innehåller 200 000 bilder (bland annat på naturhistoriska samlingar, men ändå...)

Skottlands nationella gallerier har också en spännande samling på sajten. Många dramatiska, eller kända verk. Nationalmuseet i Stockholm är med (verket av Helmer Osslund fastnade jag verkligen för!), liksom Glyptoteket och Statens museum for kunst i Köpenhamn. Och så en massa andra kända och mindre kända internationalla konstmuseer så klart.

De har också en grej för vissa museer som de kallar "museum view" som tillåter en att "gå runt" inuti museet, lite som i ett 3d-spel. Det är rätt klumpigt men tanken är ju god. Testa MoMA (Museum of Modern Art i New York) t.ex.!

Man kan dessutom söka på konstnär. Om jag förstod det rätt måste man bläddra på förnamn, det tar inte oväntat rätt lång tid... och då testade jag ändå med Jasper Johns, som är rätt långt fram på J. ;) Och så hade de bara en av hans tavlor! Inte någon som jag kände till heller! Lyckligtvis finns en sökruta, där jag hittade tre verk av Mucha...

Gränssnittet är generellt, om man ska vara snäll, "minimalistisk", och om man ska vara taskig, "disfunktionell".

Nåväl. Trots allt, kul surfande för den som gillar konst!

Crazy in love with Mr Perfect

...hoppas jag att jag ska se på onsdag på Dansstationen. Dans är oftast kul, dans om relationer låter ännu bättre! Det blir två verk, ovanstående "Crazy in love with Mr Perfect" och "I reckon" (som ska undersöka dansaren Stian Danielsen och manlighet). "Crazy in love..." ska med "humor och sarkasm" fokusera på vår längtan efter kärlek. Det är isländska Steinunn Ketilsdottir och amerikanska Brian Gerke som står bakom.

Mina tidigare erfarenheter av dans om relationer på Dansstationen är positiva (inte minst "Running up the Down Escalator" av Ben Duke och "Ven" av La Macana – ett av de coolaste verk jag sett – se video här) så det här kan bli bra!

Från 18.30 är det dessutom drop-in performance med Banditteatern, som bjuder in till "den perfekta dejten". Låter minst sagt spännande. ;)

Läs mer på Dansstationens hemsida.

Allt jag vill ha...

... nästan ;) var Jakob Hellman och Nerverna på Debaser i torsdags. Aldrig trodde jag att jag skulle få höra "Hon har ett sätt" eller "Du är allt jag vill ha" live. Rösten har han kvar, underbart. Det är grymma och klassiska poplåtar och det var jäkligt fint att se dem på scen. De nya låtarna var bitvis också schysta. Svårt att jämföra med favoritlåtar man lyssnat på hundra gånger så klart. Också svårt att jämföra charmigt naiv pop av en 23-åring med naiv pop av en man som närmar sig 50. Ibland funkar det fint, ibland sämre. Men det ska bli kul att höra skivan, när den kommer!

En ny låtrad la sig särskilt på minnet:

"När det skymmer drar jag nytta av min obetydlighet".

Säger nog det mesta. ;)

Allra bäst var två låtar. Den ena var en underbar akustisk version av min kanske bästa Hellmanlåt "Vackert väder" med Jakob Hellman och hans flickvän Carolina Svensson. Vilken säker och vacker röst hon har! Och det är alltid härligt när en bra låt får nytt liv med ett annorlunda arrangemang. Och den andra var en riktigt rockig version av "Stora havet", en låt som jag aldrig greppat på skiva. På scen blir den manisk, drivande och tung på bästa möjliga sätt. Stort! Det vore kul om Jakob Hellman vågade gå mer åt det hållet i sitt nya material, tycker jag, men han verkar vara mer sugen på snällare pop och då får det ju vara så. ;)

Håkan Engström gillade också "Stora havet".

Nerverna funkar för övrigt ypperligt som band. Extra plus för Jakob Hellmans silvriga kavaj! Och jag är säker på att huvudpersonen själv smög sig fram genom lokalen strax före spelningar, med ett par plastkassar i händerna. Gillar folk som gör sådant. ;)

Veckans kulturkoll

Om jag hade obegränsat med tid, skulle jag gå på följande den här veckan:

Torsdag 12 april: Film 19.00: Tomboy, Kirsebergsteatern (franskt om barns könsroller)

Torsdag 12 april: Konsert ca 21.30: Jakob Hellman, Debaser

Torsdag 12 april (till den 29): Filmfestival: CPH:PIX, Köpenhamn

(det är ett absurt fullspäckat program där jag inte ens kan börja att plocka ut höjdpunkter tyvärr...) ;)

Fredag 13 april: Författarssamtal 19.00: Erlend Loe, Malmö stadsbibliotek (boken Maria & José är en pärla!)

Lördag 14 april: Idéverkstad 11.30 och framåt: Think global act local (teater, samtal, workshops med mera för en hållbar framtid)

Lördag 14 april: Film 16.00: Weekend, Inkonst ("en ärlig film om sex, relationer och kärlek")

Söndag 15 april: Firande 14.00-18.00: Romska nationaldagen, Folkets park

Söndag 15 april: Film 18.00: Codependent lesbian space alian seeks same, Inkonst (lågbudget-sci-fi-komedi)

Före den 22 april: Utställning: Ladies and gentlemen, Moderna museet Malmö (kända fotografers porträtt)

Så vet ni det. ;)

Bäst musik just nu

... eller i alla fall det som jag lyssnar mest på. ;)

1. Kids - "Kids". När första låten "My sincerest apologies" drar igång blir jag alldeles lycklig. Vilken fullträff - klassisk indiepop när den är som bäst, oavsett om det är glada låtar eller helt enkelt mäktiga. Tyvärr bara en ep. Bästa låt: "Exhale".

2. The Pierces -"You & I". Var helt säker på att jag bloggat om denna favorit, men kan inte hitta inlägget i så fall. Jag kan inte förklara varför men den här elektro-country-folk-popskivan bara älskar jag. Lite åt First aid kit-hållet, men i mina öron mer intressant. Mer mainstream egentligen, men de har något. De två kvinnliga rösterna är helt otroliga! Bästa låt och min absoluta favorit just nu: "It will not be forgotten".

3. Chairlift - "Something". Hela skivan är bra 80-talsinspirerad indie, men det är någonting med bästa låten "I belong in your arms" som gör mig alldeles kär. Den kunde vara #1 1985, typ. I positiv bemärkelse. ;)

4. Alex Winston - "King con". Indiepop med sockersöt tjejröst varvad med mörkare toner. Ibland blir det direkt mäktigt, som i bästa låten "Velvet Elvis".

5. Perfume genius - "Put your back N 2 it". Oändligt vackra pianoballader med en sångare som låter lite som Art Garfunkel. Fina grejer. Bästa låt: "Dark parts".

Filmfrossa!

Nu var det ett tag sedan. Jag har haft fullt upp med bland annat mina kurser i kulturjournalistik (som student) och medborgarjournalistik (som lärare). Och så fick jag lite skrivkramp av Apatiska för nybörjare. Den var bra som pjäs (kul, bra tempoväxlingar, välspelat, många oväntade vändningar), men lite tunn. Och definitivt för nybörjare.

Men nu händer mycket på filmfronten i Malmö som jag vill tipsa om:

- Ekofilmfestival pågår till och med söndag 1 april med bland annat "Homo toxicus" om miljögifter och tema stadsodling. Se mer på Panoras hemsida.

- International female film festival Malmö 2-4 april innehåller filmer från hela världen med ett särskilt fokus på Afrika. Filmerna handlar om allt från hiphop och fotojournalistik till könsstympning och barnsoldater. Särskilt sugen blir jag på "Difficult love", om fotografen Zanele Muholi och hennes bilder på det lesbiska Sydafrika, och kortfilmerna på "Shorts & champagne" som alla låter superintressanta. Se hela programmet på femalefilmfestival.se.

- Malmö queer filmfestival 12-17 april har ett rakt igenom toppenprogram där jag vill se alla filmerna! Svartvit queersci-fi får man inte varje dag, för att nämna något, och Tomboy om könsroller verkar toppen, liksom Förbjuden kärlek som jag varit sugen på ett tag. Även här är det hos Panora som du hittar mer info.

Apatiska för nybörjare

Det är inte alltid lätt att hinna med bloggandet, eller annat här i livet. Men i morgon har jag i alla fall bedömt att jag har tid att gå på teater. Jag vill verkligen se Jonas Hassen Khemiris pjäs "Apatiska för nybörjare", baserad på Gellert Tamas bok om apatiska flyktingbarn. Klockan 19 på Lunds stadsteater. Ska bli grymt! Fortsättning följer...

Feist var fantastisk! 
Vilken artist! Vilken röst! Vilken närvaro! Och så vidare. Feists spelning på Falconerhallen i Köpenhamn i går var typ magisk. Och oj vad vi fick valuta för pengarna. Omkring 2 timmar höll hon och bandet igång, dessutom efter en mycket trevlig inledning av Eirik Glambek Bøe och hans akustiska gitarr. Han återkom för övrigt mot slutet för en underbar duett med Leslie Feist under ett av två sjok med extranummer.


Jag hade glömt hur många grymma låtar hon har. A commotion, I feel it all, The circle married the line, Past in present, The bad in each other, My moon my man, I'm sorry. Men framför allt gör hon dem sjukt bra live. Hennes röst håller för alla prövningar, hon jobbar med kontraster i intensitet och sättning och inte minst utnyttjar hon verkligen sina skickliga medmusiker. I synnerhet de tre körsångarna gör ett makalöst bra jobb, och får också glädjande nog ett eget nummer att visa upp sig i, men även till exempel slagverkaren är riktigt bra. Gillar för övrigt skarpt greppet att utnyttja härliga ljud som en speldosa och bjällrorna i körsångarnas kläder. ;)

Fira tuffa tanter på kvinnodagen!

Det finns naturligtvis många bättre sätt att uppmärksamma Internationella kvinnodagen. Men medan du ägnar dig åt någon av dem, kanske du vill ha lite tuffa tanter i hörlurarna? Då finns bästa Spotifylistan här.

I kväll blir det Feist i Köpenhamn, tjohoo!

Slöjor, bananer och män i rutig skjorta

Det har varit en intensiv vecka rent kulturellt för min del. I tisdags såg jag som sagt Manta på Skånes dansteater/Palladium, med efterföljande frågestund. Det var grymt. Jag kan inte uttrycka mig bättre än Malena Forsare på Sydsvenskan, så jag hänvisar er till hennes fantastiska recension i stället. Och till min intervju med dansare och koreograf Héla Fattoumi så klart. Det finns också ett kort videoinslag (på franska) med klipp ur föreställningen.

I onsdags var jag som sagt på Big boys gone bananas*, även det med frågor efteråt. Det blev också en artikel till Skånes Fria Tidning från ett mycket intressant samtal.

Och i fredags var det äntligen dags för konserten med Wu lyf på Inkonst. Jag har nog aldrig sett så många unga män i rutig skjorta på samma ställe, och då hänger jag ändå runt Möllan rätt ofta. ;) Men det var en riktigt bra konsert. Sångaren Ellery James Roberts är både snygg och intensiv, ingen dålig kombination, och även om det hela började lite stelt kändes det också äkta. Efter hand kom Roberts igång allt mer, liksom flera av de andra i bandet som till sist tog av sig tröjorna. Roligt att sångarens riviga sångröst märks lika mycket när han talar. Det mest anmärkningsvärda med sången är dock uttalet av ljuden, som är minst sagt bisarr. Han vill helt enkelt inte att vi ska höra vad han sjungar, har varit min slutsats. Att köra låtarna i Spotifys app Tunewiki är därför ganska kul, där man kan se texten samtidigt som man hör den. ;) Hur som helst: vi fick mäktig musik som framfördes snyggt och känslosamt. En fin spelning helt enkelt. 

Hur de låter? Ptja, rivig och relativt melankolisk indierock är väl en början. Allmusic använder som vanligt sina träffande adjektiv: brooding, cathartic, searching, volatile, brash, fiery, reflective, rousing, autumnal, confrontational, dramatic, intense, passionate, theatrical, urgent, visceral, yearning, energetic, exciting, hypnotic. Så är det... ;)

Big boys gone bananas*

Lincoln Bandlow, Fredrik Gertten och moderator Suzanne "Suuz" Naffah.

Jag har lärt mig en läxa. Jag väntade för länge med att fatta beslut och faktiskt köpa biljett till konserten med M83 i onsdags, så det hann bli slutsålt... Men jag deppar inte för det. Jag var nämligen och såg dokumentären Big boys gone bananas* i stället. 

På Spegeln i Malmö var det först visning och sedan frågestund, med både regissören Fredrik Gertten, producenten Margarete Jangård och den amerikanske advokaten Lincoln Bandlow på plats. Och både filmen i sig och diskussionen var helt klart en upplevelse.

Om du inte känner till filmen, handlar den om reaktionerna på Gerttens förra film Bananas*, inte minst från fruktföretaget Dole, som stämde regissören, producenten och filmbolaget. Den efterföljande David vs Goliat-kampen fungerar perfekt som film.

Jag har nog en del invändningar mot detaljer i filmen och hur den är uppbyggd. Men i stort använder den sig skickligt av olika retoriska grepp, känslor och dramatik. Dun fungerar också bra som en allmän kritik mot hur medier påverkas av stora företag och pr. Filmen i sig är klart sevärd, eftersom den både är spännande och rolig, och eftersom den dessutom tar upp viktiga frågor, rekommenderar jag den varmt.

Läs mer på filmens hemsida.

Dansverk undersöker slöjan

I kväll ska jag och en kompis se Manta på Dansstationen, med efterföljande diskussion. Ska bli grymt! Den tunisisk-franska dansaren och koreografen Héla Fattoumi har varit med och gjort verket, som en undersökning av slöjan, hur den påverkar rörelsen, kroppen och hur vi ser på varandra bland annat. Jag intervjuade henne till första numret av Skånes Fria Tidning och den mycket intressanta intervjun kan du läsa här.

Stoppa pressarna! Blur är tillbaka!

Och glöm allt som jag någonsin skrivit om musikfestivaler och artister och annat trams. Det här är The Real Thing.

Blur har just nu två spelningar bokade i år: avslutningsceremonin på OS i London (där de toppar före The Specials och New Order), och Way out west i Göteborg.

Galet. Men inte nog med det:

De släpper en ny skiva! 

(Kanske. Enligt en intervju i nya numret av NME (25 feb, men finns på nätet nu) är det i alla fall en möjlighet. Och reportern fick höra en ny låt, i ungefär samma stil som musiken på 2003 års album "Think tank". Alltid något. Jag citerar:

Damon: Don't count on it.

Graham: It'll probably happen.

Alex: There are definitely no plans to make one.

Dave: It's no secret that we're working on something.) 

Det skulle i så fall vara första gången sedan just "Think tank", den enda riktiga skivan efter att gitarristen Graham lämnade bandet.

Om det är sant så kan det nästan vara värt att väcka min slumrande fansida Defining Blur till liv.

Eller inte.

På musikgalan Brit awards i dagarna fick de i alla fall priset "Outstanding Contribution To Music".Inte mer än rätt. Lyssna bara på min Bluriga Spotifylista så förstår du. ;)

För övrigt måste jag säga att Way out west ser sjukt lovande ut redan. Blur, Florence & the machine, Feist, Bon iver, The war on drugs, Black keys, First aid kit och Deportees. Det börjar naturligtvis samma dag som jag ska se OS-dressyr i London. Gah. Snacka om problems of the privileged...

Tjoho!

Älsklingarna Death cab for cutie är bokade till årets Siestafestival! Det var ju så fruktansvärt trevligt förra året, så jag funderar på om det inte är värt en biljett i år också. Ser att även till exempel Deportees och Jonathan Johansson ska dit. Är någon annan sugen?

Och så velar jag fortfarande när det gäller M83 på KB. De är ju sjukt bra iofs... Snart blir det nog bokat...

Dansföreställningen Manta ska jag i alla fall se på tisdag, på Dansstationen. Mer om det på bloggen framöver...

Jagfixering, etnicitet och kopplingen högklackat-orgasm

Jag tänkte inte att jag skulle skriva så mycket här, utan mest tipsa om andra texter som jag tycker att ni ska kolla in!

Dels var det Carolina Söderholm som i Sydsvenskan skrev så bra om Lunds konsthalls utställning av Miriam Bäckström "Motsatsen till mig är jag" att jag blev sjukt sugen på att gå dit innan den stänger den 25 mars. Jag har hängt mycket på Lunds konsthall i mina dagar, eftersom där alltid är intressant, alltid lugnt och stillsamt och alltid gratis. Men det var länge sedan nu, har så sällan tid att döda i Lund på det sättet längre. Nu känner jag dock att det är läge att göra en resa dit bara för att se konst. Ska bli kul!

Dels var det en av mina egna texter till Malmö Fria Tidning, så klart... ;) Jag har nämligen intervjuat en mycket intressant man, Thomas Chaanhing. Dansk skådis, aktuell just nu med en roll i Svts nya dramaserie "30 grader i februari". Och en förkämpe mot diskriminering på grund av etnicitet, kön och andra faktorer. Det blev ett spännande samtal om hur han själv ofta begränsas till att spela en typ på grund av sitt (kinesiska) utseende, om vilken skillnad ett blindtest kan göra och om att kulturen är sämre än näringslivet när det gäller mångfald. Rekommenderas!

Och dels vill jag tipsa särskilt om en av mina absoluta favoritskribenter, nämligen Hadley Freeman i The Guardian. På ytan handlar hennes frågespalt om mode, men det hade faktiskt lika gärna kunnat handla om vad som helst. Hennes vassa humor, normkritiska tänk och fantastiska formuleringsförmåga är värd att läsa oavsett om du bryr dig om kläder eller inte. En typisk rubrik är "Jeans aren't cool – they're dangerous. Just look at Jeremy Clarkson". Hon är helt enkelt grym!

Jag hade för övrigt missat ett av hennes inlägg, om att skotillverkaren Louboutin lyckats koppla högklackat till orgasmer, som jag måste citera här. För det första för att det är bra, och för det andra för att hon nämner världens bästa film, "The princess bride". Tjoho!

"In this now much-publicised interview, Louboutin claimed that "what is sexual in a high heel is the arch of the foot, because it is exactly the position of a woman's foot when she orgasms. So, putting your foot in a heel, you are putting yourself in a possibly orgasmic situation." To paraphrase Inigo Montoya in The Princess Bride, you keep using that word, Christian. But I do not think it means what you think it means. So unless you are intimating that "having an orgasm" is a fancy way of saying "having bunions", then no, wearing your insanely high shoes is not like having an orgasm", skriver hon. Så bra. (Bunion är för övrigt en form av artros i stortån.)

Having an argument with myself
Egentligen skulle jag vilja skriva något intelligent om det här. Men jag tror inte att jag kan skriva något bättre än: LÄS det som Maria Sveland har att säga på DN Kultur. Läs och begrunda. Och agera.

I stället kör jag något slags avledningsmanöver för alla mina känslor. Lite som kvinnan vars man omkom i en bilolycka. Hon klarade sig, men i stället för att larma SOS eller göra något annat konstruktivt, öppnade hon bakluckan och räknade apelsinerna, om och om igen, för att dämpa sin ångest. Eller så har jag fått det berättat för mig i alla fall.

För min del blir det Jens Lekmans ep ”An argument with myself” från i fjol (som jag just upptäckt). För att han är min favoritmänniska i hela världen just nu (utom min systerson). För att ingen annan kan skriva så här (det är ännu bättre med hans frasering och uttryck):
”I have to sit down on the curbside and count the coins in my pocket
See if I have enough cash to take a taxi home
...No
Alright, yes, can we just try to figure this out?
Can we just talk about this, please?
Nah, I don't wanna talk to you
OK, you wanna keep fighting?
Yeah, I wanna keep on fighting
Alright, fair enough”
För att han följt mig genom några av de viktigaste åren i mitt liv. För att han sjunger som en gud. Och för att han är lika kär i Kirsten Dunst som jag. ;)

En annan skiva som jag lyssnar på om och om igen just nu är The Pierces ”You & I”. Jag vet inte ens om den är särskilt bra, jag vet bara att jag är helt besatt av framför allt låten ”It will not be forgotten”. Bra röster gillar jag alltid, men melankolisk indiecountry är inte nödvändigtvis min grej. Det är inte djupt eller ens särskilt eget. Det är bara jäkligt bra. Får jag säga att det är bättre än First aid kit? ;)

Louisiana går från kvistar till träd

Louisiana har tre intressanta utställningar just nu, och mer bra grejer under året. Mest uppmärksamhet har väl Ai Weiwei fått, och ska du se honom har du fram till den 12 februari på dig. 

Jag tycker personligen inte att hans verk talar för sig själva fullt ut. Jag behövde informationstexterna för att sätta in dem i ett sammanhang och ge dem mening. En del är dock vackra eller roliga i sig. "Tree" är en underbar liten skog i utställningshallen som får mig att tänka på barndomens klätterträd. Vackert. Mycket kan man säga om "Fountain of light", men för mig är de kitschiga kristallerna också vackra. Men min favorit av det som visas i utställningen är ändå "Hanging man in porcelain", en vink till Marcel Duchamp. Snyggt gjort och kul.

Jag fick nog ändå mer ut av Andreas Gurskys lika storskaliga fotografier. Myllrande av detaljer, men också snyggt komponerande i stort. Han jobbar mycket med färger, vilket jag älskar, inte minst i bilden av ett lägenhetshus med olikfärgade rullgardiner i Montmartre och ett foto från Chicago chamber of commerce där de anställda verkar ha uniformer i olika fäger. Ibland finns bara en eller två små detaljer som nästan försvinner i ett stort landskap, som en linbana i dimman. Favoriten var kanske satellitbilden i serien "Ocean", där Nya Zeeland nästan försvinner i Stilla havet. Av uppenbara skäl. Bergen, vikarna och naturparkerna syns förbluffande väl på det avståndet. Men alla fotona är klart sevärda även för den som kanske inte brukar vara så konstintresserad.

Ellsworth Kelly är snarare motsatsen, en amerikansk konstnär, pionjär inom abstraktionen, som är mest intressant för den som, liksom jag, är sjukt imponerad av teknisk skicklighet. Jag blir alltid avundsjuk på tecknare som inte behöver sudda eller göra om utan som sätter en kontur med några få linjer. Några av hans teckningar av blommor och blad är extremt vackra. Kul att se.

Kommande utställningar som jag hoppas se är, som jag nämnt tidigare, "Avantgardens Kvinder 1920-1940" 14 feb-28 maj, samt även samlingen av självporträtt som ska visas 14 sep 2012-13 jan 2013. Även de nya tillskotten till samlingen "Pink caviar" 24 maj-19 aug och temat om nordisk arkitektur 29 jun-21 okt borde vara klart värda ett besök.

Provocerande om populärkultur

Första gången under Studio PSL som jag höll på att stänga av tv:n i protest var när Per Sinding-Larsen släckte i studion och plockade fram en kaffekopp att spå i. Va fan liksom. Men självklart måste jag utgå ifrån att den självparodiska framtoningen i SVT-programmet var medveten. Kanske till och med lite kul.

Att experterna i del ett av serien var två musikjournalister med många år i branschen, medan resten av panelen, förvisso föredömligt nog två kvinnor, var artister, ser jag som en brist. Behöver jag verkligen påpeka att det finns mer än en kvinnlig musikjournalist i Sverige? Gah. Intet ont om Titiyo eller Rebecca Scheja dock, de sa bra saker och tillförde diskussionen mycket. Klart att det är schyst med ett artistperspektiv på musiken.

Allra bäst med premiärprogrammet var ändå signaturen och lamporna. Och så lärde jag mig hur man uttalar Bon Iver (som om det vore franska, apparently). Fast jag har sagt det fel så länge nu att det nog är kört.

Nu låter jag neggig. Första delen var ett helgrymt program, intressant och annorlunda, som jag gärna hade sett fler än två avsnitt av under en säsong.

Nu ska jag titta på del två.