Bästa musiken 2019 & Tack och hej!

Det har varit några riktigt, riktigt bra artister, skivor och låtar som för ovanlighetens skull gått på repeat hos mig i år.

Några av höjdpunkterna:

Sara Parkman – Vesper

En stark artist som nått nästa nivå med den här skivan. För alla med intresse för folkmusik, kyrklig musik, omställning, feminism och riktigt bra musik. :)

Andrew Bird – My finest work yet

En av mina favoritartister är tillbaka med hans bästa skiva sedan den i det närmaste perfekta Armchair apocryha från 2007. En mästare på såväl fiol, visslande som kammarpop.

Maggie Rogers – Heard it in a past life

Årets nykomling! Lite ojämn, dansant folksoulposkiva med några av årets bästa låtar som verkligen blivit nya favoriter, exempelvis Back in my body, Burning och Alaska.

Thom Yorke – Anima

Från en av världens bästa musiker kom en mycket fin skiva och en mycket fin dansvideo bl a på Netflix och Youtube.

Oh land – Family tree

Fina Oh lands senaste album innehåller bland annat vackra och träffande skildringar av att hitta en ny kärlek och bryta upp från en gammal.

Höjdpunkten på Sarah Klangs nya skiva Creamy blue är en av hennes bästa låtar hittills och mina nya tröstlåt New day coming.

Och så tackar jag tv-serier för några av årets starkaste (gamla) låtar:

Fink - Looking too closely (Scorpion – fantastisk låt, medelmåttig serie) och

Apparat - Goodbye (Dark – stark låt och serie).

Dessutom fick jag uppleva magiska First aid kit live för första gången, i Malmö arena med några av mina bästa vänner + gästmusikerna Sarah Klang och Amanda Jenssen. Ett minne för livet!

Hela min årsbästalista för 2019 finns här. Och här är mina mest lyssnade låtar under året enligt Spotify.

Och för övriga år under decenniet:

2018 * 2017 * 2016 * 2015 * 2014 * 2013 * 2012 * 2011

Jag passar också på att säga tack och hej! Den uppmärksamma läsaren har kanske noterat att jag inte skrivit så ofta de senaste åren ;) och nu när jag ska fylla 40 känns det som att det är dags att ta farväl av Kulturtanten30. Det har varit väldigt skoj att blogga här och jag tror dessutom att det hjälpte mig att få jobb som kulturredaktör, så jag är mer än nöjd. Stort tack till alla er som läst!

Gott nytt år och gott nytt decennium!

Årets bästa musik 2017

Det känns ju bra att blogga minst en gång per år, och slutet av året ger ett utmärkt tillfälle att fundera över kulturåret som gått.

I år har jag varit minst sagt konservativ.
På bio har jag bara sett sci-fi-uppföljare: Guardians of the galaxy 2, Blade runner 20149, Star wars: The last Jedi, och på konsertfronten har det varit idel gamla godingar: Radiohead, Jens Lekman, bob hund, Jonathan Johansson (alla riktigt bra).
Även på musikfronten har jag mest lyssnat på artister som jag redan hade koll på. Jag har inte ens fått några nya insikter från min vanliga inspirationskälla Så mycket bättre, som jag följer allt sämre (är fortfarande inte klar med förra säsongen). Enda nya upptäckten är egentligen Phoebe Bridgers, men hon är å andra sidan en riktig pärla.

För kommentarer kring listorna, se Landets Frias sammanfattning av årets bästa kultur här.

Årets bästa låtar

1. Tori Amos – Reindeer king

2. Beck – No distractions

3. Belle & Sebastian – We were beautiful

4. Björk – The gate

(Jag har inte hunnit lyssna in mig på Björks och Becks skivor än...)

Årets bästa skivor

St. Vincent: Masseduction

Jens Lekman: Life will see you now

Pheoebe Bridgers: Stranger in the Alps

Grandaddy: Last place

Fever ray: Plunge

The new pornographers: Whiteout conditions 

This is the kit: Moonshine freeze 

Irah: Into dimensions (2016)

Hela 2017 års Spotifylista finns här. 

2016 års bästa musik

Bättre sent än aldrig! Jag har lyssnat på en hel del bra musik under 2016 och samlat de bästa låtarna i en spellista på Spotify. Mest nytt och lite som bara är nytt för mig.

Sammanfattningsvis var det helt klart indiebrudarna som gjorde de bästa låtarna, utan inbördes rangordning (och med många grymma videor):

Marit Bergman - Dra åt helvete

Little Jinder - Super 8

Ida Redig - Ghost

Shura - What's it going to be? 

Tegan and Sara - Stop desire

Men på albumsidan har det tyvärr mest varit män som snurrat hos mig.

1. Frightened Rabbit - Painting of a panic attack

2. Radiohead - A moon shaped pool

3. Jonathan Johansson - Love & devotion.

Även t ex Daughter och Ed Harcourt har släppt schysta grejer. Sven-Bertil Taube gjorde en oväntat fin version av Himlen runt hörnet. Och så lade ju Kent av i storartad stil. Men det var länge sedan jag lyssnade på något nytt av dem...

2015 års bästa kultur - folkdans, erotisk scenkonst och en massa grym musik

I Landets Fria Tidning har jag skrivit en årskrönika som sammanfattar mitt kulturår 2015, med listor över årets bästa scenkonst, spelningar, skivor och filmer. Sufjan Stevens, 69 positions, Pet Shop Boys, Linda Lovelace, Belle & Sebastian och The Globe Theatre är några av inslagen. Dessutom berättar jag om vad jag och författaren Margaret Atwood pratade om när hon var på Malmö stadsbibliotek, om årets höjdpunkt på en herrgård i södra England samt om Europas största folkdansfestival som hölls i Sverige för första gången någonsin.

Läs hela på landetsfria.se/a/121152.

När jag skrev den hade jag ännu inte nåtts av nyheten att Beatles numera finns på Spotify - vilket kanske får bli 2015 års bästa kulturhändelse ändå. ;)

Och så har jag i sedvanlig ordning gjort en spellista på Spotify med årets bästa låtar - från Seinabo Sey till Axwell^Ingrosso plus det bästa från Så mycket bättre och Eurovision samt nya upptäckter av äldre låtar.

Den finns på spotify.com.

Gott nytt kulturår 2016!

Galet, roligt och vackert på Gallerinatten i Malmö

I går var jag på Gallerinatten i Malmö för andra gången, fantastiskt! Jag hade inte tänkt att blogga om det så jag saknar en del information och bilder, men håll tillgodo. Här är några av höjdpunkterna.

Vi började med en samlingsutställning på Galleri Gordon. Jag kände direkt att det kunde bli en av kvällens toppnoteringar och det var inte helt fel. Jag älskade den fantastiska träspisen i naturlig storlek, med en yta som påminde om den utkarvande grafiska tekniken linoleumsnitt, en klockren parodi på normaliteten. Jag tyckte också mycket om Olof Lindgrens (?) verk ”Alla vägar bär till Rom”. En vacker och fängslande målning av en bil på en cirkulär väg utan början eller slut, med ett implicit hot i form av en person som hängde i en av lyktstoplarna, svår att upptäcka vid första anblick. Konstnärerna var Sebastian Blomqvist, Sara Nilsson, Olof Lindgren, Erik Tobiasson, Sera Cederberg och Tanja Obradovic men jag kollade tyvärr inte vem som gjort just dessa verk.

Johan Tingnes installation "Cumulus" på Makeriet erbjöd en både lekfull och mysig vistelse mitt inne i ett moln av isoleringsfiber.

På Johan Berggren gallery fastnade jag framför allt för Maria von Hausswolffs oerhört suggestiva videoverk. Svartvita panoreringar ackompanjerade av ett minimalistiskt men stämningsfullt ljudspår. Främst minns jag verket laddade tablåer, exempelvis bilden av två kvinnor som sitter stilla i en omfamning på golvet intill en säng. Känslan är otrygg, som om en katastrof just inträffat. I en annan ligger en man orörlig på ett golv. Precis när två skuggfigurer gör entré framför honom och skulle kunna föra handlingsförloppet framåt, kanske svara på frågan om vad som hänt, tonas bilden ut. Det är ett kraftfullt och fräscht sätt att jobba som jag gärna ser mer av.

Allison Smiths utställning "The fort" på Signal – center för samtidskonst känns också nyskapande. Hennes metod för attatt ifrågasätta den gängse svenska historieskrivningen är att utgå ifrån gammaldags linneplagg som marmelucker och arbetsskjortor, och trycka bilder från dåtidens vardagsliv på dem. Motiv som en krossad tallrik med benknotor på, ljusstöpning eller ett öppet fönster skapar en dissonans som tvingar mig som betraktare att tänka efter och se historien på ett nytt sätt. Plaggen hänger på träställningar och krokar tillsammans med mer klassiska hantverksföremål av exempelvis gjutjärn och näver – och så en vadderad huvudkrans som jag nyligen fått lära mig användes när kvinnor i Sverige bar vattenbehållare på huvudet. Det hade varit givande att visa den funktionen, eftersom många besökare troligen precis som jag i första hand förknippar detta vattenbärande med kvinnor i subsahariska Afrika. Det hade gett extra kraft åt det anspråk som lyfts fram i utställningstexten, att inte låta rasistiska krafters historieskrivning stå oemotsagd. Men det är en petitess – utställningen är tankeväckande och konkret på ett sätt som gör att det både sticker ut och når fram.

När vi kommer ut på innergården erbjuds vi skjuts till nästa destination på en cykelvagn i ett reklamsamarbete mellan Malmös nya stadsdel Elineberg och flyttfirman Move by bike. Stolarna är bekväma och vagnen är upplyst med en slinga rispapperslampor. Fantastiskt!

"Fake bones" av Leif Holmstrand & OLTA på Lilith performance studio är ett imponerande verk som jag tyvärr inte hittar någon personlig ingång i. Jag är ingen van performancebesökare och kanske just därför blir jag nästan rädd när jag stiger in i det mörka utrymmet och verket drabbar alla sinnen med full kraft. Det är oset från maten som en person står och steker – med störst fokus på att åstadkomma ett ett ihärdigt bankande med en visp i wokpannans kant, gipspulvret som ligger tjock i luften och genast sätter sig på luftrören och den suggestiva sångslingan med texten ”looking for bones in my ridiculous body” på högsta volym. De flesta av medskaparna går runt i blöjliknande konstruktioner och verkar mycket koncentrerade på sitt uppdrag att flytta runt ben, mat och gips till och från ett snitt i magtrakten på en jättelik låtsasbebis som ligger utfläkt över hela rummet. I ett hörn står och hänger ett stort antal barnvagnar i travar. Jag förstår ingenting men det är övertygande genomfört.

På Skånes konstförening uppskattar jag Anika Schwarzloses idé att utforska statyer och moment, och ifrågasätta deras beständighet, i utställningen "Monuments of the future – part 1". En video visar turister som klättrar runt på ett stort (kommunistiskt?) monument för att posera på bild, en annan är en datorsimulering där kända statyer raseras och byggs upp i små pixlar framför våra ögon. Vi sitter på ”betong”block, varav det ena är fast och stabilt, medan det andra är mjukt och förvirrar sinnet. Effektfullt.

På vägen tillbaka mot Möllan snubblar vi över en av Gallerinattens bonusutställningar, utanför det officiella utbudet. Det är det nya galleriet Slätten som endast ska visa kvinnliga konstnärer och officiellt öppnar först 2016. Nu ställs i alla fall Emma Blombergs fotoutställning "Självbild" ut, där hon arbetat tillsammans med en grupp tonårsflickor för att ta fram bilder där de själva har kontrollen över hur de gestaltas. Det är ett mycket bra initiativ och många av bilderna är vackra även om inget känns direkt överraskande.

Kvällens favorit måste ändå vara Michael Dumontier och Neil Farbers gemensamma målningar i uställningen "Memories not how you remembered them". Det är en underbar samling av miniatyrer upp till en decimeter i kvadrat, med diverse fyndiga budskap. Jag älskar både formatet och den underfundiga humorn, bitvis rå och bitvis vemodigt vacker.

Den av Valandstudenterna på Fotogalleriet Format som sticker ut mest är Ylva Bengtsson, som använder artificiellt ljus i skog och mark för att skapa vackra och oväntade naturfotografier. Ett smart grepp som öppnar för spännande frågeställningar i gränslandet mellan natur och kultur och som hon gärna får fortsätta att utforska.

Vi avrundar med ett besök på Inter arts center och utställningen "And again shifts/Och igen skiften" av Imri Sandström där jag ger toppbetyg åt ämnesvalet – koloniseringen av Sápmi (det samiska landområdet i norra Skandinavien/Ryssland). Dock tycker jag att utställningen går vilse i ett esteticerande av texten som objekt, och hade hellre sett ett tydligare fokus på Västerbotten istället för konstnärens val att även bygga in texter om nordöstra USA samt av poeten och litteraturvetaren Susan Howe. Det är ett dåligt tecken att den komponent jag drabbas starkast av är en overheadprojicering av ihopskrynklad plast mot ett plisserat draperi. Effekten är oerhört vacker och oväntad men säger kanske inte så mycket om förtrycket mot samer. Jag tycker i och för sig också hemskt mycket om greppet med en datoriserad komponent där besökarna kan klicka på olika delar av skärmen och därmed förändra texten och bilden som visas. Interaktion på ett sätt som jag inte tidigare sett.

Årsbästa 2014

Jag håller helt med min vän David som skriver på sin blogg att 2014 var låtarnas snarare än skivornas år. Jag älskade Allo darlin' och The new pornographers nya album men i övrigt var det mest enstaka spår som stack ut. Hela min spellista Årsbästa 2014 finns på Spotify men här är några av höjdpunkterna:

Nya låtar

Alt-j – Warm foothills (coolaste duetten någonsin?)

Courtney Barnett – Avant gardener (fantastisk text, skönt psykadelisk inramning)

Belle & Sebastian – The party line

Stanley Brinks & The wave pictures – Orange juice

First aid kit – Silver lining

The Kooks – Hooray for Henry (till exempel hurra för min systerson Ebbe Henry!)

Nova & the experience – Jennifer Lawrence

Äldre låtar

En av mina bästa källor här har varit Spotifylistan Hipster International (säga vad en vill om hipsters, men bra musiksmak har de ofta...) och en annan är på gott och ont medelgympan på Friskis och svettis. ;)

Basia Bulat – It can't be you
Churchill – Change
It's a musical – The music makes me sick
Maître Gims – Zombie
Pony up! – Possible harm
Gruff Rhys – If we were words we would rhyme (var dock tyvärr inte så impad av den nya skivan)
Timbuktu – Inte stor nog
Warpaint – Keep it healthy
Young galaxy – Pretty boy
Zoey Van Goey – You told the drunks I knew karate

Nya skivor

Allo darlin’ – We come from the same place
The new pornographers – Brill bruisers
Tokyo police club – Forcefield

Äldre skivor
Of monsters and men – My head is an animal
Butcher boy – Helping hands
Moonbabies – At the ballroom
Bishop Allen – Grrr...
When I was 12 – Dear Eskimo

Min text om årets bästa scenkonst och dans ”Ottar, Öijer och Beckett bland årets bästa” finns på landetsfria.se.

Inspirerande och innovativt om ”den sexuella”

Ottar och kärleken

Manus: Gunilla Thorgren

Regi: Maria Löfgren

Malmö stadsteater, till den 8 november

Jag är inte alltid någon stor vän av teater och ser ”teatralisk” som ett skällsord. Men den här föreställningen är scenkonst i ordets bästa bemärkelse, och dialogen är inte styltig i en sekund. Det här är på riktigt hela vägen. Sällan har jag skrattat, och gråtit, så mycket på teatern.

Historien om Elise Ottesen-Jensen, mer känd som Ottar, är både gripande och inspirerande. Vi möter henne i slutskedet av livet år 1973 i samtal med sin läkare och vän om sin stundande begravning. Diskussionerna varvas med tillbakablickar på uppväxten med den stränga prästen till far, systerns tragiska öde, äktenskapet, tiden som skribent på den syndikalistiska tidningen Arbetaren, vänskapen med författaren Moa Martinsson, resorna land och rike runt för att prova ut pessarer till dåtidens fattigaste kvinnor och den ständigt närvarande kampen för underklassens makt över sin kropp och sexualitet. En kamp som fick vissa att spotta efter henne och ge henne öknamnet ”den sexuella”, samtidigt som personerna som hon kämpade för överöste henne med tacksamhet och kärlek.

Ensemblen gör starka tolkningar av komplicerade rollfigurer – Moa Martinsson, Ottar som ung och äldre, maken Albert, chefredaktören för Arbetaren och Ottars läkare och vän. Ytterst lite är svart eller vitt i den här föreställningen. Den uppenbart begåvade skådespelaren Natalie

Sundelin får dock tyvärr spela två rätt otacksamma roller i form av Ottars syster och den unga Alfa, som manuset inte gör till mycket mer än stereotypa passiva kvinnor.

Iscensättningen är mycket ambitiös, innovativ och lekfull med dans, musik och rekvisita som bärande inslag. Skådespelarna kastar färg, skriver med krita på fonden och lämnar scengolvet för att utnyttja hela lokalen, i bitvis ursinniga urladdningar där megafoner och ballonger används på ett både effektfullt och minnesvärt sätt. Och det görs befogade kopplingar till dagens gräsrotsrörelser från abortförsvarare till Pussy Riot.

Jag vill inte väcka orimliga förväntningar på Ottar och kärleken. Alla kommer inte att gilla den och självklart är den inte perfekt. Ett par scener drar ut för länge på tiden och jag ställer mig delvis tveksam till greppet att ge den stränga fadern och den otrogna maken så stor betydelse i denna starka kvinnas liv. Men jag rekommenderar föreställningen varmt och hoppas att den når en riktigt stor och bred publik. Det är en skandal att Ottars otroliga gärning inte är mer känd och det här är ett fantastiskt initiativ för att rätta till det.

I skrivande stund är ingen av de kvarvarande föreställningarna slutsålda. När jag såg Ottar och kärleken fanns det en hel del tomma stolar i salongen. Men i slutet stod varenda en i publiken upp och applåderade.

När jag lämnar Intiman har tårarna hunnit torka på kinderna och den kvardröjande känslan blir den av kampvilja. Ottars historia och det som hon i stort sett ensam lyckades åstadkomma i ett både fattigt och konservativt Sverige är sjukt inspirerande. Fri abort, avkriminaliseringen av homosexualitet, sexualundervisning i skolorna och billiga preventivmedel, till exempel. Min slutsats blir att vi alla kan – och måste – kämpa för en bättre värld.

Twee ...ish

Det här är tyvärr troligen inte en återgång till regelbundet bloggande, men man vet ju aldrig. Ville dock väldigt gärna dela med mig av min senaste spellista på Spotify som kom till efter att jag pratat med ett par vänner om tweepop (min favoritgenre tillsammans med krautrock, make of that what you will...). ;)

Allt är kanske inte regelrätt twee men det är sådant som jag förknippar med twee i alla fall. Handklapp, tamburiner, ljusa röster, melankoli förklätt till sockersöt myspopp. Lyssna och njut!

Länken finns här.

Och här är låtlistan (obs alla grymma band/låtnamn!):
1. S is for subway - When I was 12
2. Say yes if you love me - Acid house kings
3. Always spring - I'm from Barcelona
4. Get me away from here, I'm dying - Belle & Sebastian
5. Pretend (we're in love) - Amanda Applewood
6. I'm glad I hitched my apple wagon to your star - The boy least likely to
7. Fight for everyone - The leisure society
8. Gold - or something just as nice - Hari & Aino
9. The polaroid song - Allo darlin'
10. The music makes me sick - It's a musical
11. True or false - Bishop Allen
12. Sod off - The very most
13. Songs about you - Language of flowers
14. Phantom limb - The Shins
15. Black cab - Jens Lekman
16. If I died... - Sweet Baboo
17. Cup noodle song - Pineforest crunch
18. Elevator love letter - The Stars
19. The odd shopper - The Ethnobabes
20. Loopy loopy love - The Brunettes
21.  Swimming pool - The Submarines
22. T-shirt weather - The Lucksmiths
23. Sugar - The Concretes
Bonusspår: 24. Here comes the sun (live) - Belle & Sebastian

2013 = Nyckelns och den unga fantasyns år

Jag läste 19 böcker förra året, varav 18 var skrivna av kvinnor. Delvis beror detta på att jag ägnade en stor del av året åt att läsa en massa grym ungdomsfantasy. Har du inte fastnat än, tycker jag att du ska ge det en chans. Ungdomsböcker av hög kvalitet är till för alla som är eller någon gång har varit ungdomar. Avfärdar du dem missar du verkligen något.

Min största läsupplevelse var Nyckeln, den sista delen av Sara Bergmark Elfgrens och MatsStrandbergs trilogi om sju tonårshäxor i Bergslagen. Spännande, välskrivet, genomarbetat, med starka karaktärer som känns som ens vänner. Det känns som en klassisk idé att tvinga ihop en grupp sinsemellan väldigt olika personer att rädda världen tillsammans, och på ytan kan karaktärerna verka klyschiga (plugghästen, mobbaren, den mobbade, bimbon, och så vidare) men här får de verkligen djup och komplexitet. De bråkar och gör misstag och pratar som riktiga människor, precis som Maria G Francke påpekar i sin recension i Sydsvenskan. Rekommenderas för alla som någon gång varit tonåringar. Se också mitt tidigare blogginlägg om Cirkeln, del 1 i serien.

Årets bästa musik

Det är tyvärr lite svårt att hinna blogga när en jobbar 100 procent plus... Men en årsbästalista måste jag ju i alla fall ha! Kanske inte lika utbyggd som 2011 och 2012, men ändå. ;)

Spotifylistan med de bästa låtarna från de bästa skivorna finns här.

I övrigt skulle jag vilja säga att de skivor jag lyssnat mest på i år är -

1. Frightened rabbit - Pedestrian verse
2. Veronica falls - Waiting for something to happen
3. Chvrches - The bones of what you believe
4. Sweet Baboo - Ships
5. Veronica Maggio - Handen i fickan fast jag bryr mig
6. Radical face - The family tree: the branches
7. The forest and the trees - The forest and the trees
8. Sad day for puppets - Come closer
9. The spook school - Dress up
10. London grammar - If you wait

Tre äldre skivor som jag älskat i år:

Jónsi - Go

Allo darlin' - Allo darlin'

The Staves - Dead & born & grown.

Och så var det ju Eurovision, men det är en helt annan historia. ;)

För övrigt anser jag att Daughters Youth var årets låt, överlägset.

Jag önskar er alla ett gott nytt musikår 2014!

Äntligen ska jag se Eels!!!

Fick så underbara nyheter när jag tittade på End of the Road festivals webbplats i dag (som jag ska till i slutet av augusti). De har bokat Eels! Ett av mina absoluta favoritband sedan början av 2000-talet men som jag aldrig lyckats se live. Men nu äntligen ska det alltså bli av! Nu ska jag ladda med att läsa om Mark Everetts självbiografi och inte minst lyssna på den nya skivan Wonderful, glorius och alla gamla.
Behöver du en introduktion, eller en påminnelse om varför de är så jäkla grymma, så har jag gjort en Spotifylista här.
Och vill du lyssna in resten av de största artisterna på End of the Road så har jag gjort en annan Spotifylista här.

Malmös musikliv utarmas

Att bästa klubben Debaser framöver bara ska ha öppet på somrarna är ett riktigt hårt slag mot Malmös nattliv. Och mot mig. ;) Debaser har varit min oas under den mörka delen av året, en plats full av grym indiemusik, folk i min egen ålder och söta killar i rutig skjorta. ;) Jag har druckit fantastiska drinkar, buggat med främlingar och inte minst haft minnesvärda konsertupplevelser. Ken Stringfellow, Veronica falls, Jakob Hellman, Half moon sun och många fler. Vem ska nu boka den bästa indien till scenen och dj-båset? Först Retro och nu Debaser. Tråkigt!

Läs mer här: http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/debaser-i-malmo-hoststanger

Fina minnen av Siesta

Vilken chock att höra att det inte blir någon Siestafestival i år. Skånes största festival, Hässleholms stolthet och en viktig del av det svenska kulturlivet. Jag följer nu nyheterna med förhoppningen att något ska kunna räddas av detta finfina initiativ.

Tills vidare minns jag den (tyvärr enda) gången jag faktiskt var där. Jag jobbade samtidigt och bevakade festivalen för Hässleholms lokaltidning Norra Skåne så jag missade tyvärr några av banden men det var verkligen en kanonupplevelse. Rekordvärme, härligt att få hänga med min vän Jessica, trivsamt bondande med killarna i tältet bredvid som bjöd oss på musik i utbyte mot mat och vin, gemensam akrobatik med festivalbesökare jag aldrig ens fick namnet på och så massor av grym musik. Väldigt många av spelningarna var mycket minnesvärda och jag upptäckte också nya artister som Twin Atlantic, Small flowers crack concrete och Oh land.

Jag har satt ihop en liten spellista på Spotify här, med främst höjdpunkterna från 2011 då jag var där, men också några andra låtar med stark anknytning till Siesta.

Jag hjärta konstelever #3

Bästa Konsthögskolan Malmö har sin vanliga årsutställning till och med helgen - en måste-se för alla som har det minsta intresset för konst. Grupputställningar är nästan alltid skojiga och det blir extra intressant när det handlar om konstelever. Tycker jag ;). 11-17 är det som gäller på Föreningsgatan 42. Vi ses där!

Yes, I was at the Eurovision final 2013!

(Scroll down for pics!)

... And it was a pretty darned amazing and magical experience. ;)

It was a better-than-usual show as far as I could tell (being slightly biased) - professional, efficient, spectactular, funny and with a lot of ”real music” - I guess songs like "Fairytale", "Satellite" and of course "Euphoria" have all paved the way. We had the usual ”spot the rip-off” in almost every track but that's all part of the Eurovision magic, isn't it? ;)

The arena was much smaller than it looks on tv. The atmosphere was just amazing both in the arena and outside it before, during and after the show, with so many awesome costumes and impromptu conversations between fans. We were all revved up to the max. ;) But it was also totally unreal seeing it live. I still can't believe we were there. Seeing it from above and a distance as we did, and hearing the arena sounds rather than the tv sound mix, made it hard to equate the tv broadcast with what we had in front of us. They were just two different experiences.

Two obvious advantages of being there, apart from the incredible atmosphere, were getting to see the dances uninterrupted (finally! Although there were fewer than usual this year I thought) and seeing all the behind the scenes (or rather onstage) stuff going on just outside the range of the cameras. People being taken on and off stage, the bridge being lowered, the little easel presenter, Petra Mede's official-looking pulpit was resting on, etc.

An unforgettable experience that I would recommend to anyone! Denmark isn't that far away, you know... ;)

Kulturfest för asylkampen!

Seriefestivalen AltCom har efterfest på lördag på Kontrapunkt i Malmö med bland annat följande programpunkter:
* Dotterbolaget läser och visar upp serier
* Liveband och dj:s som spelar alt från psykadelika till cumbia
* Tusen serier och Wormgod ställer ut serier på temat No borders
Och så är det stödfest för Asylgruppen i Malmö. Grymma grejer!

Standup, klass och sticka fred

Mina fina vänner har bjudit in mig på en massa roligt framöver! På onsdag blir det äntligen ståupp med Oslipat på Babel. http://babelmalmo.se/oslipat/130501/ Nästa helg ser vi Malmös teaterhögskolas avgångselevers föreställning Klass, som redan haft premiär. http://www.thm.lu.se/paa-scen Och så ska vi till Cirkus Cirkörs Knitting piece när den kommer till Malmö 14-19 maj. Läs min artikel för Landet Runt här: http://www.landetrunt.nu/artikel/97236

Utöver detta ska jag den närmaste tiden se baletten Romeo och Julia på Det Kongelige i Köpenhamn http://kglteater.dk/det-sker/forestillinger/sason-2012-2013/ballet/romeo-og-julie, tweepopparna Veronica falls på Debaser 9 maj http://www.debaser.se/kalender/10541/ och förhoppningsvis lite av SM i poetry slam på Inkonst 8-11 maj. http://www.inkonst.com/svenska-masterskapen-i-poetry-slam-2013/

Mycket att se fram emot!

Ny chans att se No border musical

Klockan 15 i dag spelas Asylmusikalen i en förkortad version på Hipp, Malmö stadsteater, med tid för diskussion efteråt. Helt gratis så kom i tid för att få plats till en fantastisk kulturell och politisk upplevelse!!

Så mycket bättre igen!

Tjoho! Så mycket bättre är som bekant ett av mina favoritprogram så jag är superglad åt att nästa säsong är spikad! Agnes, Ulf Dageby, Titiyo, Lill Lindfors, Ebbot Lundberg, Ken Ring och Bo Kasper Sundström tillhör inte någon av de artister jag lyssnat jättemycket på så jag kommer säkert att lära mig massor. ;)
Visst börjar man ana ett koncept dock? En rappare, en yngre kvinnlig popartist, en lite udda äldre man, en mycket väletablerad kvinnlig artist, osv. Nåväl, det har ju fungerat bra hittills.
Bo Kasper Sundström är väl den vars repertoar jag har bäst koll på och jag började direkt att spåna på vilken låt jag själv skulle välja att framföra. En av de bästa låtar jag vet är Brev, men jag tenderar att börja gråta när jag hör den... Vilket var ett problem då jag sände mycket nyheter i P4 precis när den var populär, lite svårt att ha den i hörlurarna precis innan man skulle ut i direktsändning... Jag vet inte varför riktigt. Om den påminner om min egen situation, eller får mig att tänka på hur jag skulle vilja att det var, eller bara att den är fin... Men Hon är så söt är ju en favorit också.
Ska bli roligt iaf!

Sex, gender and rock'n'roll, bokkonsert eller dans?

Onsdag den 24 är ett svårt datum för Malmöområdets kulturnördar. Först tänkte jag äntligen gå på Babels grymma koncept Bushwick book club (snott från New York) där artister tolkar en bok i toner. Denna gång är boken av nya zeeländaren Janet Frame, och jag har faktiskt börjat läsa Scented gardens for the blind, men är bara halvvägs. Bra hittills dock - fint skrivet och intressanta ideer. Kl 19.30 startar det iaf.

Sedan fick jag nys om panelsamtalet Sex, gender and rock'n'roll, om festivalernas ojämställda bandbokningar. Inget nytt problem förvisso, men varför händer så lite? Bland annat är så klart Ladyfest med och ger sitt perspektiv. Minglet börjar kl 18.30 vid Stapelbäddsparken. Obs! Föranmälan krävs. Läs mer på deras hemsida.

Men jag tror ändå att det blir Dansstationen kl 19.30 för min del och besöket från Edge - London contemporary dance school. Sist jag såg dem var det grymt!

And river murar med stripp och pussar

I lördags såg jag Skånes dansteaters stora vårsatsning ...And... Superbra! Nu finns min recension på tidningen Landet Runts webbplats (där jag är kulturredaktör). http://www.skanesfria.nu/artikel/97278
Den spelas till den 28 april i Malmö och därefter i Köpenhamn och Göteborg. Rekommenderas absolut som en första inkörsport till modern dans med mycket humor och vardagsigenkänning. ;)

Socialistisk litteraturfestival

Amalthea socialistiska litteraturfestival pågår i dag till och med söndag på Kristianstadsgatans hörn mot Nobelvägen. Det blir både workshops, föreläsningar, performance, samtal och högläsning med grymma gäster som Nina Björk, Kajsa Ekis Ekman, Liv Strömquist, Sara Granér, Jenny Wrangborg, Paula Mulinari och Lidija Praizovic.
– Vi tycker att det saknas en diskussion om klass och litteratur. Det finns mycket intressant litteratur i ämnet men det stannar ofta i mindre sammanhang. Vi vill skapa en större mötesplats för detta, säger Anna Johansson, en av medlemmarna i Amalthea studieförening som arrangerar festivalen, till Skånes Fria Tidning.
Läs mer av Sara Karneheds intressanta artikel om litteraturens roll för den socialistiska kampen på http://www.skanesfria.nu/artikel/97264, eller kolla in programmet direkt på amaltheabokkafe.blogspot.se.

Sagan om ringenkonsert

Ett sista minutentips - musik inspirerad av böckerna och filmerna av JRR Tolkien, framförd av Malmö symfoniorkester kl 19.30 ikväll på Konserthuset. Ett bra initiativ!

Malmö queer filmfestival

Filmfestivalerna duggar tätt. ;) 12-14 april är det dags för queerfilm i Panoras regi med både kortfilm, barnfilm, dokumentär och spelfilm. Några höjdpunkter är prisbelönade brittiska My brother the devil, mysroadtrippen Cloudburst, dokumentären Call me Kuchu, om hbtiq-aktivister i Uganda, den så kallade "svenska lastbilsversionen av Brokeback mountain" Längs vägen, gräsrotsaktivism i United in anger, Bana bak - look at me om lesbisk kärlek i Istanbul samt Filippinernas mest framgångsrika independentfilm någonsin Remington and the curse of the zombadings, som verkar helt galen. ;)
Filmvisningarna sker på Barnens scen i Folkets park, MAF, Babel och Fryshuset. Och så blir det Drag'n'disco på Inkonst på fredagen!
Hela programmet finns på Panoras hemsida.

Kvinnor och konflikter

Det är temat för årets International female film festival som äger rum på biografen Spegeln på Stortorget i Malmö den 10-12 april.
På programmet står filmer om bland annat den egyptiska revolutionen, Balkankriget, grekiska kvinnors politiska kamp och Rwandas enda kvinnliga trumgrupp.
Genrerna är både dokumentär, drama och dramakomedi – från gripande till kärleksfullt.
Läs mer på femalefilmfestival.se.

Är Stephenie Meyer feminist?

Twilightförfattaren får ofta, med rätta, kritik för att skriva antifeministisk litteratur. Men själv säger hon i en intervju med The Guardian att hon är feminist, för att hon tycker kvinnor är bra. Så hon har nog inte fullt ut förstått vad begreppet innebär...

Hon försvarar sig mer effektivt mot sådana synpunkter som att böckerna skulle vara medvetet antiabort och att Bella och Edwards relation skulle innehålla klassiska varningstecken på våld mot kvinnor i nära relationer, genom att säga att synen på Bellas graviditet bygger på hennes egna erfarenheter av missfall, att hon inte vill prata politik och att Bellas blåmärken efter första gången paret har sex är en nödvändig berättarteknisk lösning.

Det är en intressant intervju. För det kan vara sant det hon säger - men det kan också vara smart pr. Lättare att säga "det här var ingen politisk statement" än att gå in i en polemik om rätten till abort. Egentligen spelar det kanske inte så stor roll heller, om Stephenie Meyer medvetet la in mormonsk och antifeministisk propagande i sin romanserie eller inte. Det viktiga kanske är, som artikelförfattaren själv konstaterar i slutet, varför så många unga människor har blivit så besatta av böcker med så problematiska teman.

På det har jag tyvärr inget svar. Jag är ju själv ett fan och undrar vad det säger om mig... ;)

Vårens kulturtoppar!

Det händer sjukt mycket spännande i Malmötraktens kulturliv de närmaste månaderna. Här är några av mina bästa tips - skriv ut och spara vetja så behöver du inte oroa dig för att missa något grymt!

KONST

* Malmö konsthall har just nu två sevärda utställningar - Videokonst från Afrika: Fortsattkamp mot okunnighet och intellektuellt svek samt Spectres/Broken country/The sound of silence - båda till den 7 april.

* Även Moderna museet Malmö kör hårt med två utställningar som jag vill se: Lögner om måleri och Rip image.

* Som bekant älskar jag konstelever så Konsthögskolan i Malmös kommande bachelorutställning vill jag inte missa. 15-30 mars, Galleri KHM, Ystadsvägen 22A.

Skurhinksprojektet = sant!

Det är häftigt att följa något under längre tid, om så bara på avstånd. I somras skrev jag om Cecilia Perssons multimediala Skurhinksprojekt - ett utforskande av städjobbets villkor, en jämförelse mellan Maja Ekelöf och Gunnar Ekelöf, en hyllning till arbetarklassens kvinnor - bland annat. Och nu är det så att säga "klart". I dag öppnade utställningen om projektet på Lunds stadsbibliotek, som pågår den här veckan och nästa, med bland annat samtal, konst, poesi och böcker. Och i april släpps boken Att bära sin egen kropp - en rapport på Heidruns förlag. Här är ett utdrag.

Allt utgår ifrån Maja Ekelöfs tyvärr ganska bortglömda Rapport från en skurhink från 1970 men också från Cecilia Perssons och kvinnorna i hennes släkts erfarenheter av kroppsarbete. Förutom ovanstående finns också en rad filmer på Youtube och en serie med Skurhinksrapporter för tidningarna Kommunalarbetaren och Arbetaren. Länkar och mer info finns på Cecilia Perssons blogg.

Klass, litteratur och liv. Grymma grejer!

Massa grymt på 8 mars!

Internationella kvinnodagen firas stort i Malmö med något för alla!
- Inkonst bjuder på ett finfint program under parollen Africa flash med både foton, kaffeceremoni, litteraturtips och två dokumentärfilmer: Taxi sister om kvinnliga taxichaufförer i Dakar samt Sarabah – om en kvinnlig rappares kampanj mot kvinnlig omskärelse. Start klockan 17.
- Vill du se Saudiarabiens första kvinnliga regissörs mångfaldigt prisbelönta film Den gröna cykeln är det Biograf Spegeln som gäller.
- Är du ett fan av Anna-Lena Brundin, Klubbkören eller kvinnliga flygaress ska du satsa på Poeten på hörnet kl 19.
- Och sist men inte minst, på Moriskan blir det hejdundrande fest med Gudrun Schyman, serieskaparna i Dotterbolaget, Athena Farrokhzad som läser ur sin hyllade diktsamling Vitsvit, Ladyfestkören och mycket mer. Fri entré före kl 22!

Fina Emil Jensen

Emil Jensen gör inte bara världen lite bättre på sin mjuka skånska, med både skön musik och vackra ord. Han är också väldigt rolig.
Men när han står i centrum för Oslipat tolkar... är det inte han som ska skoja. Nej, i stället spelar han några av sina låtar och så tolkas de av andra ståuppkomiker. Bland andra en av mina favoriter, Sanna Persson Halapi, som var en klart lysande stjärna redan när jag såg henne i Anders och Måns liveshow på Malmö konsthall 2005.
Oslipat tolkar... har jag väldigt positiva erfarenheter av som koncept, efter att ha sett deras finfina samarbete med Jakob Hellman på Lunds humorfestival förra året. Det här kan bara bli bra! 6 mars, klockan 20, på Babel i Malmö.

Cirkeln/I stället för Twilight #2

Jag har just läst en av de dramatiska höjdpunkterna i del två av Cirkeln-trilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren och jag känner fortfarande hur hjärtat bultar och adrenalinet pumpar i kroppen. De blir så verkliga, Linnéa, Minoo, Vanessa och de andra. Jag bryr mig på riktigt om hur det ska gå för dem.

Böckerna påminner mig om Joss Whedons kultförklarade tv-serie Buffy the vampire slayer på flera sätt. Ett av dem är just hur mycket karaktärerna lever i mig. Jag och min vän Madde satt och tittade på avsnitten flera timmar varje dag under en period och det var en av många fina gåvor hon gett mig. För ja, Buffy är lättsamma high school/college-miljöer, ironi och dåliga effekter, men det är också starka, komplexa karaktärer, spänning och fyndiga oneliners. Fantasyns monstrar blir ofta en metafor för olika problem som tonåringar kan möta och serien har starka feministiska inslag. Buffy, Willow, Xander och de andra blev lika viktiga som mina egna vänner och jag oroade mig ofta för hur det skulle gå för dem.

En annan likhet är handlingen. Särskilt den första säsongen av Buffy har starka likheter med intrigen i Cirkeln. Båda handlar om helt vanliga ungdomar som plötsligt upptäcker att de har övernaturliga gåvor. De råkar bo i en småstad där hinnan mellan vår verklighet och demonernas är extra tunn. De har en kufisk manlig mentor med starka historiska kopplingar som ska stötta dem. Och det som känns som den tydligaste stölden är att de har representanter för den magiska världens byråkrati som inte precis är på deras sida. På ett sätt är det faktiskt lite irriterande att författarna tagit så tydlig ”inspiration” från en annan källa. Men med det sagt gör de helt klart också något eget av sitt material. Och Buffy är i mitt tycke en av de bästa förebilder man kan ha.

Klubb för spelnördar

I kväll kl 20-01 är det premiär för Inkonsts nya spelklubb Spelrum digital. Inte bara en mötesplats för spelintresserade utan även en klubb som vill insperera till levande deltagarkultur. Spelmusik, gamerquiz, livemusik med Snild Dolkow och en massa spel. Kan bli hur bra som helst!

Frightened rabbit = bäst just nu

Jag trodde inte att de kunde toppa skivan The midnight organ fight och dess suveräna blandning av ordvitsar med en knivskarp skildring av en förlorad kärlek - men jag hade nog fel. Frightened rabbits nya skiva Pedestrian verse är något mindre hjärtslitande att lyssna på men berör på andra sätt lika mycket och är musikaliskt lika fulländad. De säger själva till DIY att det är det mörkaste de gjort men trots att det är mycket död upplever jag också att det finns mycket hopp. "There's still hope so I think we'll be fine" - även om nästa rad är "in these disastrous times" ;) (Oil slick).

Texterna är onekligen viktiga. Det här är ändå bandet som tidigare gett oss pärlor som "you're the shit and I'm knee deep in it" (My backwards walk) och otaliga vändningar kring armar och händer i Good arms vs bad arms, som dock kulminerar med att "I’m armed with the past and the will, and a brick". Nu får vi bland annat fyndigheter som "I'll never be holy, thank God I'm full of holes" (Holy).

Sångaren Scott Hutchison har i mina öron en rätt fulländad röst - lika säker och melodisk som uttrycksfull. Soundet är precis så som jag vill ha min indierock - också det melodiskt och bitvis pampigt, ibland aggressivt, ibland melankoliskt. Att de är skottar - och att det hörs tydligt i sången - är bara en bonus.

Jag har famlat lite efter rätt jämförelse men det var så klart skotska poppunkarna Idlewilds bästa stunder som jag tänkte på (det vill säga låtar som Actually it's darkness, Roseability och Let me sleep (next to the mirror) på 100 broken windows). Manic street preachers, King Creosote och Travis dyker också upp som möjliga liknelser men Frightened rabbit har mindre stråkar, mer tuffhet respektive högre kvalitet. Utifrån andra perspektiv än det rent musikaliska kan Frightened rabbit dock lika väl jämföras med ett av mina andra favoritband Eels, för intelligensen och balansen mellan sorg och humor.

Hoppas jag får se dem live i sommar, det kan inte bli annat än bra. Tills dess lyssnar jag, om och om igen.