Årets bästa musik 2017

Det känns ju bra att blogga minst en gång per år, och slutet av året ger ett utmärkt tillfälle att fundera över kulturåret som gått.

I år har jag varit minst sagt konservativ.
På bio har jag bara sett sci-fi-uppföljare: Guardians of the galaxy 2, Blade runner 20149, Star wars: The last Jedi, och på konsertfronten har det varit idel gamla godingar: Radiohead, Jens Lekman, bob hund, Jonathan Johansson (alla riktigt bra).
Även på musikfronten har jag mest lyssnat på artister som jag redan hade koll på. Jag har inte ens fått några nya insikter från min vanliga inspirationskälla Så mycket bättre, som jag följer allt sämre (är fortfarande inte klar med förra säsongen). Enda nya upptäckten är egentligen Phoebe Bridgers, men hon är å andra sidan en riktig pärla.

För kommentarer kring listorna, se Landets Frias sammanfattning av årets bästa kultur här.

Årets bästa låtar

1. Tori Amos – Reindeer king

2. Beck – No distractions

3. Belle & Sebastian – We were beautiful

4. Björk – The gate

(Jag har inte hunnit lyssna in mig på Björks och Becks skivor än...)

Årets bästa skivor

St. Vincent: Masseduction

Jens Lekman: Life will see you now

Pheoebe Bridgers: Stranger in the Alps

Grandaddy: Last place

Fever ray: Plunge

The new pornographers: Whiteout conditions 

This is the kit: Moonshine freeze 

Irah: Into dimensions (2016)

Hela 2017 års Spotifylista finns här. 

Twee ...ish

Det här är tyvärr troligen inte en återgång till regelbundet bloggande, men man vet ju aldrig. Ville dock väldigt gärna dela med mig av min senaste spellista på Spotify som kom till efter att jag pratat med ett par vänner om tweepop (min favoritgenre tillsammans med krautrock, make of that what you will...). ;)

Allt är kanske inte regelrätt twee men det är sådant som jag förknippar med twee i alla fall. Handklapp, tamburiner, ljusa röster, melankoli förklätt till sockersöt myspopp. Lyssna och njut!

Länken finns här.

Och här är låtlistan (obs alla grymma band/låtnamn!):
1. S is for subway - When I was 12
2. Say yes if you love me - Acid house kings
3. Always spring - I'm from Barcelona
4. Get me away from here, I'm dying - Belle & Sebastian
5. Pretend (we're in love) - Amanda Applewood
6. I'm glad I hitched my apple wagon to your star - The boy least likely to
7. Fight for everyone - The leisure society
8. Gold - or something just as nice - Hari & Aino
9. The polaroid song - Allo darlin'
10. The music makes me sick - It's a musical
11. True or false - Bishop Allen
12. Sod off - The very most
13. Songs about you - Language of flowers
14. Phantom limb - The Shins
15. Black cab - Jens Lekman
16. If I died... - Sweet Baboo
17. Cup noodle song - Pineforest crunch
18. Elevator love letter - The Stars
19. The odd shopper - The Ethnobabes
20. Loopy loopy love - The Brunettes
21.  Swimming pool - The Submarines
22. T-shirt weather - The Lucksmiths
23. Sugar - The Concretes
Bonusspår: 24. Here comes the sun (live) - Belle & Sebastian

Vårens kulturtoppar!

Det händer sjukt mycket spännande i Malmötraktens kulturliv de närmaste månaderna. Här är några av mina bästa tips - skriv ut och spara vetja så behöver du inte oroa dig för att missa något grymt!

KONST

* Malmö konsthall har just nu två sevärda utställningar - Videokonst från Afrika: Fortsattkamp mot okunnighet och intellektuellt svek samt Spectres/Broken country/The sound of silence - båda till den 7 april.

* Även Moderna museet Malmö kör hårt med två utställningar som jag vill se: Lögner om måleri och Rip image.

* Som bekant älskar jag konstelever så Konsthögskolan i Malmös kommande bachelorutställning vill jag inte missa. 15-30 mars, Galleri KHM, Ystadsvägen 22A.

Årets bästa 2012

Jag vill inte vara en sådan som summerar musikåret redan i november (som t.ex. NME gjorde!). Men jag vet ändå redan nu att det kommer att vara en hel del guldkorn som jag missat och vars storhet jag kanske inte inser förrän i början av 2013. Det hände i alla fall i år och därför har jag med några eftersläntrare från slutet av 2011 nedan. Som vanligt har jag också upptäckt några äldre artister/skivor i år och dessa vill jag också inkludera. Hela Spotifylistan med all den musik jag gillat mest under 2012 finns här. Men här är också några listor som sammanfattar det allra bästa ur mitt musikår.

Upptäckterna
1. Alice B - Alice B
Går också in under årets bästa liveupplevelser. Skivan har flera riktigt bra spår men det är Någonting? Nej som fastnat allra mest hos mig. Fina grejer. Så ung men redan så begåvad. Jämförelserna med Håkan Hellström är mest orättvisa eftersom hon faktiskt sjunger bättre. Hon har ett fantastiskt band bakom sig med en sjukt begåvad backupsångare som vi säkert kommer att höra mer av även på egen hand och årets coolaste trummis.

2. Alex Winston - King con
Fire ant och Velvet Elvis är lätt två av årets bästa låtar. Snygg och välgjord pop med känsla.

3. Chairlift - Something
En av de skivor jag lyssnat allra mest på i år. 80-talsinspirerat med många olika stilar på samma platta. Grym. Bästa spår: Wrong opinion

4. Perfume genius - Put your back N 2 it
En av årets vackraste, vemodigaste och mest avskalade skivor. Se också John Grant nedan. Bästa spår: Dark parts

5. Siri Karlsson - Gran fuego
Mer folkmusik åt folket, säger jag. Bästa spår: Sierra Nevada och Den gamle

Vilken kille!

Det är något med en riktigt bra konsert som gör att jag får förnyat hopp om mänskligheten. Det hände med Jens Lekman på KB den 14 september, <3, som efter sista extranumret lämnade scenen med orden "Ta hand om er". Och det hände nu med bästa Ken Stringfellow.

Jag erkänner att jag mest hakade på konserten av en slump. Klart att jag lyssnat på min beskärda andel av Posies genom åren, men numera har jag dålig koll. Men vilken kille! Ödmjuk, rolig och karasmatisk, med låtar som uppslukade mig vid första lyssningen, ett mellansnack som både roade och oroade (han skojade om Öresundstågen! Och han bor inte ens här! Vilken klarsynthet!) och en grym kostym. Vilken röst! Vilken kraft!

Lustigt nog var min spontana musikaliska parallell nya zealändska humorduon Flight of the conchords, men det ska mest tas som en komplimang. Stora skillnaden var inte antalet skratt, utan att han verkligen menar vad han sjunger. Det är fina grejer.

Det var så vitt jag kan minnas första gången jag har sett en artist tacka ljud- och ljusteknikerna och de andra anställda i lokalen. Och vi blev hans vänner för en kväll.

Keep in mind
that the fates are kind
if you let them be so
and I know you will
(Sista låten, "Here's to the future")

Skratt och gråt, precis som i fredags. Men det är en annan historia!

Kulturhöstens göttaste

En av många bra grejer med hösten är att typ alla kulturinstitutioner kör igång ordentligt med en massa grymma bokningar. Det finns alltså supermycket att se fram emot i Skåne resten av året. Här är några av de grejer som jag hoppas att jag kommer iväg på framöver:

10 sep: "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" av Mark Haddon är en favoritbok. Kände tyvärr inte riktigt att jag hann med att se teaterversionen när jag var i London nu i augusti - men minsann om den inte visas på bio här i Sverige i stället! Kl 18 på Spegeln i Malmö bland annat. Jag har biljett och längtar!

13 sep: Premiär för ungdomspjäsen "Och däremellan lever vi" som jag skrivit om för Skånes Fria Tidning. Verkar riktigt intressant, om allt från relationer till rastlöshet på ett normkritiskt sätt utan pekpinnar. Kl 19 på Landskrona teater och även den 15 sep.

Having an argument with myself
Egentligen skulle jag vilja skriva något intelligent om det här. Men jag tror inte att jag kan skriva något bättre än: LÄS det som Maria Sveland har att säga på DN Kultur. Läs och begrunda. Och agera.

I stället kör jag något slags avledningsmanöver för alla mina känslor. Lite som kvinnan vars man omkom i en bilolycka. Hon klarade sig, men i stället för att larma SOS eller göra något annat konstruktivt, öppnade hon bakluckan och räknade apelsinerna, om och om igen, för att dämpa sin ångest. Eller så har jag fått det berättat för mig i alla fall.

För min del blir det Jens Lekmans ep ”An argument with myself” från i fjol (som jag just upptäckt). För att han är min favoritmänniska i hela världen just nu (utom min systerson). För att ingen annan kan skriva så här (det är ännu bättre med hans frasering och uttryck):
”I have to sit down on the curbside and count the coins in my pocket
See if I have enough cash to take a taxi home
...No
Alright, yes, can we just try to figure this out?
Can we just talk about this, please?
Nah, I don't wanna talk to you
OK, you wanna keep fighting?
Yeah, I wanna keep on fighting
Alright, fair enough”
För att han följt mig genom några av de viktigaste åren i mitt liv. För att han sjunger som en gud. Och för att han är lika kär i Kirsten Dunst som jag. ;)

En annan skiva som jag lyssnar på om och om igen just nu är The Pierces ”You & I”. Jag vet inte ens om den är särskilt bra, jag vet bara att jag är helt besatt av framför allt låten ”It will not be forgotten”. Bra röster gillar jag alltid, men melankolisk indiecountry är inte nödvändigtvis min grej. Det är inte djupt eller ens särskilt eget. Det är bara jäkligt bra. Får jag säga att det är bättre än First aid kit? ;)