Bästa musiken 2019 & Tack och hej!

Det har varit några riktigt, riktigt bra artister, skivor och låtar som för ovanlighetens skull gått på repeat hos mig i år.

Några av höjdpunkterna:

Sara Parkman – Vesper

En stark artist som nått nästa nivå med den här skivan. För alla med intresse för folkmusik, kyrklig musik, omställning, feminism och riktigt bra musik. :)

Andrew Bird – My finest work yet

En av mina favoritartister är tillbaka med hans bästa skiva sedan den i det närmaste perfekta Armchair apocryha från 2007. En mästare på såväl fiol, visslande som kammarpop.

Maggie Rogers – Heard it in a past life

Årets nykomling! Lite ojämn, dansant folksoulposkiva med några av årets bästa låtar som verkligen blivit nya favoriter, exempelvis Back in my body, Burning och Alaska.

Thom Yorke – Anima

Från en av världens bästa musiker kom en mycket fin skiva och en mycket fin dansvideo bl a på Netflix och Youtube.

Oh land – Family tree

Fina Oh lands senaste album innehåller bland annat vackra och träffande skildringar av att hitta en ny kärlek och bryta upp från en gammal.

Höjdpunkten på Sarah Klangs nya skiva Creamy blue är en av hennes bästa låtar hittills och mina nya tröstlåt New day coming.

Och så tackar jag tv-serier för några av årets starkaste (gamla) låtar:

Fink - Looking too closely (Scorpion – fantastisk låt, medelmåttig serie) och

Apparat - Goodbye (Dark – stark låt och serie).

Dessutom fick jag uppleva magiska First aid kit live för första gången, i Malmö arena med några av mina bästa vänner + gästmusikerna Sarah Klang och Amanda Jenssen. Ett minne för livet!

Hela min årsbästalista för 2019 finns här. Och här är mina mest lyssnade låtar under året enligt Spotify.

Och för övriga år under decenniet:

2018 * 2017 * 2016 * 2015 * 2014 * 2013 * 2012 * 2011

Jag passar också på att säga tack och hej! Den uppmärksamma läsaren har kanske noterat att jag inte skrivit så ofta de senaste åren ;) och nu när jag ska fylla 40 känns det som att det är dags att ta farväl av Kulturtanten30. Det har varit väldigt skoj att blogga här och jag tror dessutom att det hjälpte mig att få jobb som kulturredaktör, så jag är mer än nöjd. Stort tack till alla er som läst!

Gott nytt år och gott nytt decennium!

Så mycket bättre igen!

Tjoho! Så mycket bättre är som bekant ett av mina favoritprogram så jag är superglad åt att nästa säsong är spikad! Agnes, Ulf Dageby, Titiyo, Lill Lindfors, Ebbot Lundberg, Ken Ring och Bo Kasper Sundström tillhör inte någon av de artister jag lyssnat jättemycket på så jag kommer säkert att lära mig massor. ;)
Visst börjar man ana ett koncept dock? En rappare, en yngre kvinnlig popartist, en lite udda äldre man, en mycket väletablerad kvinnlig artist, osv. Nåväl, det har ju fungerat bra hittills.
Bo Kasper Sundström är väl den vars repertoar jag har bäst koll på och jag började direkt att spåna på vilken låt jag själv skulle välja att framföra. En av de bästa låtar jag vet är Brev, men jag tenderar att börja gråta när jag hör den... Vilket var ett problem då jag sände mycket nyheter i P4 precis när den var populär, lite svårt att ha den i hörlurarna precis innan man skulle ut i direktsändning... Jag vet inte varför riktigt. Om den påminner om min egen situation, eller får mig att tänka på hur jag skulle vilja att det var, eller bara att den är fin... Men Hon är så söt är ju en favorit också.
Ska bli roligt iaf!

Bästa tv-tipsen!

Som vanligt är Svt play ett grymt ställe för allehanda tv-höjdpunkter. Några av de grejer jag hade tänkt att kolla in var så klart redan borta - det gäller att vara snabb - men en hel del annat fanns kvar, plus några oväntade pärlor:

Än så länge har jag inte hunnit se hyllade Torka aldrig tårar utan handskar, men hittills har jag inte hört något illa om den. Finns på nätet i två veckor till. Viktigt ämne och av allt att döma väl utfört.

Guldkornet i årets säsong av Kobra hittills måste vara programmet om konst och aktivism (Pussy riot, Ship to Gaza och Documenta, med massa spännande citat). Men alla programmen brukar vara klart sevärda. Hela säsongen ligger kvar i 30 dagar efter att sista programmet sänts.

Glöm så klart inte Svt:s utbud av kortfilm. Alltid spännande, och så schyst om man bara har 5-10 minuter över! Några höjdpunkter just nu är Jenny Wilsons film Beyond that wasteland - måhända pretentiös men också ändlöst vacker och poetisk. Hästar, musik och Island. Och så den roliga och extremt tankeväckande Ta mig. Jag ska inte avslöja för mycket men se den nu om du har minsta intresse för relationer, genus eller tonårstiden - ligger bara uppe någon dag till. Den kommer nog att finnas kvar i mitt medvetande länge.

Och för alla er som gillade den helt galna belgiska stop-motionanimationen Panik i byn finns en hel serie på Svt play. Galet!

Sist men inte minst hittade jag just en samling av korta och långa dansklipp under rubriken Veckans föreställning. Mer sådant åt folket!

På tal om det förresten, häromveckan missade jag första Guilty pleasures med Dagens dansvideo på Skånes dansteater för att jag skulle se Unearth (se separat post om det!) - men sajten finns i alla fall här för alla som vill ha en daglig dos av grym dans!

Världens bästa pjäs äntligen på tv!

Eller, okej. Men Prins Charles känsla, i Malmö stadsteaters uppsättning, efter Liv Strömquists seriealbum med samma namn, måste vara en av de bästa pjäser jag har sett. Och nu är den äntligen tillgänglig för alla som kan se svensk tv, tack vare att SVT2 sänder den i morgon lördag klockan 20.00-21.30.

Har du minsta intresse för kärlek, kändisar, humor, feminism, relationer, seriekultur eller modern scenkonst tycker jag INTE att du ska missa den.

Fram till slutet av oktober finns den även på SVT Play!

Läs mitt tidigare inlägg om den här.

Kopior på kopior

Jag är inte bara efter med bloggandet, utan även med Kobra. Lyckligtvis finns Svt play och där såg jag nyss del 7 av senaste säsongen: Copycat. Om härmande, kopior, återföreningar, reenactments och all annan repitition som dominerar vår kultur just nu, från Tupac till turistnäringen. Det började med en egen liten reenactment av Kylie Minogues video Come into my world, regisserat av Michel Gondry. Originalet finns här. (Kan för övrigt varmt rekommendera typ alla hans musikvideor för bland andra White stripes, Björk, Radiohead och Chemical brothers. Helt galna idéer, briljant genomförda.) Särskilt rörande i programmet var inslaget om Genesis och Lady Jaye Breyer P-orridge, som var så kära att de opererade sig för att likna varandra så mycket som möjligt. Kolla in programmet här.

Jag har varit lite besviken på den senaste säsongen av Kobra hittills, men det tar sig. ;) Avsnitt fyra har nog varit bäst annars, om evolution. Kolla in konstnären som korsat sitt dna med en växt!

Nu ska jag titta på Lady Gaga-videos. Blev inspirerad. ;) Och i veckan hoppas jag ta mig till Konsthögskolan Malmö för deras avgångsutställning. Till den 27 maj tror jag att ateljéerna är öppna. Värt ett besök skulle jag tro!

At night I fly

... är namnet på en välrenommerad dokumentär om ett konstprojekt på Folsom prison i USA (läs mer på Imdb). Den verkar jättebra. Just nu finns den att se på Svt play. Passa på att se till och med den 19 maj!

Jagfixering, etnicitet och kopplingen högklackat-orgasm

Jag tänkte inte att jag skulle skriva så mycket här, utan mest tipsa om andra texter som jag tycker att ni ska kolla in!

Dels var det Carolina Söderholm som i Sydsvenskan skrev så bra om Lunds konsthalls utställning av Miriam Bäckström "Motsatsen till mig är jag" att jag blev sjukt sugen på att gå dit innan den stänger den 25 mars. Jag har hängt mycket på Lunds konsthall i mina dagar, eftersom där alltid är intressant, alltid lugnt och stillsamt och alltid gratis. Men det var länge sedan nu, har så sällan tid att döda i Lund på det sättet längre. Nu känner jag dock att det är läge att göra en resa dit bara för att se konst. Ska bli kul!

Dels var det en av mina egna texter till Malmö Fria Tidning, så klart... ;) Jag har nämligen intervjuat en mycket intressant man, Thomas Chaanhing. Dansk skådis, aktuell just nu med en roll i Svts nya dramaserie "30 grader i februari". Och en förkämpe mot diskriminering på grund av etnicitet, kön och andra faktorer. Det blev ett spännande samtal om hur han själv ofta begränsas till att spela en typ på grund av sitt (kinesiska) utseende, om vilken skillnad ett blindtest kan göra och om att kulturen är sämre än näringslivet när det gäller mångfald. Rekommenderas!

Och dels vill jag tipsa särskilt om en av mina absoluta favoritskribenter, nämligen Hadley Freeman i The Guardian. På ytan handlar hennes frågespalt om mode, men det hade faktiskt lika gärna kunnat handla om vad som helst. Hennes vassa humor, normkritiska tänk och fantastiska formuleringsförmåga är värd att läsa oavsett om du bryr dig om kläder eller inte. En typisk rubrik är "Jeans aren't cool – they're dangerous. Just look at Jeremy Clarkson". Hon är helt enkelt grym!

Jag hade för övrigt missat ett av hennes inlägg, om att skotillverkaren Louboutin lyckats koppla högklackat till orgasmer, som jag måste citera här. För det första för att det är bra, och för det andra för att hon nämner världens bästa film, "The princess bride". Tjoho!

"In this now much-publicised interview, Louboutin claimed that "what is sexual in a high heel is the arch of the foot, because it is exactly the position of a woman's foot when she orgasms. So, putting your foot in a heel, you are putting yourself in a possibly orgasmic situation." To paraphrase Inigo Montoya in The Princess Bride, you keep using that word, Christian. But I do not think it means what you think it means. So unless you are intimating that "having an orgasm" is a fancy way of saying "having bunions", then no, wearing your insanely high shoes is not like having an orgasm", skriver hon. Så bra. (Bunion är för övrigt en form av artros i stortån.)

Provocerande om populärkultur

Första gången under Studio PSL som jag höll på att stänga av tv:n i protest var när Per Sinding-Larsen släckte i studion och plockade fram en kaffekopp att spå i. Va fan liksom. Men självklart måste jag utgå ifrån att den självparodiska framtoningen i SVT-programmet var medveten. Kanske till och med lite kul.

Att experterna i del ett av serien var två musikjournalister med många år i branschen, medan resten av panelen, förvisso föredömligt nog två kvinnor, var artister, ser jag som en brist. Behöver jag verkligen påpeka att det finns mer än en kvinnlig musikjournalist i Sverige? Gah. Intet ont om Titiyo eller Rebecca Scheja dock, de sa bra saker och tillförde diskussionen mycket. Klart att det är schyst med ett artistperspektiv på musiken.

Allra bäst med premiärprogrammet var ändå signaturen och lamporna. Och så lärde jag mig hur man uttalar Bon Iver (som om det vore franska, apparently). Fast jag har sagt det fel så länge nu att det nog är kört.

Nu låter jag neggig. Första delen var ett helgrymt program, intressant och annorlunda, som jag gärna hade sett fler än två avsnitt av under en säsong.

Nu ska jag titta på del två. 

Veckans Playpuff

Svt Play är ju en sådan guldgruva. Och Ur Play är inte fel heller. Så det är inte konstigt att det blir mycket länkar dit härifrån... Här är det jag vill puffa för just nu:

1. Medialized, på Ur. En annorlunda serie om mediernas påverkan på oss. Ett ämne jag lagt en del tid på men det här görs på ett fräscht sätt, tycker jag. Både The power of pictures (som bland annat handlar om hur bilder kan påverka utgången av krig och konflikter, och så får vi följa med en paparazzifotograf) och Just say yes (om hur vi påverkas mer av dem som är klädda i kostym och om en av Yes mens aktioner) var superintressanta.

2. Hitlåtens historia, en ny serie på Svt. Hittills kul och oväntantade fakta om Viva la vida och Buffalo stance (bara nostalgifaktorn gör den värd att se...). Den ska jag följa!

3. Och så finns Johannes Nyholms omtalade och prisbelönta kortfilm Las Palmas i sin helhet fram till den 1 februari. Fördomsfull? Absolut! Jäkligt kul? Javisst.

bob hund på tv

I kväll klockan 19 är det dags. Svt 2 visar den färska dokumentären om bob hund. Kommer att bli grymt. Håll annars utkik den 19 december när den går i repris. Kan tänka mig att den dyker upp i Svt Play också. 

21/12: P.S. Den finns på Play till den 16 januari. En grym dokumentär, mycket intressant!

Amanda vann Idol! 

Gah, så skönt! Allt annat hade varit SKANDAL! En som kan göra Song 2 så klockrent, och i final, är en sjukt värdig vinnare. Robin är duktig men han var sjukt utklassad. Grattis Amanda! Jag ser fram emot att följa henne framöver. Och Linderöd är ju ändå coolare än Hässleholm. ;)
Ett minus ska dock TV4 ha för sin textreklam. De stora löpsedlarna som publiken viftade med från Kristianstadsbladet kan jag väl köpa, som ny timvikarie i koncernen. ;) Men att både Anders Borg och Fredrik Reinfeldt får så mycket tid i kanalens fredagstablå känns inte ok. Kul för dem så klart, och möjligen för publiken, men var var i så fall alla andra partiledare, språkrör och partiprofiler? Ett riktigt publicistiskt feltänk.

Så mycket bättre kan det bli, TV4

Snart är en av mina favvoserier, Så mycket bättre, slut för den här gången. Denna säsong har inte varit riktigt lika bra som den förra, om jag får säga min mening. Var det nyhetens behag som gav första omgången lite extra glans, är det lite mindre udda personer i år kanske, eller kanske bara lite färre riktigt goa människor? Jag saknar Lill-Babs. Årets gäng har inte bondat på samma sätt som t.ex. den otippade kombon Petter och Plura. Men det är fortfarande intressant med genreöverskridande covers och det är fortfarande intressant att lära mig mer om svenska stjärnor. Inte visste jag att både E-type, Eva Dahlgren, Tomas Ledin och Laleh varit lärare t.ex. Och så måste jag bara kommentera den här "upptäckten" av Laleh som kvällstidningarna skriver om. Eh, hallå eller. Går det att missa att hon är grym efter hittar som Live tomorrow, Simon says och Forgive but not forget?

Hur som helst, jag kan inte låta bli att pyssla och skriva listor när det gäller musik. Den här gången har jag, som så många andra, klurat på vilka jag vill se i min drömomgång av tv-serien. Vissa är mångas favoriter, andra är lite mer otippade. Och även om jag inte riktigt fått till spridningen vad gäller ålder eller födelseland, måste ni erkänna att följande gäng skulle skapa sjukt intressant tv? ;) Varför har vi sett så lite rockare hittills t.ex.? Jag har dessutom lagt till de låtar jag helst skulle vilja få tolkade, och vem jag skulle vilja se framföra dem. Det programmet skulle jag ge mycket för att se!

Robyn - Hang with me framförd av Nina Persson

Nina Persson - And then you kissed me framförd av Thåström

Thåström - Flicka med guld framförd av Promoe

Promoe - These walls don't lie framförd av Per Gessle

Per Gessle - Go to sleep framförd av Karin Dreijer

Karin Dreijer - Heartbeats framförd av Håkan Hellström

Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt framförd av Robyn

I accept

Kobra är så bra att jag får rysningar. I kväll om att klicka i "Jag godkänner" utan att läsa avtalet, om hur Apple censurerar svenska och utländska tidningar och om hur Financial Times valt att gå sin egen väg. Sekvensen i början av programmet där längden på avtalen för svenskt medborgarskap respektive Itunes jämförs är extremt träffsäker, absurd och viktig kulturjournalistik. 

Tre bonusar: appinnehållet som ratades och sedan vann Pulitzerpriset, en av de roligaste kortfilmer jag sett på länge samt appen WobbleIboobs.

Kolla här. (Förra veckans avsnitt handlade om leranimationer, också jätteintressant.)

Jag passar på att rekommendera några andra tvhändelser:

Så mycket bättre är tillbaka!

Klockan 20 i TV4 drar en av årets stora tv-händelser i gång igen. Jag håller tummarna så hårt för att det ska vara lika bra som första säsongen. Jag älskar covers som gör en helt ny tolkning av en känd låt (se nedan!). Det är också intressant att se hur musiker jobbar och hur de kommer överens. Den något otippade vänskapen mellan Petter och Plura var bara ett exempel. Det var nog fokusen på musiken, den avslappnade stämningen och känslan av att faktiskt lära känna artisterna som blev en sådan succé. Jag lärde mig massor om artister jag kanske inte kunnat så mycket om tidigare.

I år är det Lena Philipsson, Eva Dahlgren, Jason "Timbuktu" Diakité, Tomas Ledin, Laleh Pourkarim, Martin "E-Type" Eriksson och Mikael Wiehe som ska umgås, avslöja sina hemligheter och tolka varandras låtar. Borde bli intressant. Läs mer på TV4:s hemsida. Förra året la de upp programmen på TV4 Play efteråt, där de kunde beskådas i en vecka gratis och därefter mot betalning.

För att fira får ni här några av mina bästa covers, med tillhörande länkar!

Från Så mycket bättre:

1. Plura "Det hon vill ha" (han lyckas tillföra känsla till en bra men kanske lite ytlig låt)

2. Lill-babs "Så klart" (uppenbart, men den funkar så bra som bossa)

3. Plura "Logiskt" (ja, av någon anledning var Plura bara bäst!)

I största allmänhet - sådana som lyckas göra något helt eget av något riktigt känt:

1. Cookies n beans "First we take Manhattan"

2. Nouvelle Vague "Love will tear us apart"

3. Nada Surf "Enjoy the silence"

4. Lily Allen "Womanizer (acoustic)"

5. Wizex "Alla vill till himlen"

Dagens kulturkoll

Jag vet inte om jag vågar gå ut så hårt att jag kallar det här för tips. Men denna onsdag har i alla präglats av två kulturella yttringar. För det första har jag bokat biljetter till pjäsen Prins Charles känsla på Malmö stadsteater, efter Liv Strömquist. Mycket är utsålt så det blir först i november, men jag ser verkligen fram emot det! (Teatern körde lite marknadsföring på den lagliga grafittiväggen på p-huset Anna i Malmö. Den blev snabbt övermålad...)


För det andra har jag just sett dokumentären I Damernas detektivbyrås spår (som finns på SVT Play till den 11 november). Jag gillar böckerna av Alexander McCall Smith och det var verkligen intressant att se mer av Botswana, höra lite om hur böckerna blir till och träffa några av människorna som stått förebild för karaktärerna. Programmet är minst fyra år gammalt och Mr Smith själv är en rätt präktig och tillrättalagd figur, så det var verkligen inte det bästa jag sett, men naturbilderna och intervjuerna kompenserar en del. För mig blev den starkaste upplevelsen att se SOS Barnbyars by i Tlokweng och höra att den inspirerade barnhemmet i böckerna. Jag har stött organisationen sedan jag flyttade hemifrån 1999 så det berörde mig starkt att se dess arbete beskrivas så positivt. Jag noterar förresten att SOS Barnbyar just nu letar katastroffaddrar som skänker pengar till dess långsiktiga arbete på Afrikas horn. Läs mer här.

Svt play är bäst!
Måste tipsa om två grymma program på Svt play. I fredags visades dokumentären Två steg från Håkan, med fokus på fansens relation till Håkan Hellström i form av den unga Amanda Asp Hult. Lite onödigt arty kanske men med några av de finaste scener jag sett i år. Några killar på en fest spelar Håkan på högsta volym med fönstret öppet och sjunger med. Ett grabbgäng på gatan nedanför lägenheten stannar till och ansluter till sången. Vackert. Likaså när Amanda riktar orden till Nu kan du få mig så lätt till sin idol på scenen medan en tår rinner nerför hennes kind. Skildringarna av låtskrivande, repande, intervjuer och signering är också lysande. Jag ska inte avslöja det fina slutet! ;) Läs mer på Svenska Dagbladet.

Och så har vi ett av de bästa avsnitt av Kobra jag sett, om kött i kulturen. Föregångaren till Lady Gagas köttklänning, ett konstprojekt om de hundratals produkter en gris kvarlevor ingår i, lite Liv Strömqvist och en intervju med redaktören för amerikanska tidskriften Meat paper som bara handlar om kött. Fascinerande.