Som vanligt är Svt play ett grymt ställe för allehanda tv-höjdpunkter. Några av de grejer jag hade tänkt att kolla in var så klart redan borta - det gäller att vara snabb - men en hel del annat fanns kvar, plus några oväntade pärlor:
Än så länge har jag inte hunnit se hyllade Torka aldrig tårar utan handskar, men hittills har jag inte hört något illa om den. Finns på nätet i två veckor till. Viktigt ämne och av allt att döma väl utfört.
Guldkornet i årets säsong av Kobra hittills måste vara programmet om konst och aktivism (Pussy riot, Ship to Gaza och Documenta, med massa spännande citat). Men alla programmen brukar vara klart sevärda. Hela säsongen ligger kvar i 30 dagar efter att sista programmet sänts.
Glöm så klart inte Svt:s utbud av kortfilm. Alltid spännande, och så schyst om man bara har 5-10 minuter över! Några höjdpunkter just nu är Jenny Wilsons film Beyond that wasteland - måhända pretentiös men också ändlöst vacker och poetisk. Hästar, musik och Island. Och så den roliga och extremt tankeväckande Ta mig. Jag ska inte avslöja för mycket men se den nu om du har minsta intresse för relationer, genus eller tonårstiden - ligger bara uppe någon dag till. Den kommer nog att finnas kvar i mitt medvetande länge.
Och för alla er som gillade den helt galna belgiska stop-motionanimationen Panik i byn finns en hel serie på Svt play. Galet!
Sist men inte minst hittade jag just en samling av korta och långa dansklipp under rubriken Veckans föreställning. Mer sådant åt folket!
På tal om det förresten, häromveckan missade jag första Guilty pleasures med Dagens dansvideo på Skånes dansteater för att jag skulle se Unearth (se separat post om det!) - men sajten finns i alla fall här för alla som vill ha en daglig dos av grym dans!
Jag tipsar om de flesta sorters kultur och nöjen, framför allt i Malmöområdet. Kulturtanten regerar!
Visar inlägg med etikett Svt play. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Svt play. Visa alla inlägg
onsdag, november 07, 2012
onsdag, maj 16, 2012
Kopior på kopior
Jag är inte bara efter med bloggandet, utan även med Kobra. Lyckligtvis finns Svt play och där såg jag nyss del 7 av senaste säsongen: Copycat. Om härmande, kopior, återföreningar, reenactments och all annan repitition som dominerar vår kultur just nu, från Tupac till turistnäringen. Det började med en egen liten reenactment av Kylie Minogues video Come into my world, regisserat av Michel Gondry. Originalet finns här. (Kan för övrigt varmt rekommendera typ alla hans musikvideor för bland andra White
stripes, Björk, Radiohead och Chemical brothers. Helt galna idéer,
briljant genomförda.) Särskilt rörande i programmet var inslaget om Genesis och Lady Jaye Breyer P-orridge, som var så kära att de opererade sig för att likna varandra så mycket som möjligt. Kolla in programmet här.
Jag har varit lite besviken på den senaste säsongen av Kobra hittills, men det tar sig. ;) Avsnitt fyra har nog varit bäst annars, om evolution. Kolla in konstnären som korsat sitt dna med en växt!
Nu ska jag titta på Lady Gaga-videos. Blev inspirerad. ;) Och i veckan hoppas jag ta mig till Konsthögskolan Malmö för deras avgångsutställning. Till den 27 maj tror jag att ateljéerna är öppna. Värt ett besök skulle jag tro!
lördag, april 21, 2012
At night I fly
fredag, februari 03, 2012
Provocerande om populärkultur
Första gången under Studio PSL som jag höll på att stänga av tv:n i protest var när Per Sinding-Larsen släckte i studion och plockade fram en kaffekopp att spå i. Va fan liksom. Men självklart måste jag utgå ifrån att den självparodiska framtoningen i SVT-programmet var medveten. Kanske till och med lite kul.
Att experterna i del ett av serien var två musikjournalister med många år i branschen, medan resten av panelen, förvisso föredömligt nog två kvinnor, var artister, ser jag som en brist. Behöver jag verkligen påpeka att det finns mer än en kvinnlig musikjournalist i Sverige? Gah. Intet ont om Titiyo eller Rebecca Scheja dock, de sa bra saker och tillförde diskussionen mycket. Klart att det är schyst med ett artistperspektiv på musiken.
Allra bäst med premiärprogrammet var ändå signaturen och lamporna. Och så lärde jag mig hur man uttalar Bon Iver (som om det vore franska, apparently). Fast jag har sagt det fel så länge nu att det nog är kört.
Nu låter jag neggig. Första delen var ett helgrymt program, intressant och annorlunda, som jag gärna hade sett fler än två avsnitt av under en säsong.
Nu ska jag titta på del två.
torsdag, januari 05, 2012
Veckans Playpuff
Svt Play är ju en sådan guldgruva. Och Ur Play är inte fel heller. Så det är inte konstigt att det blir mycket länkar dit härifrån... Här är det jag vill puffa för just nu:
1. Medialized, på Ur. En annorlunda serie om mediernas påverkan på oss. Ett ämne jag lagt en del tid på men det här görs på ett fräscht sätt, tycker jag. Både The power of pictures (som bland annat handlar om hur bilder kan påverka utgången av krig och konflikter, och så får vi följa med en paparazzifotograf) och Just say yes (om hur vi påverkas mer av dem som är klädda i kostym och om en av Yes mens aktioner) var superintressanta.
2. Hitlåtens historia, en ny serie på Svt. Hittills kul och oväntantade fakta om Viva la vida och Buffalo stance (bara nostalgifaktorn gör den värd att se...). Den ska jag följa!
3. Och så finns Johannes Nyholms omtalade och prisbelönta kortfilm Las Palmas i sin helhet fram till den 1 februari. Fördomsfull? Absolut! Jäkligt kul? Javisst.
onsdag, oktober 12, 2011
Dagens kulturkoll
För det andra har jag just sett dokumentären I Damernas detektivbyrås spår (som finns på SVT Play till den 11 november). Jag gillar böckerna av Alexander McCall Smith och det var verkligen intressant att se mer av Botswana, höra lite om hur böckerna blir till och träffa några av människorna som stått förebild för karaktärerna. Programmet är minst fyra år gammalt och Mr Smith själv är en rätt präktig och tillrättalagd figur, så det var verkligen inte det bästa jag sett, men naturbilderna och intervjuerna kompenserar en del. För mig blev den starkaste upplevelsen att se SOS Barnbyars by i Tlokweng och höra att den inspirerade barnhemmet i böckerna. Jag har stött organisationen sedan jag flyttade hemifrån 1999 så det berörde mig starkt att se dess arbete beskrivas så positivt. Jag noterar förresten att SOS Barnbyar just nu letar katastroffaddrar som skänker pengar till dess långsiktiga arbete på Afrikas horn. Läs mer här.
Etiketter:
dokumentär,
grafitti,
litteratur,
Liv Strömquist,
Malmö,
serier,
Svt play,
teater,
tv
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)