Massa grymt på 8 mars!

Internationella kvinnodagen firas stort i Malmö med något för alla!
- Inkonst bjuder på ett finfint program under parollen Africa flash med både foton, kaffeceremoni, litteraturtips och två dokumentärfilmer: Taxi sister om kvinnliga taxichaufförer i Dakar samt Sarabah – om en kvinnlig rappares kampanj mot kvinnlig omskärelse. Start klockan 17.
- Vill du se Saudiarabiens första kvinnliga regissörs mångfaldigt prisbelönta film Den gröna cykeln är det Biograf Spegeln som gäller.
- Är du ett fan av Anna-Lena Brundin, Klubbkören eller kvinnliga flygaress ska du satsa på Poeten på hörnet kl 19.
- Och sist men inte minst, på Moriskan blir det hejdundrande fest med Gudrun Schyman, serieskaparna i Dotterbolaget, Athena Farrokhzad som läser ur sin hyllade diktsamling Vitsvit, Ladyfestkören och mycket mer. Fri entré före kl 22!

Jiro dreams of sushi

...visas på stadsbiblioteket i Malmö nu på onsdag (den 28 november) klockan 17.30. Funderar på att gå dit. En snygg dokumentär om Japan, matkultur, perfektionism, Michelinstjärnor på de mest oväntade ställen, förväntningar på barnen, lärande och yrkesstolthet känns inte så dum. Den fick dessutom en fyra i Sydsvenskan. Någon som är sugen?

At night I fly

... är namnet på en välrenommerad dokumentär om ett konstprojekt på Folsom prison i USA (läs mer på Imdb). Den verkar jättebra. Just nu finns den att se på Svt play. Passa på att se till och med den 19 maj!

Slöjor, bananer och män i rutig skjorta

Det har varit en intensiv vecka rent kulturellt för min del. I tisdags såg jag som sagt Manta på Skånes dansteater/Palladium, med efterföljande frågestund. Det var grymt. Jag kan inte uttrycka mig bättre än Malena Forsare på Sydsvenskan, så jag hänvisar er till hennes fantastiska recension i stället. Och till min intervju med dansare och koreograf Héla Fattoumi så klart. Det finns också ett kort videoinslag (på franska) med klipp ur föreställningen.

I onsdags var jag som sagt på Big boys gone bananas*, även det med frågor efteråt. Det blev också en artikel till Skånes Fria Tidning från ett mycket intressant samtal.

Och i fredags var det äntligen dags för konserten med Wu lyf på Inkonst. Jag har nog aldrig sett så många unga män i rutig skjorta på samma ställe, och då hänger jag ändå runt Möllan rätt ofta. ;) Men det var en riktigt bra konsert. Sångaren Ellery James Roberts är både snygg och intensiv, ingen dålig kombination, och även om det hela började lite stelt kändes det också äkta. Efter hand kom Roberts igång allt mer, liksom flera av de andra i bandet som till sist tog av sig tröjorna. Roligt att sångarens riviga sångröst märks lika mycket när han talar. Det mest anmärkningsvärda med sången är dock uttalet av ljuden, som är minst sagt bisarr. Han vill helt enkelt inte att vi ska höra vad han sjungar, har varit min slutsats. Att köra låtarna i Spotifys app Tunewiki är därför ganska kul, där man kan se texten samtidigt som man hör den. ;) Hur som helst: vi fick mäktig musik som framfördes snyggt och känslosamt. En fin spelning helt enkelt. 

Hur de låter? Ptja, rivig och relativt melankolisk indierock är väl en början. Allmusic använder som vanligt sina träffande adjektiv: brooding, cathartic, searching, volatile, brash, fiery, reflective, rousing, autumnal, confrontational, dramatic, intense, passionate, theatrical, urgent, visceral, yearning, energetic, exciting, hypnotic. Så är det... ;)

bob hund på tv

I kväll klockan 19 är det dags. Svt 2 visar den färska dokumentären om bob hund. Kommer att bli grymt. Håll annars utkik den 19 december när den går i repris. Kan tänka mig att den dyker upp i Svt Play också. 

21/12: P.S. Den finns på Play till den 16 januari. En grym dokumentär, mycket intressant!

Dans om drömmar 
Det har varit svårt att hinna med så mycket som jag velat på sista tiden. Ett besök på dansfilmsfestivalen Dancing in the dark har det blivit i alla fall, som visade sig tjuvstarta redan i tisdags på Doc lounge i Lund och Malmö. Efter att ha läst Boel Gerells text om filmen Dancing dreams i Sydsvenskan, misstänker jag att jag valde fel som satsade på Only when I dance i Malmö. Å andra sidan väckte den en del intressanta tankar. 

bob hund - filmen

Visas på Doc Lounge på Babel och Mejeriet i kväll. Jag jobbar tyvärr, men ska försöka hitta ett annat sätt att ta del av denna dokumentär. Arbetet med senaste, grymma, skivan Det överexponerade gömstället vore superintressant att se.

På båda platserna öppnar dörrarna 19.00 och biljetterna kostar 60 kr. På Mejeriet blir det inte bara film, utan även "en kul grej" innan, om du tar med dig dina gamla 3d-glasögon. Och bob hunds gitarrist Johnny Essing spelar skivor och svarar på frågor före filmen.

Spännande grejer på CPH:DOX

Nu måste jag verkligen få tummen ur och för första gången besöka Köpenhamns dokumentärfilmfestival CPH:DOX den 3-13 november. Framför allt för att den hyllade nya filmen om de isländska postrockarna Sigur Rós (som jag älskar) visas där. Två gånger till och med, den 10 respektive 14 november. Och en film om Andrew Bird. Och en om George Harrison...

Det verkar vara hur mycket spännande som helst på programmet (läs hela här), inte minst viktiga politiska och samhällsbetonade dokumentärer, men för er som liksom jag är extra intresserade av musik, foto, konst eller dans rekommenderar jag följande (länkarna leder till info och möjlighet att köpa biljetter).

Dagens kulturkoll

Jag vet inte om jag vågar gå ut så hårt att jag kallar det här för tips. Men denna onsdag har i alla präglats av två kulturella yttringar. För det första har jag bokat biljetter till pjäsen Prins Charles känsla på Malmö stadsteater, efter Liv Strömquist. Mycket är utsålt så det blir först i november, men jag ser verkligen fram emot det! (Teatern körde lite marknadsföring på den lagliga grafittiväggen på p-huset Anna i Malmö. Den blev snabbt övermålad...)


För det andra har jag just sett dokumentären I Damernas detektivbyrås spår (som finns på SVT Play till den 11 november). Jag gillar böckerna av Alexander McCall Smith och det var verkligen intressant att se mer av Botswana, höra lite om hur böckerna blir till och träffa några av människorna som stått förebild för karaktärerna. Programmet är minst fyra år gammalt och Mr Smith själv är en rätt präktig och tillrättalagd figur, så det var verkligen inte det bästa jag sett, men naturbilderna och intervjuerna kompenserar en del. För mig blev den starkaste upplevelsen att se SOS Barnbyars by i Tlokweng och höra att den inspirerade barnhemmet i böckerna. Jag har stött organisationen sedan jag flyttade hemifrån 1999 så det berörde mig starkt att se dess arbete beskrivas så positivt. Jag noterar förresten att SOS Barnbyar just nu letar katastroffaddrar som skänker pengar till dess långsiktiga arbete på Afrikas horn. Läs mer här.

Svt play är bäst!
Måste tipsa om två grymma program på Svt play. I fredags visades dokumentären Två steg från Håkan, med fokus på fansens relation till Håkan Hellström i form av den unga Amanda Asp Hult. Lite onödigt arty kanske men med några av de finaste scener jag sett i år. Några killar på en fest spelar Håkan på högsta volym med fönstret öppet och sjunger med. Ett grabbgäng på gatan nedanför lägenheten stannar till och ansluter till sången. Vackert. Likaså när Amanda riktar orden till Nu kan du få mig så lätt till sin idol på scenen medan en tår rinner nerför hennes kind. Skildringarna av låtskrivande, repande, intervjuer och signering är också lysande. Jag ska inte avslöja det fina slutet! ;) Läs mer på Svenska Dagbladet.

Och så har vi ett av de bästa avsnitt av Kobra jag sett, om kött i kulturen. Föregångaren till Lady Gagas köttklänning, ett konstprojekt om de hundratals produkter en gris kvarlevor ingår i, lite Liv Strömqvist och en intervju med redaktören för amerikanska tidskriften Meat paper som bara handlar om kött. Fascinerande.