torsdag, december 08, 2011

Dans om drömmar 
Det har varit svårt att hinna med så mycket som jag velat på sista tiden. Ett besök på dansfilmsfestivalen Dancing in the dark har det blivit i alla fall, som visade sig tjuvstarta redan i tisdags på Doc lounge i Lund och Malmö. Efter att ha läst Boel Gerells text om filmen Dancing dreams i Sydsvenskan, misstänker jag att jag valde fel som satsade på Only when I dance i Malmö. Å andra sidan väckte den en del intressanta tankar. 

Den begåvade dansaren som likt Billy Elliot tar sig från fattiga förhållanden i favelan i Rio de Janeiro till en proffskarriär är naturligtvis beundransvärd om än något av en kliché. Föreståndaren för balettskolan är däremot rätt verdervärdig, med sina nedlåtande kommentarer om de underpriviligierade familjerna. Hon känner uppenbarligen behov av att förtydliga dramatiken och inte minst att lyfta fram sin egen roll som välgörare. Utan att avslöja för mycket kan jag dock säga att filmen rymmer ett annat, mindre lyckat försök att nå sina drömmar, som tyvärr hamnar lite i skymundan. Här anas komplexa frågor kring familjens och de egna förväntningarna, hopp och förtvivlan, skuld och skam. Vad händer om alla i din närhet satsar allt de har på dig, ekonomiskt och emotionellt, och tror på att du ska klara det omöjliga – och du sedan inte lyckas?


Säkert hängde jag upp mig på detta tema därför att jag själv delvis brottas med de frågorna just nu. Jag tror nämligen precis som Gustav Fridolin att vi åttiotalister blivit blåsta på många sätt. Här tänker jag främst på förväntningarna på att vi ska lyckas. Nas har fel i sin låt I can. Även om vi jobbar hårt, kan vi inte alls bli det vi vill. Jag ser för många människor omkring mig som kämpat för sina drömmar och nu börjar ge upp, välja andra banor, eller gå in i väggen av sina timvikariat och andra otrygga inkomstkällor. Eller som bara frågar sig, blev det inte bättre än så här? 


Självklart vill vi det bästa för våra barn. Frågan är om inte det snarare är en realistisk syn på vad som är möjligt, än en massa uppskruvade, omöjliga förhoppningar.

Inga kommentarer: