J-pop och krautrock

Jag visste det redan när jag satte ihop den, min musikaliska årsbästalista för 2011, att jag skulle hitta en massa fler grymma skivor från året så fort jag var färdig. Så blev det så klart, men jag tycker ändå att listan har ett värde. ;)

Jag har lagt till en massa nya spellistor med lovande artister på sista tiden, så det kommer fler tips framöver. Men några skivor som jag särskilt vill lyfta fram redan nu är:

1. Austra "Feel it break". Lika bra som Au revoir Simone, eller till och med bättre. Bland det bästa jag hört på riktigt länge. Om mörkt mäktig, organisk elektro med en sjukt grym kvinnoröst låter som något för dig, ska du lyssna på det här. Bästa låt: "Lose it".

2. Githead "Landing". Om du, som jag, älskar repetitiv mörk rock som krautrock ska du inte bara lyssna på Electrelane (älska!) utan kan även ge dig på de här. Bästa låt: "Faster".

3. Shogu Tokumaru "Port entropy". Klassisk glad och lite galen j-pop. Bästa låt: "Lahaha".

Och en bubblare: Azure blue. Inte riktigt i klass med ovanstående kanske, men "Rule of thirds" är en riktigt trevlig svensk popskiva. I synnerhet "hiten": "The catcher in the rye". Jag har lyssnat en del på skivan i veckan och gillat den, och så såg jag att de skulle spela på Debaser i lördags. Sådant flyt har man inte ofta. Lyckligtvis ville en vän hänga på med kort varsel, och vi fick en toppenkväll med en riktigt schyst spelning, följd av dans till allt från Hanson och Snoop Dogg till MGMT, Blur och The Pipettes. Mycket bra dj:at av bland andra Idha H. från min kurs i kulturjournalistik!

Är det här konst?

Det är en fråga som jag tycker är superintressant, har uttalat mig om tidigare på sajten konstbegreppet.se, och säkert kommer att återkomma till i olika sammanhang.

Den blev extra aktuell i dag när jag såg en pytteliten butikslokal som tidigare stått tom och nu ser ut så här:

Är det konst, eller bara kul? Och spelar det någon roll? Enligt min egen definition beror det nog lite på syftet. Men jag blev glad att se det i alla fall.

Var det finns? På Malmös kanske bästa gata*, Kristianstadsgatan, så klart!

* Glassfabriken, Folkets park, lagliga graffitiväggen, Big hair mama, Amalthea bokkafé, Rundgång, Krets, och så har jag sett Vit päls turnébuss där ett antal gånger. ;) För att inte tala om associationerna till en annan fin skånsk stad...

Att göra-lista för våren

Jag som tyckte att jag var så fint i fatt. Sedan hade jag kombinationen nytt jobb och kursträff (på distanskursen i kulturjournalistik) i två dagar i veckan och så kom jag ur fas lite. Och missade både premiären för klubben Too cute to puke på Moriskan (bara kvinnliga artister och kvinnligt frontade band) och årets första Plattform på Dansstationen. Men nu är det nya friska tag som gäller! Här är lite av det som jag hoppas att hinna med i vår, än så länge:

Louisiana - fortfarande - helst både före den 12 feb och efter den 14 feb så att jag täcker in både Ai Weiwei och Avantgardens kvinder 1920-1940 samt fotografen Andreas Gursky

Ladies and gentlemen! - Kameran som spegel, Moderna museet Malmö, 18 feb - 22 apr med en massa kända fotografer

Maria Lusitano, Scattered Cartographies, Skånes konstförening 20 jan - 5 feb - konst om mötet med Sverige

Vit päls, KB, 11 feb - Ett band som kan göra en låt som Bull sommar hittills bör inte missas!

Svansjön, Kungliga baletten, Malmö opera 23-25 feb

Mitt dundersvåra "politiska" musikquiz

På min senaste fest bjöd jag på mitt första egenkomponerade musikquiz. Visade sig vara sjukt svårt men ändå uppskattat (tror jag). ;) Temat var politisk musik, i bred betydelse. 

Här kommer det, om du vill testa dig själv. Svaren lägger jag i en kommentar så att det blir svårare att se svaren av misstag. Och låtarna finns i den här Spotifylistan.

1. Midnight oil ”Beds are burning”
a. Vilken politisk fråga handlar texten om? Ett ord räcker.
b. Sångaren Peter Garrett fick en ministerpost när Labour vann valet i Australien 2007. Numera är han skolminister, men vilken post hade han under första mandatperioden? (Han hade egentligen tre ansvarsområden, men ett rätt räcker).

Sjöjungfrur och Black Sabbath...

... är titeln på min första artikel för Malmö Fria Tidning, som är en överblick över vårens kulturutbud här i Malmöområdet. Läs den här. Nu har jag verkligen koll på vad som händer framöver, och det ska märkas här på bloggen också. ;)

Glöm inte att du gärna får stödja vår satsning på en ny, fri tidning i Skåne genom en helt gratis provprenumeration i tre veckor. Anmäl dig här: http://www.fria.nu/prova

Satsa på en fri tidning!

Jag har precis fått ett vik på Malmö Fria Tidning, som just nu är inne i ett spännande skede där vi behöver allt stöd vi kan få!

Tycker du att det behövs fler oberoende medieröster i Skåne? I februari startar Skånes Fria Tidning, en lokal nyhetstidning med fokus på bland annat miljö, djurrätt, jämställdhet samt demokrati- och fredsfrågor.
För att det ska fungera behöver vi många prenumeranter snabbt. Bli prenumerant här: http://www.fria.nu/skane-pren?utm_source=fb&utm_medium=soc&utm_campaign=skftevent1
Och tipsa gärna dina vänner och bekanta!

Musik av tuffa tanter!
Mitt fina koncept ”Tuffa tanter”, ursprungligen från sekelskiftet, återkommer härmed i en något reviderad form. Då var det blandband, nu handlar det om en playlist i Spotify, men idén är densamma. Observera att det (tyvärr) inte handlar om något renodlat feministiskt manifest, utan mer om en lättsam samling av populärkulturella referenser till det faktum att Kvinnor Kan (sjungna av kvinnor, så klart). Medvetet feministiska verk (Sisters are doing it for themselves, Just a girl) samsas med mer allmänt politiska låtar (Talkin' bout a revolution, Sari) samt vad som kanske bäst ska beskrivas som trams (Chewing gum, I'm on my way), men den gemensamma nämnaren är att åtminstone jag tycker att det handlar om schysta låtar.
Saknar du något? Tycker du att något av nedanstående absolut inte ska vara med? Kommentera så ska jag se vad jag kan göra. ;) Och notera att Elastica skulle varit med om de bara fanns på Spotify...

För ditt eget bästa

Har du möjlighet att ta dig till Dunkers kulturhus i Helsingborg senast den 11 mars har jag ett ord till dig: Gör't!

Sara Granérs utställning För ditt eget bästa består av serier som är drastiska, råa, djupt politiska - och för det mesta sjukt träffande. Miljön, asylpolitiken, utförsäkringarna, påven och livet är något av det som avhandlas.

Det är "bara" ett litet rum, men serier tar som bekant inte så mycket plats, inte ens när de trängs med bland annat en liten biosalong med tecknade filmer, en mobil, ett diorama och några grymma skulpturer i papier mâché.

Det är fler än jag som gillar Liv Strömquist. ;)

Några höjdpunkter:

Ur en film om livet: "Om man vilar för länge på dagis kommer döden och kräker över en. Då är man märkt för livet."

Fråga till moderata ministrarna Fredrik Reinfeldt och Nyamko Sabuni: "Är du feminist?" "Nej, jag är fan och hans moster."

Och så informationshäftet om UD:s Silent retreat med meditation och tystnad, som bland annat innehåller följande pärla: "Vi koncentrerar oss på vår andning och på att vägra kommentera Carl Bildts kopplingar till Lundin Petroleum och de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I stället tittar vi ut över en spegelblank sjö och njuter av stillheten."

Och så vidare. Se! Det är gratis!

Veckans Playpuff

Svt Play är ju en sådan guldgruva. Och Ur Play är inte fel heller. Så det är inte konstigt att det blir mycket länkar dit härifrån... Här är det jag vill puffa för just nu:

1. Medialized, på Ur. En annorlunda serie om mediernas påverkan på oss. Ett ämne jag lagt en del tid på men det här görs på ett fräscht sätt, tycker jag. Både The power of pictures (som bland annat handlar om hur bilder kan påverka utgången av krig och konflikter, och så får vi följa med en paparazzifotograf) och Just say yes (om hur vi påverkas mer av dem som är klädda i kostym och om en av Yes mens aktioner) var superintressanta.

2. Hitlåtens historia, en ny serie på Svt. Hittills kul och oväntantade fakta om Viva la vida och Buffalo stance (bara nostalgifaktorn gör den värd att se...). Den ska jag följa!

3. Och så finns Johannes Nyholms omtalade och prisbelönta kortfilm Las Palmas i sin helhet fram till den 1 februari. Fördomsfull? Absolut! Jäkligt kul? Javisst.

Massor att se fram emot!

Nu har jag bokat in ett antal grymma grejer framöver. Skånes dansteaters storsatsning Haze den 12 januari, kanadensiska singer-songwritern Feist i Köpenhamn den 8 mars och så faktiskt musikalen Evita på Malmö opera i slutet på september - premiären var redan fullbokad! Så det känns riktigt bra.

Frågan är om jag har råd med Cirque du Soleils nycirkus Saltimbanco på Malmö arena 26-29 januari eller M83 på KB den 29 februari? Vi får se...

Recension av Torbjörn Flygts Outsider

Den här recensionen skrev jag ursprungligen för min kurs i kulturjournalistik vid Malmö högskola.


Recension: ”Outsider” av Torbjörn Flygt (Norstedts, 2011)
I Torbjörn Flygts Augustprisbelönade roman ”Underdog” lärde jag mig hur det var att växa upp som kille, i Malmö, på 70- och 80-talen, i arbetarklassen, med en ensamstående mamma. Världar som jag inte visste något om. Därför tyckte jag mycket om ”Underdog” och såg med stor förväntan fram emot denna uppföljare. ”Outsider” är en helt annan roman. Där ”Underdog” började i familjen, börjar ”Outsider” i kärleksrelationen. Familjen är ett fortsatt viktigt tema men fokus ligger på huvudpersonen Johan Krafts studieliv, yrkesliv, föräldraskap, flickvänner samt åter igen på samhällsklimatet. I ”Outsider” känner jag igen mig mer. Jag har också sett Sverige under 80- och 90-talen, pluggat i Lund och varit olyckligt kär. För mig blir igenkännandet faktiskt ett minus.