Är Stephenie Meyer feminist?

Twilightförfattaren får ofta, med rätta, kritik för att skriva antifeministisk litteratur. Men själv säger hon i en intervju med The Guardian att hon är feminist, för att hon tycker kvinnor är bra. Så hon har nog inte fullt ut förstått vad begreppet innebär...

Hon försvarar sig mer effektivt mot sådana synpunkter som att böckerna skulle vara medvetet antiabort och att Bella och Edwards relation skulle innehålla klassiska varningstecken på våld mot kvinnor i nära relationer, genom att säga att synen på Bellas graviditet bygger på hennes egna erfarenheter av missfall, att hon inte vill prata politik och att Bellas blåmärken efter första gången paret har sex är en nödvändig berättarteknisk lösning.

Det är en intressant intervju. För det kan vara sant det hon säger - men det kan också vara smart pr. Lättare att säga "det här var ingen politisk statement" än att gå in i en polemik om rätten till abort. Egentligen spelar det kanske inte så stor roll heller, om Stephenie Meyer medvetet la in mormonsk och antifeministisk propagande i sin romanserie eller inte. Det viktiga kanske är, som artikelförfattaren själv konstaterar i slutet, varför så många unga människor har blivit så besatta av böcker med så problematiska teman.

På det har jag tyvärr inget svar. Jag är ju själv ett fan och undrar vad det säger om mig... ;)

Cirkeln/I stället för Twilight #2

Jag har just läst en av de dramatiska höjdpunkterna i del två av Cirkeln-trilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren och jag känner fortfarande hur hjärtat bultar och adrenalinet pumpar i kroppen. De blir så verkliga, Linnéa, Minoo, Vanessa och de andra. Jag bryr mig på riktigt om hur det ska gå för dem.

Böckerna påminner mig om Joss Whedons kultförklarade tv-serie Buffy the vampire slayer på flera sätt. Ett av dem är just hur mycket karaktärerna lever i mig. Jag och min vän Madde satt och tittade på avsnitten flera timmar varje dag under en period och det var en av många fina gåvor hon gett mig. För ja, Buffy är lättsamma high school/college-miljöer, ironi och dåliga effekter, men det är också starka, komplexa karaktärer, spänning och fyndiga oneliners. Fantasyns monstrar blir ofta en metafor för olika problem som tonåringar kan möta och serien har starka feministiska inslag. Buffy, Willow, Xander och de andra blev lika viktiga som mina egna vänner och jag oroade mig ofta för hur det skulle gå för dem.

En annan likhet är handlingen. Särskilt den första säsongen av Buffy har starka likheter med intrigen i Cirkeln. Båda handlar om helt vanliga ungdomar som plötsligt upptäcker att de har övernaturliga gåvor. De råkar bo i en småstad där hinnan mellan vår verklighet och demonernas är extra tunn. De har en kufisk manlig mentor med starka historiska kopplingar som ska stötta dem. Och det som känns som den tydligaste stölden är att de har representanter för den magiska världens byråkrati som inte precis är på deras sida. På ett sätt är det faktiskt lite irriterande att författarna tagit så tydlig ”inspiration” från en annan källa. Men med det sagt gör de helt klart också något eget av sitt material. Och Buffy är i mitt tycke en av de bästa förebilder man kan ha.

I stället för Twilight

Trots bättre vetande är jag ett jättestort Twilightfan och hade lika kul på årets midnattspremiär av Breaking dawn II som förra gången. ;)

Men egentligen skulle jag hellre rekommendera en helt annan fantasyserie till den som vill läsa om en ung flicka och hennes väg in i vuxenlivet. Nämligen fantastiska Dragonsong och Dragonsinger av tyvärr framlidna kultstjärnan Anne McCaffrey från 1970-talet. De är fortfarande några av mina absoluta favoritböcker och Menolly är en stor idol. Hon delar en del egenskaper med Bella - ödmjuk, ensam och utanför med en lite disfunktionell familj - samtidigt som hon har sina helt egna drag - varav den stora musikbegåvningen är viktigast. Hennes vandring från utmobbad och nedslagen till att hitta sin egen plats i världen innehåller alla de klassiska dragen men blir inte sämre för det.

Elva timmars Twilight-maraton

Tisdag kväll var grym. Flera hundra tjejer, några killar, och så jag och min kompis, som samlats på Filmstaden i Lund med samma kärlek i våra hjärtan: den till Bella, Edward, Jacob och de andra vampyrerna, varulvarna och helt vanliga människorna i Twilightserien. En filmmaraton från 15.30 till ca 02.30 på premiärdagen för den senaste filmen, Breaking dawn, som visades klockan 00.30, efter de tre tidigare. Under evenemanget passade jag på att intervjua några andra deltagare, och dessa ljudfilmer följer nedan.

Självklart kan jag se att mycket i böckerna och filmerna är dåligt, klyschigt och reaktionärt. Men här vill jag försöka förklara lite av lockelsen, som inte bara sträcker sig till tonårstjejer.