Bästa musiken 2019 & Tack och hej!

Det har varit några riktigt, riktigt bra artister, skivor och låtar som för ovanlighetens skull gått på repeat hos mig i år.

Några av höjdpunkterna:

Sara Parkman – Vesper

En stark artist som nått nästa nivå med den här skivan. För alla med intresse för folkmusik, kyrklig musik, omställning, feminism och riktigt bra musik. :)

Andrew Bird – My finest work yet

En av mina favoritartister är tillbaka med hans bästa skiva sedan den i det närmaste perfekta Armchair apocryha från 2007. En mästare på såväl fiol, visslande som kammarpop.

Maggie Rogers – Heard it in a past life

Årets nykomling! Lite ojämn, dansant folksoulposkiva med några av årets bästa låtar som verkligen blivit nya favoriter, exempelvis Back in my body, Burning och Alaska.

Thom Yorke – Anima

Från en av världens bästa musiker kom en mycket fin skiva och en mycket fin dansvideo bl a på Netflix och Youtube.

Oh land – Family tree

Fina Oh lands senaste album innehåller bland annat vackra och träffande skildringar av att hitta en ny kärlek och bryta upp från en gammal.

Höjdpunkten på Sarah Klangs nya skiva Creamy blue är en av hennes bästa låtar hittills och mina nya tröstlåt New day coming.

Och så tackar jag tv-serier för några av årets starkaste (gamla) låtar:

Fink - Looking too closely (Scorpion – fantastisk låt, medelmåttig serie) och

Apparat - Goodbye (Dark – stark låt och serie).

Dessutom fick jag uppleva magiska First aid kit live för första gången, i Malmö arena med några av mina bästa vänner + gästmusikerna Sarah Klang och Amanda Jenssen. Ett minne för livet!

Hela min årsbästalista för 2019 finns här. Och här är mina mest lyssnade låtar under året enligt Spotify.

Och för övriga år under decenniet:

2018 * 2017 * 2016 * 2015 * 2014 * 2013 * 2012 * 2011

Jag passar också på att säga tack och hej! Den uppmärksamma läsaren har kanske noterat att jag inte skrivit så ofta de senaste åren ;) och nu när jag ska fylla 40 känns det som att det är dags att ta farväl av Kulturtanten30. Det har varit väldigt skoj att blogga här och jag tror dessutom att det hjälpte mig att få jobb som kulturredaktör, så jag är mer än nöjd. Stort tack till alla er som läst!

Gott nytt år och gott nytt decennium!

Inspirerande och innovativt om ”den sexuella”

Ottar och kärleken

Manus: Gunilla Thorgren

Regi: Maria Löfgren

Malmö stadsteater, till den 8 november

Jag är inte alltid någon stor vän av teater och ser ”teatralisk” som ett skällsord. Men den här föreställningen är scenkonst i ordets bästa bemärkelse, och dialogen är inte styltig i en sekund. Det här är på riktigt hela vägen. Sällan har jag skrattat, och gråtit, så mycket på teatern.

Historien om Elise Ottesen-Jensen, mer känd som Ottar, är både gripande och inspirerande. Vi möter henne i slutskedet av livet år 1973 i samtal med sin läkare och vän om sin stundande begravning. Diskussionerna varvas med tillbakablickar på uppväxten med den stränga prästen till far, systerns tragiska öde, äktenskapet, tiden som skribent på den syndikalistiska tidningen Arbetaren, vänskapen med författaren Moa Martinsson, resorna land och rike runt för att prova ut pessarer till dåtidens fattigaste kvinnor och den ständigt närvarande kampen för underklassens makt över sin kropp och sexualitet. En kamp som fick vissa att spotta efter henne och ge henne öknamnet ”den sexuella”, samtidigt som personerna som hon kämpade för överöste henne med tacksamhet och kärlek.

Ensemblen gör starka tolkningar av komplicerade rollfigurer – Moa Martinsson, Ottar som ung och äldre, maken Albert, chefredaktören för Arbetaren och Ottars läkare och vän. Ytterst lite är svart eller vitt i den här föreställningen. Den uppenbart begåvade skådespelaren Natalie

Sundelin får dock tyvärr spela två rätt otacksamma roller i form av Ottars syster och den unga Alfa, som manuset inte gör till mycket mer än stereotypa passiva kvinnor.

Iscensättningen är mycket ambitiös, innovativ och lekfull med dans, musik och rekvisita som bärande inslag. Skådespelarna kastar färg, skriver med krita på fonden och lämnar scengolvet för att utnyttja hela lokalen, i bitvis ursinniga urladdningar där megafoner och ballonger används på ett både effektfullt och minnesvärt sätt. Och det görs befogade kopplingar till dagens gräsrotsrörelser från abortförsvarare till Pussy Riot.

Jag vill inte väcka orimliga förväntningar på Ottar och kärleken. Alla kommer inte att gilla den och självklart är den inte perfekt. Ett par scener drar ut för länge på tiden och jag ställer mig delvis tveksam till greppet att ge den stränga fadern och den otrogna maken så stor betydelse i denna starka kvinnas liv. Men jag rekommenderar föreställningen varmt och hoppas att den når en riktigt stor och bred publik. Det är en skandal att Ottars otroliga gärning inte är mer känd och det här är ett fantastiskt initiativ för att rätta till det.

I skrivande stund är ingen av de kvarvarande föreställningarna slutsålda. När jag såg Ottar och kärleken fanns det en hel del tomma stolar i salongen. Men i slutet stod varenda en i publiken upp och applåderade.

När jag lämnar Intiman har tårarna hunnit torka på kinderna och den kvardröjande känslan blir den av kampvilja. Ottars historia och det som hon i stort sett ensam lyckades åstadkomma i ett både fattigt och konservativt Sverige är sjukt inspirerande. Fri abort, avkriminaliseringen av homosexualitet, sexualundervisning i skolorna och billiga preventivmedel, till exempel. Min slutsats blir att vi alla kan – och måste – kämpa för en bättre värld.

2013 = Nyckelns och den unga fantasyns år

Jag läste 19 böcker förra året, varav 18 var skrivna av kvinnor. Delvis beror detta på att jag ägnade en stor del av året åt att läsa en massa grym ungdomsfantasy. Har du inte fastnat än, tycker jag att du ska ge det en chans. Ungdomsböcker av hög kvalitet är till för alla som är eller någon gång har varit ungdomar. Avfärdar du dem missar du verkligen något.

Min största läsupplevelse var Nyckeln, den sista delen av Sara Bergmark Elfgrens och MatsStrandbergs trilogi om sju tonårshäxor i Bergslagen. Spännande, välskrivet, genomarbetat, med starka karaktärer som känns som ens vänner. Det känns som en klassisk idé att tvinga ihop en grupp sinsemellan väldigt olika personer att rädda världen tillsammans, och på ytan kan karaktärerna verka klyschiga (plugghästen, mobbaren, den mobbade, bimbon, och så vidare) men här får de verkligen djup och komplexitet. De bråkar och gör misstag och pratar som riktiga människor, precis som Maria G Francke påpekar i sin recension i Sydsvenskan. Rekommenderas för alla som någon gång varit tonåringar. Se också mitt tidigare blogginlägg om Cirkeln, del 1 i serien.

Sex, gender and rock'n'roll, bokkonsert eller dans?

Onsdag den 24 är ett svårt datum för Malmöområdets kulturnördar. Först tänkte jag äntligen gå på Babels grymma koncept Bushwick book club (snott från New York) där artister tolkar en bok i toner. Denna gång är boken av nya zeeländaren Janet Frame, och jag har faktiskt börjat läsa Scented gardens for the blind, men är bara halvvägs. Bra hittills dock - fint skrivet och intressanta ideer. Kl 19.30 startar det iaf.

Sedan fick jag nys om panelsamtalet Sex, gender and rock'n'roll, om festivalernas ojämställda bandbokningar. Inget nytt problem förvisso, men varför händer så lite? Bland annat är så klart Ladyfest med och ger sitt perspektiv. Minglet börjar kl 18.30 vid Stapelbäddsparken. Obs! Föranmälan krävs. Läs mer på deras hemsida.

Men jag tror ändå att det blir Dansstationen kl 19.30 för min del och besöket från Edge - London contemporary dance school. Sist jag såg dem var det grymt!

Socialistisk litteraturfestival

Amalthea socialistiska litteraturfestival pågår i dag till och med söndag på Kristianstadsgatans hörn mot Nobelvägen. Det blir både workshops, föreläsningar, performance, samtal och högläsning med grymma gäster som Nina Björk, Kajsa Ekis Ekman, Liv Strömquist, Sara Granér, Jenny Wrangborg, Paula Mulinari och Lidija Praizovic.
– Vi tycker att det saknas en diskussion om klass och litteratur. Det finns mycket intressant litteratur i ämnet men det stannar ofta i mindre sammanhang. Vi vill skapa en större mötesplats för detta, säger Anna Johansson, en av medlemmarna i Amalthea studieförening som arrangerar festivalen, till Skånes Fria Tidning.
Läs mer av Sara Karneheds intressanta artikel om litteraturens roll för den socialistiska kampen på http://www.skanesfria.nu/artikel/97264, eller kolla in programmet direkt på amaltheabokkafe.blogspot.se.

Kvinnor och konflikter

Det är temat för årets International female film festival som äger rum på biografen Spegeln på Stortorget i Malmö den 10-12 april.
På programmet står filmer om bland annat den egyptiska revolutionen, Balkankriget, grekiska kvinnors politiska kamp och Rwandas enda kvinnliga trumgrupp.
Genrerna är både dokumentär, drama och dramakomedi – från gripande till kärleksfullt.
Läs mer på femalefilmfestival.se.

Är Stephenie Meyer feminist?

Twilightförfattaren får ofta, med rätta, kritik för att skriva antifeministisk litteratur. Men själv säger hon i en intervju med The Guardian att hon är feminist, för att hon tycker kvinnor är bra. Så hon har nog inte fullt ut förstått vad begreppet innebär...

Hon försvarar sig mer effektivt mot sådana synpunkter som att böckerna skulle vara medvetet antiabort och att Bella och Edwards relation skulle innehålla klassiska varningstecken på våld mot kvinnor i nära relationer, genom att säga att synen på Bellas graviditet bygger på hennes egna erfarenheter av missfall, att hon inte vill prata politik och att Bellas blåmärken efter första gången paret har sex är en nödvändig berättarteknisk lösning.

Det är en intressant intervju. För det kan vara sant det hon säger - men det kan också vara smart pr. Lättare att säga "det här var ingen politisk statement" än att gå in i en polemik om rätten till abort. Egentligen spelar det kanske inte så stor roll heller, om Stephenie Meyer medvetet la in mormonsk och antifeministisk propagande i sin romanserie eller inte. Det viktiga kanske är, som artikelförfattaren själv konstaterar i slutet, varför så många unga människor har blivit så besatta av böcker med så problematiska teman.

På det har jag tyvärr inget svar. Jag är ju själv ett fan och undrar vad det säger om mig... ;)

Skurhinksprojektet = sant!

Det är häftigt att följa något under längre tid, om så bara på avstånd. I somras skrev jag om Cecilia Perssons multimediala Skurhinksprojekt - ett utforskande av städjobbets villkor, en jämförelse mellan Maja Ekelöf och Gunnar Ekelöf, en hyllning till arbetarklassens kvinnor - bland annat. Och nu är det så att säga "klart". I dag öppnade utställningen om projektet på Lunds stadsbibliotek, som pågår den här veckan och nästa, med bland annat samtal, konst, poesi och böcker. Och i april släpps boken Att bära sin egen kropp - en rapport på Heidruns förlag. Här är ett utdrag.

Allt utgår ifrån Maja Ekelöfs tyvärr ganska bortglömda Rapport från en skurhink från 1970 men också från Cecilia Perssons och kvinnorna i hennes släkts erfarenheter av kroppsarbete. Förutom ovanstående finns också en rad filmer på Youtube och en serie med Skurhinksrapporter för tidningarna Kommunalarbetaren och Arbetaren. Länkar och mer info finns på Cecilia Perssons blogg.

Klass, litteratur och liv. Grymma grejer!

Massa grymt på 8 mars!

Internationella kvinnodagen firas stort i Malmö med något för alla!
- Inkonst bjuder på ett finfint program under parollen Africa flash med både foton, kaffeceremoni, litteraturtips och två dokumentärfilmer: Taxi sister om kvinnliga taxichaufförer i Dakar samt Sarabah – om en kvinnlig rappares kampanj mot kvinnlig omskärelse. Start klockan 17.
- Vill du se Saudiarabiens första kvinnliga regissörs mångfaldigt prisbelönta film Den gröna cykeln är det Biograf Spegeln som gäller.
- Är du ett fan av Anna-Lena Brundin, Klubbkören eller kvinnliga flygaress ska du satsa på Poeten på hörnet kl 19.
- Och sist men inte minst, på Moriskan blir det hejdundrande fest med Gudrun Schyman, serieskaparna i Dotterbolaget, Athena Farrokhzad som läser ur sin hyllade diktsamling Vitsvit, Ladyfestkören och mycket mer. Fri entré före kl 22!

Full pott till Äta sova dö!

Gabriela Pichlers debutfilm tog hem alla de tyngsta Guldbaggarna i går - bästa film, bästa manus, bästa regi. Dessutom fick Nermina Lukac priset för bästa kvinnliga huvudroll. Mycket välförtjänt - filmen är i en helt annan klass än det mesta som görs i Sverige - och extra kul för oss som tycker att Skåne, klassfrågor, rasism och starka kvinnor är viktiga att lyfta fram. Tjoho!

Historia A

Jag måste erkänna att jag inte var helt på banan när scenkonstkollektivet PotatoPotato gjorde dundersuccé men sin jämställda historieskrivning Historia A 2011, och det blev tyvärr aldrig av att jag såg den. Men glädjande nog är de tillbaka med upplaga #2 så nu jäklar!
Några av de finfina recensionerna går att läsa på PotatoPotatos egna hemsida. Nyckelorden är: hett, glittrande, vackert, coolt, överraskande, fördomsfritt, avväpnande, roligt, gott humör och uppriktighet, klass- och genusmedvetenhet, analys, humor, upplysning och berättarglädje.
Månteatern i Lund 4-7 december är det som gäller och du bokar på Kulturcentralens hemsida. För du tänker väl gå dit?

Världens bästa pjäs äntligen på tv!

Eller, okej. Men Prins Charles känsla, i Malmö stadsteaters uppsättning, efter Liv Strömquists seriealbum med samma namn, måste vara en av de bästa pjäser jag har sett. Och nu är den äntligen tillgänglig för alla som kan se svensk tv, tack vare att SVT2 sänder den i morgon lördag klockan 20.00-21.30.

Har du minsta intresse för kärlek, kändisar, humor, feminism, relationer, seriekultur eller modern scenkonst tycker jag INTE att du ska missa den.

Fram till slutet av oktober finns den även på SVT Play!

Läs mitt tidigare inlägg om den här.

Malmöfestivalens bästa

Den där veckan som börjar i morgon kommer att gå så fort. Och den innehåller inte bara mat och musik, även om det kommer en massa grymma artister - och alla matstånd måste servera något vegetariskt. ;) Förr kände jag ofta att jag missade allt det där andra, dans, teater, humor och konst, det som hände på dagtid utanför de stora scenerna. Men jag har blivit lite bättre i alla fall. Så här är mina bästa festivaltips - får se hur mycket jag hinner med! Det fetade är typ omissbart!

Förresten ska jag själv vara med, tisdag den 21 augusti kl 16-18, och prata medborgarjournalistik i Frivilligcentras tält på Stortorget. Rubriken är Hamnar fel nyheter i media? Gör det bättre själv! Läs mer om medborgarjournalistiken och min kurs i höst här.

Little marbles var mycket riktigt sjukt grymma!

Musik:
Fredag: Vit päls, Simian ghost, Jonathan Johansson
Lördag: Cookies n beans, Deportees
Söndag: Ane Brun
Tisdag: Anna Ternheim, Melissa Horn
Onsdag: Grandaddy
Torsdag: Timbuktu och Damn!
Fredag: bob hund, Little Marbles

Scen:
Fredag: Stimulation overload (dans/multimedia), ståupp med Zinat Pirzadeh, Tobias Jacobsson och Osbyambassadören Jörgen Sjöberg
Lördag: Cullbergbaletten, Stockholm konstsim herr
Söndag: Wondering wandering, KG Hammar
Måndag: En värld att leva i, Språka snöar in på: Tranströmer, Guerilla girls on tour (humor i feminismens tjänst)
Tisdag: ståupp med Jonatan Unge, Seven
Onsdag: En folkmusikalisk shåw, Stimulation overload (dans/multimedia), Cave dogs
Torsdag: Jag är bland dem som knappast finns (Boye), Spoken word
Fredag: Varieté SpectacLeCoeur, ståupp med Özz Nujen, ståupp med Oslipat, Oslipat tolkar Calaisa

Konst:
Hela festivalen: Spampoesi med Varvara & Mar
Söndag: Pulse piece (Yoko Ono)

Annat:
Söndag: Nina Björk - författarsamtal och frågestund, dokumentärfilmen Big boys gone bananas!, 
Måndag: Popskolan på två ben, Ex-its vuxna brevfilm, diskussionen Vi måste prata om Malmö, filmen A 7 hour difference, filmquizzet med livemusik Cinematique
Tisdag: Nördcafé Malmös samtal om Buffy the vampire slayer, quizzet Hur reko är du?
Onsdag: stadsvandringen Murakamification, Den pianistiska Tranströmer, den underbara dansfilmen Pina i 3D
Torsdag: samtal med Antje Jackelén, stafett med akademiska kvartar om genus och vampyrer bland annat

Hela programmet finns på Malmöfestivalens hemsida med en utmärkt sökfunktion. Sök på det du är sugen på så kommer all info upp!

Städarnas liv sätts i fokus

Jag blev mycket nöjd med min text till Skånes Fria Tidning om lundaförfattaren Cecilia Persson och hennes Skurhinksprojekt. Förhoppningsvis reflekterar den vårt intressanta samtal om klass, kultur och kön. Hon utgår alltså från Maja Ekelöfs bok Rapport från en skurhink från 1970 och samlar nutida berättelser om städning, samtidigt som hon ställer Maja Ekelöf mot sin namne, poeten Gunnar Ekelöf. Och så skiver hon egna skurhinksrapporter för tidningarna Kommunalarbetaren och Arbetaren. Bland annat.

Läs gärna min artikel här: http://www.skanesfria.nu/artikel/93635

Här finns Cecilia Perssons egna sida med länkar och info om projektet: http://www.kronotoptext.se/

Och här finns konstnärliga och vardagliga skurhinksrapporter i form av rörlig bild: http://www.youtube.com/user/Skurhinksrapporter

Musik av tuffa tanter!
Mitt fina koncept ”Tuffa tanter”, ursprungligen från sekelskiftet, återkommer härmed i en något reviderad form. Då var det blandband, nu handlar det om en playlist i Spotify, men idén är densamma. Observera att det (tyvärr) inte handlar om något renodlat feministiskt manifest, utan mer om en lättsam samling av populärkulturella referenser till det faktum att Kvinnor Kan (sjungna av kvinnor, så klart). Medvetet feministiska verk (Sisters are doing it for themselves, Just a girl) samsas med mer allmänt politiska låtar (Talkin' bout a revolution, Sari) samt vad som kanske bäst ska beskrivas som trams (Chewing gum, I'm on my way), men den gemensamma nämnaren är att åtminstone jag tycker att det handlar om schysta låtar.
Saknar du något? Tycker du att något av nedanstående absolut inte ska vara med? Kommentera så ska jag se vad jag kan göra. ;) Och notera att Elastica skulle varit med om de bara fanns på Spotify...

Skvaller, naket och fulla ungdomar

Veckorna 43 och 44 blev ju rätt händelserika kulturellt för min del. Här är en liten rangordning av upplevelserna (Prins Charles känsla, Pina, Humorhimlen i P3 live och The art of seduction):

Allra bäst, och bland det bästa jag någonsin sett i teaterväg, var Prins Charles känsla på Intiman på Malmö stadsteater. Säkert inte lätt att göra en pjäs av Liv Strömquists seriealbum, men Sara Giese hade lyckats utmärkt och skådespelarna var helt suveräna. Här fick vi mycket humor och några tårar, kärlek och självmord, inomäktenskapligt våld, normer och teorier om kärlek och relationer. Med hjälp av kändisskvaller, 90-talshits och några av världens mest välbetalda komiker inbjöds vi att fundera på våra föreställningar om hur ett par ska se ut och fungera. Vilken upplevelse, visuellt och innehållsmässigt, och vad mycket jag kommer att ha att fundera över under lång tid framöver. Så här ska teater vara.