Scenbyte på Moderna museet

Nu är jag igång med kulturen igen efter julstöken, och tack vare mina kära vänner kom jag äntligen iväg till Scenbyte och de andra utställningarna på Moderna i Malmö. Huvudutställningen är ju öppen till 5 februari men jag kan varmt rekommendera även framför allt Zon Moderna Point of view av gymnasieelever i Verkstaden som slutar redan 8 januari. Flera mycket originella, intressanta och inte minst roliga verk. Bara David Ronners microworld med sci-fiinspiration är värd besöket. Övriga verk är tyvärr osignerade men innefattar bland annat ett porträtt i rutor stora som skivomslag, spännande masker, en hinderbana på en skivspelare och lampor av dunkar.

Årets bästa 2011

Det har varit ett grymt musikår! Extra kul att få nya favoriter samt att några gamla älsklingar, som en tid varit en besvikelse, nu har återhämtat sig med bravur. Tyvärr var det också en del av mina favoritband vars släpp var sämre än väntat, främst Radiohead och Death cab for cutie men även dEUS.

En del av årets självklart bästa släpp återkommer på många stora årsbästalistor så dem behöver jag bara nämna i förbifarten, så som PJ Harvey, My morning jacket, Deportees, Jonathan Johansson och Feist. Hellre lyfter jag då fram några artister som jag tycker förtjänar mer uppmärksamhet.

Här är mina favoriter för 2011! Jag kör med bokstavsordning inom listorna, annars blir det för svårt... Och här är min Spotifylista med alla höjdpunkter plus några bubblare som inte platsade nedan.

Back and better than ever:

1. Björk - Biophilia - Bästa låt: Mutual core - För mig är detta det bästa hon släppt sedan Homogenic. Inga konstigheter, även om appen är en kul bonus, utan bara riktigt bra, ofta ganska enkla, låtar.

2. bob hund - Det överexponerade gömstället - Bästa låt: Stumfilm. Bland det bästa de gjort. Fantastisk text, musik och produktion.

3. The Decemberists - The king is dead - Bästa låt: This is why we fight. Äntligen har de fått ihop det. Kan kombinationen av amerikansk folkmusik och R.E.M. bli bättre?

4. I'm from Barcelona - Forever today - Bästa låt: Always spring. Första skivan var fantastisk, andra en besvikelse, men nu är de tillbaka lika bra som från början. Texterna antyder att det här kan bli sista skivan. Jag håller tummarna för att jag bara inbillar mig. Så här bra gladpop är inte vanlig.

5. The Submarines - Love notes/Letter bombs - Bästa låt: Fire. Jag har älskat det här bandet sedan de var förband till Aimee Mann på KB 2008. Den här skivan är snäppet mörkare och mer elektronisk än Honeysuckle weeds, men lika trevlig.

bob hund på tv

I kväll klockan 19 är det dags. Svt 2 visar den färska dokumentären om bob hund. Kommer att bli grymt. Håll annars utkik den 19 december när den går i repris. Kan tänka mig att den dyker upp i Svt Play också. 

21/12: P.S. Den finns på Play till den 16 januari. En grym dokumentär, mycket intressant!

Ung konst

Som bekant gillar jag att kolla på nya/unga konstnärer. Därför är jag sugen på att se Ung konst 2011 på Galleriet på Erik Dahlbergsgatan. Får se om jag hinner innan utställningen tar slut den 17 december. Men jag hoppas att ni passar på i alla fall!

Amanda vann Idol! 

Gah, så skönt! Allt annat hade varit SKANDAL! En som kan göra Song 2 så klockrent, och i final, är en sjukt värdig vinnare. Robin är duktig men han var sjukt utklassad. Grattis Amanda! Jag ser fram emot att följa henne framöver. Och Linderöd är ju ändå coolare än Hässleholm. ;)
Ett minus ska dock TV4 ha för sin textreklam. De stora löpsedlarna som publiken viftade med från Kristianstadsbladet kan jag väl köpa, som ny timvikarie i koncernen. ;) Men att både Anders Borg och Fredrik Reinfeldt får så mycket tid i kanalens fredagstablå känns inte ok. Kul för dem så klart, och möjligen för publiken, men var var i så fall alla andra partiledare, språkrör och partiprofiler? Ett riktigt publicistiskt feltänk.

Dans om drömmar 
Det har varit svårt att hinna med så mycket som jag velat på sista tiden. Ett besök på dansfilmsfestivalen Dancing in the dark har det blivit i alla fall, som visade sig tjuvstarta redan i tisdags på Doc lounge i Lund och Malmö. Efter att ha läst Boel Gerells text om filmen Dancing dreams i Sydsvenskan, misstänker jag att jag valde fel som satsade på Only when I dance i Malmö. Å andra sidan väckte den en del intressanta tankar. 

Jakob Hellman spelar på Babel

Kom igen, hade det inte varit sjukt grymt? Att se Jakob Hellman framföra låtar från en av Sveriges bästa skivor, och så höra vad han håller på med nu? Det finns fortfarande biljetter kvar till spelningen på Babel på lördag. Han framträder tillsammans med Nerverna och förband är Magnus Ekelund. Det kostar 250 kr i dörren, mindre i förköp, med insläpp klockan 19 och spelstart klockan 20. Är du med eller är du med?

Deportees spelar på Debaser

10 av 10 fick deras nya skiva Islands & shores i Sonic, och plats 21 på listan över årets bästa skivor. Den är grym. Svensk poprock med höga ambitioner som i stort sett infrias. Nu på onsdag den 7 december spelar de på Debaser. 135 kostar kalaset. De står på scen 21.30, förbandet heter Winhill/Losehill och spelar 20.30. 

Hör gärna av dig om du ska dit, vore fint med sällskap!

Så mycket bättre kan det bli, TV4

Snart är en av mina favvoserier, Så mycket bättre, slut för den här gången. Denna säsong har inte varit riktigt lika bra som den förra, om jag får säga min mening. Var det nyhetens behag som gav första omgången lite extra glans, är det lite mindre udda personer i år kanske, eller kanske bara lite färre riktigt goa människor? Jag saknar Lill-Babs. Årets gäng har inte bondat på samma sätt som t.ex. den otippade kombon Petter och Plura. Men det är fortfarande intressant med genreöverskridande covers och det är fortfarande intressant att lära mig mer om svenska stjärnor. Inte visste jag att både E-type, Eva Dahlgren, Tomas Ledin och Laleh varit lärare t.ex. Och så måste jag bara kommentera den här "upptäckten" av Laleh som kvällstidningarna skriver om. Eh, hallå eller. Går det att missa att hon är grym efter hittar som Live tomorrow, Simon says och Forgive but not forget?

Hur som helst, jag kan inte låta bli att pyssla och skriva listor när det gäller musik. Den här gången har jag, som så många andra, klurat på vilka jag vill se i min drömomgång av tv-serien. Vissa är mångas favoriter, andra är lite mer otippade. Och även om jag inte riktigt fått till spridningen vad gäller ålder eller födelseland, måste ni erkänna att följande gäng skulle skapa sjukt intressant tv? ;) Varför har vi sett så lite rockare hittills t.ex.? Jag har dessutom lagt till de låtar jag helst skulle vilja få tolkade, och vem jag skulle vilja se framföra dem. Det programmet skulle jag ge mycket för att se!

Robyn - Hang with me framförd av Nina Persson

Nina Persson - And then you kissed me framförd av Thåström

Thåström - Flicka med guld framförd av Promoe

Promoe - These walls don't lie framförd av Per Gessle

Per Gessle - Go to sleep framförd av Karin Dreijer

Karin Dreijer - Heartbeats framförd av Håkan Hellström

Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt framförd av Robyn

bob hund - filmen

Visas på Doc Lounge på Babel och Mejeriet i kväll. Jag jobbar tyvärr, men ska försöka hitta ett annat sätt att ta del av denna dokumentär. Arbetet med senaste, grymma, skivan Det överexponerade gömstället vore superintressant att se.

På båda platserna öppnar dörrarna 19.00 och biljetterna kostar 60 kr. På Mejeriet blir det inte bara film, utan även "en kul grej" innan, om du tar med dig dina gamla 3d-glasögon. Och bob hunds gitarrist Johnny Essing spelar skivor och svarar på frågor före filmen.

Det händer för mycket roligt...

...i Malmö. Som vanligt. ;) Jag syftar på att jag i morgon tänkte gå på Lilla tant skratt på Moriskan med några goda vänner. Och det ska bli supergrymt. Men samma kväll kommer Brain Nash från Frankie goes to Hollywood till Babel för att ge en liten popskola, samtidigt som musiktidskriften Sonic delar ut sitt nya nummer gratis. Nu är jag förvisso prenumerant, men för er som inte är det, är det kanske inte så dumt? Fram till 19.45 är det dessutom gratis entré och så streamas popskolan på Bambuser. Läs mer här.

Vi är så bortskämda i den här staden med roliga grejer! För att förtydliga kommer min kulturella "att göra"-lista för den närmaste tiden, för att inte tala om våren:

Rörelsen - scenkonstfestival, Inkonst, onsdag till fredag

Trigger point, dans på Dansstationen, 2 december

Edstrandska stiftelsens stipendiater, KHM galleri, till och med den 4 december

Historia A, Potato potato skriver en feministisk historia, till och med den 5 december

Bergmanvariationer, Malmö stadsteater/Teatr Weimar med inspiration från Ingmar, till och med den 8 december

Dancing in the dark, Dansstationens filmfestival, 8-10 december

Plattform, Dansstationen visar upp det senaste, 13 december

Nour El-Refai och Emil Jensen, Babel, 16-18 december

Kvinnotryck, Aura, till och med den 18 december

Haze, Skånes dansteaters stora vinterproduktion, från 12 januari igen 

Scenbyte och Oscar Mörnerud, Moderna Malmö, till och med 5 februari resp. 22 januari

Cirque du soleil, Malmö arena, 26-29 januari

Ai Weiwei, Louisiana, till och med den 12 februari

M83, KB, 29 februari

After dark, Malmö opera bjuder på dragshowartisternas avsked, från 25 maj

Gissa om den kommer att fyllas på!

Höstens bästa boktips

Vi har fått en ny Augustprisvinnare, Tomas Bannerhed, som jag tyvärr inte läst - men ska. Och rent allmänt är det ju verkligen läge att läsa just nu. Här är därför några av mina bästa boktips.

Några böcker kommer jag på mig själv med att rekommendera om och om igen. Till exempel:

1. Wolf hall av Hilary Mantel. Mycket välförtjänt vinnare av Storbritanniens främsta bokpris Man Booker prize 2009. Jag brukar inte gilla historiska romaner men den här är så levande, full av detaljer, humor, listighet och intelligens. Helt fantastiskt om en av Englands mest intressanta epoker (under kungen Henrik VIII).

2. Lost and found av Carolyn Parkhurst. Handlar om bland annat tonårsgraviditet, relationer och personlig utveckling inom ramarna för en dokusåpa. Blev en storsäljare i USA och var riktigt intressant och bra.

3. Passenger av Billy Cowie. En otroligt udda idé och en mycket välskriven bok som stannar i minnet länge. Gripande och fantastisk. Om en man som upptäcker att han burit på sin siamesiska tvilling hela livet.

Dansfestival i miniatyr

Jag livebloggar lite, under en paus. Är på Palladium i Malmö, i kväll i Dansstationens regi, och har just sett ett grymt verk på 25 minuter. Ludvig Daae gör i MM en duett med sig själv, i form av en projicerad film. Ibland pratar filmjaget om dansen, ibland dansar han före eller efter och på slutet dansar de så nära varandra de kan. Riktigt kul och själva dansen är både snygg och intressant. Skönt med koreografer och dansare som inte räds "kvinnliga" rörelser. Det är först då de kan avkönas. Joanna Nordahl stod för den välgjorda filmen.

Förhoppningsvis är de andra två verken, A talk av Sudermann & Söderberg samt Who can tell the dancer from the dance av Lisa Östberg, lika bra. Måste ta tag i Skånes dansteaters stora höstproduktion Haze snart med. Lyckligtvis går den även några kvällar i januari... ;)

Grym grafitti

I morse, när jag gick igenom Lunds stadspark, upptäckte jag en massa snygga målningar på planket bakom simhallen. Väl värt en titt om du har vägarna förbi!

Elva timmars Twilight-maraton

Tisdag kväll var grym. Flera hundra tjejer, några killar, och så jag och min kompis, som samlats på Filmstaden i Lund med samma kärlek i våra hjärtan: den till Bella, Edward, Jacob och de andra vampyrerna, varulvarna och helt vanliga människorna i Twilightserien. En filmmaraton från 15.30 till ca 02.30 på premiärdagen för den senaste filmen, Breaking dawn, som visades klockan 00.30, efter de tre tidigare. Under evenemanget passade jag på att intervjua några andra deltagare, och dessa ljudfilmer följer nedan.

Självklart kan jag se att mycket i böckerna och filmerna är dåligt, klyschigt och reaktionärt. Men här vill jag försöka förklara lite av lockelsen, som inte bara sträcker sig till tonårstjejer.

Jättestora frågor möter Buffy

Numera är det ok att upptäcka saker lite efter alla andra. Ett av världens bästa radioprogram till exempel. Jättestora frågor med Johanna Koljonen sändes i somras och då lyssnade inte jag. Men programmen finns kvar som poddradio och dem håller jag för fullt på att sluka just nu. Massor med nya perspektiv på allt från kärlek till monarkin, döden till svenskheten, med superintressanta gäster och en fantastisk programledare.

En av de bästa bitarna är Jättesmå frågor, där populärkulturella frågeställningar, ofta med fantasytema, äntligen tas på allvar (eller något). ;) Har du minsta intresse för kultserien Buffy the vampire slayer, som här med rätta beskrivs som världens bästa tv-serie, så måste du lyssna på debatten om påståendet "Tara sabbar Buffy". Tara är alltså en karaktär i serien. Hör debatten (och se resultatet av omröstningen på nätet) här. Den bästa debatten jag hört i radio sedan, tja, Tankesmedjan om ungdomar och alkohol i alla fall. ;)

På P3:s hemsida kan du läsa och ladda ner poddarna av programmen.

Antirasistiska filmer

På måndag börjar årets Antirasistiska filmdagar i Malmö, som håller på till den 18 november, och sedan arrangeras motsvarande dagar i Lund den 21-23 november.

I Lund visas bland annat Pink saris och Tusen x starkare, två filmer som jag hört mycket gott om. Där visas alla filmer på Kino med diverse aktivister som inledningstalare.

Några av höjdpunkterna i Malmö är Svart Venus; Me, my Gypsy family and Woody Allen; Nader and Simin - a seperation, som vann Guldbjörnen för bästa film på Berlins filmfestival, samt Waiting for Superman, som kritiserar den amerikanska skolan. Den är regisserad av samma Davis Guggenheim som gjorde En obekväm sanning, och som fick publikpriset på Sundancefestivalen i USA. I samband med visningen blir det en debatt om den svenska skolan. Klockan 18 på Inkonst den 14 november.

Läs hela Malmöprogrammet här och Lundaprogrammet här.

Skvaller, naket och fulla ungdomar

Veckorna 43 och 44 blev ju rätt händelserika kulturellt för min del. Här är en liten rangordning av upplevelserna (Prins Charles känsla, Pina, Humorhimlen i P3 live och The art of seduction):

Allra bäst, och bland det bästa jag någonsin sett i teaterväg, var Prins Charles känsla på Intiman på Malmö stadsteater. Säkert inte lätt att göra en pjäs av Liv Strömquists seriealbum, men Sara Giese hade lyckats utmärkt och skådespelarna var helt suveräna. Här fick vi mycket humor och några tårar, kärlek och självmord, inomäktenskapligt våld, normer och teorier om kärlek och relationer. Med hjälp av kändisskvaller, 90-talshits och några av världens mest välbetalda komiker inbjöds vi att fundera på våra föreställningar om hur ett par ska se ut och fungera. Vilken upplevelse, visuellt och innehållsmässigt, och vad mycket jag kommer att ha att fundera över under lång tid framöver. Så här ska teater vara.

Feist kommer hit!

Ett kort tips: den 8 mars spelar allas vår älskade Leslie Feist på Falconer i Köpenhamn, enligt Sydsvenskan, och den 7 på Cirkus i Stockholm. Säg till om du också vill till Danmarksspelningen, så kan vi väl boka snarast!

Både den senaste skivan Metals och den stora genombrottsskivan The reminder är så klart fantastiska. Kan också tipsa om videon till hitten 1234 (om du inte redan sett den) som är helt suverän med dans och regnbågsfärger och (till synes?) utan klipp. ;)

I accept

Kobra är så bra att jag får rysningar. I kväll om att klicka i "Jag godkänner" utan att läsa avtalet, om hur Apple censurerar svenska och utländska tidningar och om hur Financial Times valt att gå sin egen väg. Sekvensen i början av programmet där längden på avtalen för svenskt medborgarskap respektive Itunes jämförs är extremt träffsäker, absurd och viktig kulturjournalistik. 

Tre bonusar: appinnehållet som ratades och sedan vann Pulitzerpriset, en av de roligaste kortfilmer jag sett på länge samt appen WobbleIboobs.

Kolla här. (Förra veckans avsnitt handlade om leranimationer, också jätteintressant.)

Jag passar på att rekommendera några andra tvhändelser:

Kortfilmskalas

På torsdag klockan 19 är det dags för fem prisbelönta kortfilmer på Future shorts på Inkonst. Vi snackar Oscar, Sundance, Guldbjörn och Bafta. Det låter sjukt grymt, särskilt för mig som älskar kortfilm men tenderar att få alldeles för lite av den varan. Självklart är jag redan uppbokad sedan länge den dagen (jag ska se Prins Charles känsla på Malmö stadsteater så jag kan inte klaga!) men har du inget bättre för dig låter det som något som inte bör missas. 

Filmerna som visas är: God of love, Deeper than yesterday, The Eagleman stag, Händelse vid bank och The external world och det handlar om Ruben Östlund, upplevelser av tid och ubåtar samt retroromantik, bland annat. Dessutom görs ett "legendariskt synkroniseringstest" av Pink Floyd vs. Stanley Kubrick för att se om inte bandet kanske skrev det ursprungliga soundtracket till filmen 2001: A space odyssey. Mer info finns på Inkonsts hemsida.

Äntligen Florence + the machine!

Jag har kollat nästan varje dag på Spotify sedan de nya singlarna började komma. Och äntligen, häromdagen, var det dags för den efterlängtade uppföljaren till debuten Lungs att släppas. Nya skivan heter Ceremonials och verkar mycket lovande hittills. Finns säkert även hos eventuella andra leverantörer av musik som du kan tänkas begagna dig av. ;) Tyvärr verkar inga spelningar vara inplanerade än så länge men jag ska försöka att hålla er uppdaterade. Jag är extremt sugen på att se dem live!

Spännande grejer på CPH:DOX

Nu måste jag verkligen få tummen ur och för första gången besöka Köpenhamns dokumentärfilmfestival CPH:DOX den 3-13 november. Framför allt för att den hyllade nya filmen om de isländska postrockarna Sigur Rós (som jag älskar) visas där. Två gånger till och med, den 10 respektive 14 november. Och en film om Andrew Bird. Och en om George Harrison...

Det verkar vara hur mycket spännande som helst på programmet (läs hela här), inte minst viktiga politiska och samhällsbetonade dokumentärer, men för er som liksom jag är extra intresserade av musik, foto, konst eller dans rekommenderar jag följande (länkarna leder till info och möjlighet att köpa biljetter).

Så mycket bättre är tillbaka!

Klockan 20 i TV4 drar en av årets stora tv-händelser i gång igen. Jag håller tummarna så hårt för att det ska vara lika bra som första säsongen. Jag älskar covers som gör en helt ny tolkning av en känd låt (se nedan!). Det är också intressant att se hur musiker jobbar och hur de kommer överens. Den något otippade vänskapen mellan Petter och Plura var bara ett exempel. Det var nog fokusen på musiken, den avslappnade stämningen och känslan av att faktiskt lära känna artisterna som blev en sådan succé. Jag lärde mig massor om artister jag kanske inte kunnat så mycket om tidigare.

I år är det Lena Philipsson, Eva Dahlgren, Jason "Timbuktu" Diakité, Tomas Ledin, Laleh Pourkarim, Martin "E-Type" Eriksson och Mikael Wiehe som ska umgås, avslöja sina hemligheter och tolka varandras låtar. Borde bli intressant. Läs mer på TV4:s hemsida. Förra året la de upp programmen på TV4 Play efteråt, där de kunde beskådas i en vecka gratis och därefter mot betalning.

För att fira får ni här några av mina bästa covers, med tillhörande länkar!

Från Så mycket bättre:

1. Plura "Det hon vill ha" (han lyckas tillföra känsla till en bra men kanske lite ytlig låt)

2. Lill-babs "Så klart" (uppenbart, men den funkar så bra som bossa)

3. Plura "Logiskt" (ja, av någon anledning var Plura bara bäst!)

I största allmänhet - sådana som lyckas göra något helt eget av något riktigt känt:

1. Cookies n beans "First we take Manhattan"

2. Nouvelle Vague "Love will tear us apart"

3. Nada Surf "Enjoy the silence"

4. Lily Allen "Womanizer (acoustic)"

5. Wizex "Alla vill till himlen"

Recension: Black swan

Den här recensionen skrev jag ursprungligen för min kurs i kulturjournalistik vid Malmö högskola.

Dvd-recension: Black swan, Darren Aronofsky, 2010

Svart och vitt, förförelse och oskuldsfullhet, våld och skönhet, upplösning och kontroll, illusioner och verklighet. Allt handlar om kontraster i denna film om den kuvade perfektionisten Nina (Natalie Portman). Hon är dansaren som får sin första huvudroll i baletten Svansjön. På något sätt måste hon gå in i två roller, som den sköra vita svanen respektive den onsdskefulla svarta.

Bästa kvinnorna just nu

Mycket av min favoritmusik för tillfället är gjord av kvinnor - som det vore kul om fler upptäckte! (Även om inte allt är nytt...)

1. Little Marbles är grymt svängiga med suverän körsång. Ofta dansant, alltid kul och annorlunda, ibland lite psykadeliskt. Fula gubben Hitler är ett bra exempel på deras humor. Eller Du får mig att förlora. Eller deras version av Fat Joe featuring Lil Waynes låt Make it rain som framförts i Morgonpasset helg sommar i P3.

2. Nina Kinert är lite allvarligare och mer pretentiös, men det är riktigt vackert och stämningsfullt. Lite som El perro del mar men inte lika avskalat, och jag gillar Nina mer. Lite som Feist också ibland, men kanske lite matigare. Hon har en helt grym röst också. Börja med Tiger you, gillar du inte den kan det vara kört. ;)

3. Danska Oh land fick jag tips om av min kompis Jessica som blev förtrollad av hennes spelning på Siestafestivalen. Det är ganska lättlyssnad men smart och vacker pop från dans till ballad. Modern musik som passar vid många tillfällen. Singeln Sun of a gun är bäst.

Och så har ju både Björk och Feist släppt nya skivor nyligen, av hög klass. Rekommenderas!

Jag hjärta konstelever

Det säkraste kortet om jag ska gå på en konstutställning är att satsa på en samlingsutställning. När många konstnärer är med är det stor chans att åtminstone några verk är vackra, roliga, smarta, intressanta eller tekniskt väl utförda. I synnerhet när det är samtidskonst. Och allra mest gillar jag konstelever. Vet inte om det bara är som jag känner igen mig från min egen tid som konstelev (I wish!), eller mer troligt att jag tycker om när de testar grejer. Det är kul i alla fall.

Så i helgen var jag på Konsthögskolan Malmös senaste elevutställning, på deras galleri på Ystadsvägen. Den har öppet till den 29 oktober men jag önskar dig all lycka med att hitta öppettiderna, för dem hittade inte jag på deras hemsida. Nåväl, jag förlåter dem. ;) Jag har varit där ett par gånger och alltid hittat sjysta grejer. Några höjdpunkter den här gången: 

Fullspäckat

Nu händer det mycket. Den här veckan hoppas jag att på tisdag se dansföreställningen The art of seduction på Dansstationen, på onsdag Humorhimlen live på Babel och på torsdag dansfilmen Pina på Kino i Lund. Jag återkommer med en rapport. ;)

Recension Sova på marmorgolv

Intiman, Malmö stadsteater, 13 okt

(Följande skrev jag som en uppgift till min kurs i kulturjournalistik på Malmö högskola. Se mer om föreställningen eller boka biljetter på Malmö stadsteaters hemsida).

En man säger till sin hustru att han bestämt sig för att ta sitt liv. Hon svarar:

– Om det är det du vill. [Paus.] Jag lägger fram de vita byxorna.

Denna scen, mot slutet av Åke Catos pjäs, där Hjalmar Gullberg, hans fru Greta och deras vän överläkare Sture Berggren diskuterar skaldens planerade självmord, tycker jag är kvällens starkaste. Situationen är en drömsekvens där den välkände manusförfattaren lyckats skriva något som verkligen berör. Resten av pjäsen håller sig i stort till det lustiga och småmysiga, som är mer hemtamt för honom.

Missa inte Yoko Ono på Wanås!

I en vacker slottspark kissar en kvinna i brons i näckrosdammen. Naturen tar över matsalen, barn och vuxna hänger i gungor från träden och desperata rop efter mamma ekar mellan bokarna. Amerikanska Times Magazine har utnämnt Wanås till en av världens fem bästa skultpurparker och de borde ju veta. Det medeltida slottet och omgivningarna öster om Hässleholm är ett av Skånes allra bästa besöksmål enligt mig och har verkligen något för alla som gillar natur, konst eller bara överraskningar. ;)

Årets utställning avlutas den 30 oktober så det börjar bli dags att åka dit! Yoko Ono är en av konstnärerna som bidragit med bland annat äppelträd där hundratals besökare knutit fast lappar där de skrivit ner sina innersta önskningar. Hon visar också stegar mot himlen som minner om hennes första möte med John Lennon. Så som han själv berättat, klättrade han upp i en av stegarna på hennes utställning i London för att läsa en liten text hon skrivit i taket. Där stod ett ord: Yes. Han har senare sagt att det kanske inte skulle blivit något mellan dem om det stått något negativt, men det jakande beskedet blev inledningen på en av 1900-talets mest legendariska kärleksrelationer. Läs en artikel om mötet på How stuff works.

Parken är öppen året runt men till den 30:e finns det utställningar både inne och ute, samt kafé och butik (utom måndagar). Barn gillar också att upptäcka konsten på Wanås, har jag fått veta, och kommer in gratis. Så åk! Det går bussar från både Hässleholm och Knislinge, nummer 542. Hållplatsen kallas Vanåsslott. Åker du kollektivt får du rabatt på inträdet, som annars är 100 kronor för vuxna. Se Wanås hemsida för mer information samt fina bilder!

Jag har också skrivit en artikel om Wanås skulturpark på sidan 25-27 i Norra Skånes sommarbilaga, som kan skrivas ut som pdf.

Roligt, spännande, rörande och tankeväckande

Jag fick inte med mig någon på Cirkus Cirkörs fantastiska nycirkusföreställning "Wear it like a crown" när den gick på Malmö stadsteater, men nu har du som missade den en ny chans och jag rekommenderar dig verkligen att ta den.

Självklart var vissa scener bättre än andra men överlag var det riktigt bra. Superbegåvade akrobater, jonglörer och clowner som varvade tricks med en sorts visuell poesi, allt på temat att hantera rädsla och misslyckanden. Scenkonst att njuta av på många plan.

Rebekka Karijords supervackra låt Wear it like a crown är en bidragande faktor till känslan. Lyssna på Spotify här.

Föreställning visas som livebio, det vill säga att den direktsänds från Studio Acusticum i Piteå, den 13 november klockan 16 på Spegeln i Malmö. För mer info, biljetter, bilder och fler spelplatser, se Folkets hus och parkers hemsida.

Veckans mest rörande kulturyttring

Jag har gått förbi p-huset Anna igen, och den här gången fick jag se den sötaste målning jag någonsin sett, tror jag. Texten lyder "Mormor vila i frid 1926-2011". Färgerna och mönstren är desto mer livsbejakande. Jag hoppas att den får sitta kvar länge. 

Humortips

Jag hörde bra grejer efter förra gången som P3 körde Humorhimlen i P3 live. Nu är det dags igen, den 26 oktober på Babel. Radiofolk från programmen Cirkus Kiev, Pang Prego, Tankesmedjan och Hej Domstol snackar på scen och så utlovas "aprock" från Babian. Insläpp klockan 18.30 och det hela börjar 20.00 då även livesändningen i P3 drar i gång. Kvällen är gratis så jag ska verkligen försöka att ta mig dit. Fler som är sugna? Läs mer på Babels hemsida.

Dagens kulturkoll

Jag vet inte om jag vågar gå ut så hårt att jag kallar det här för tips. Men denna onsdag har i alla präglats av två kulturella yttringar. För det första har jag bokat biljetter till pjäsen Prins Charles känsla på Malmö stadsteater, efter Liv Strömquist. Mycket är utsålt så det blir först i november, men jag ser verkligen fram emot det! (Teatern körde lite marknadsföring på den lagliga grafittiväggen på p-huset Anna i Malmö. Den blev snabbt övermålad...)


För det andra har jag just sett dokumentären I Damernas detektivbyrås spår (som finns på SVT Play till den 11 november). Jag gillar böckerna av Alexander McCall Smith och det var verkligen intressant att se mer av Botswana, höra lite om hur böckerna blir till och träffa några av människorna som stått förebild för karaktärerna. Programmet är minst fyra år gammalt och Mr Smith själv är en rätt präktig och tillrättalagd figur, så det var verkligen inte det bästa jag sett, men naturbilderna och intervjuerna kompenserar en del. För mig blev den starkaste upplevelsen att se SOS Barnbyars by i Tlokweng och höra att den inspirerade barnhemmet i böckerna. Jag har stött organisationen sedan jag flyttade hemifrån 1999 så det berörde mig starkt att se dess arbete beskrivas så positivt. Jag noterar förresten att SOS Barnbyar just nu letar katastroffaddrar som skänker pengar till dess långsiktiga arbete på Afrikas horn. Läs mer här.

80-tal och dansglädje hos Architecture in Helsinki

Recension: Architecture in Helsinki, Kulturbolaget, Malmö 7 oktober 2011

Ibland förstår man inte en artist fullt ut förrän man sett deras livespelningar. I det här fallet hade jag inte greppat hur mycket 80-tal bandet andas förrän i fredags. Obegripligt men sant. Jag skyller på att 80-talet blivit en så stor del av 2010-talets elektroniska ljudbild att det kan vara svårt att skilja erorna åt. ;)

Hur som helst är det inte bara ljussättningen på scenen, Architecture in Helsinki ÄR CMYK, tryckfärgsuppdelningen i 80-talets mesta färger cyan, magenta och gult - med en liten gnutta svart. Den gnuttan är dock väldigt liten i kväll. Spelningen är precis som senaste skivan Moment bends i det att det låter polerat, glatt och ganska banalt. Det bandet tillför på scen är framför allt en dansglädje som inte är så tydlig på skiva. KB blir ett enda stort dansgolv. Kul.

Två minus dämpar glädjen något. Det ena är frontfigurens solglasögon, som skapar en onödig distans till publiken. Det andra är ljudnivån. Det var på KB jag fick min tinnitus och det är här jag känner hur den byggs på. Dåligt.

Jag har lyssnat mycket på Moment bends för att förbereda mig inför konserten, lyckat med tanke på den övervägande andelen låtar därifrån. Nu kommer jag nog inte att lyssna på det albumet igen. Däremot tänker jag föra över flera av låtarna till min permanenta vardagsspellista. Jag vet att jag kommer att bli glad när de dyker upp, och kanske återskapa KB:s dansgolv vid diskbänken. Jag ser dem också mer än gärna igen live. Det är inget dåligt betyg.

Svt play är bäst!
Måste tipsa om två grymma program på Svt play. I fredags visades dokumentären Två steg från Håkan, med fokus på fansens relation till Håkan Hellström i form av den unga Amanda Asp Hult. Lite onödigt arty kanske men med några av de finaste scener jag sett i år. Några killar på en fest spelar Håkan på högsta volym med fönstret öppet och sjunger med. Ett grabbgäng på gatan nedanför lägenheten stannar till och ansluter till sången. Vackert. Likaså när Amanda riktar orden till Nu kan du få mig så lätt till sin idol på scenen medan en tår rinner nerför hennes kind. Skildringarna av låtskrivande, repande, intervjuer och signering är också lysande. Jag ska inte avslöja det fina slutet! ;) Läs mer på Svenska Dagbladet.

Och så har vi ett av de bästa avsnitt av Kobra jag sett, om kött i kulturen. Föregångaren till Lady Gagas köttklänning, ett konstprojekt om de hundratals produkter en gris kvarlevor ingår i, lite Liv Strömqvist och en intervju med redaktören för amerikanska tidskriften Meat paper som bara handlar om kött. Fascinerande.

Kultur om fysik
Då har vi alltså fått nya Nobelpristagare i fysik, ett universum som utvidgas allt snabbare och mörk energi. Mycket spännande! För att fira tänkte jag tipsa om kulturutövare som också är fascinerade av fysik och naturvetenskap.

Tre låtar:
Spotifylista
Andrew Bird - Darkmatter. Intelligent pop med stråkar - den bästa sorten!
Keren Ann - 101. Atmosfäriskt och vackert med en text i gränslandet mellan religion, vardagskultur och naturvetenskap.
Blur (egentligen basisten Alex James) - Far out. Spaceig musik som namedroppar stjärnor. Alex har länge varit min största idol.
För övrigt är alla dessa fantastiska låtar från lika fantastiska album: Andrew Birds "Armchair apocrypha", Blurs "Parklife" och Keren Anns "101".

Tre filmer:
Gattaca - En tyvärr rätt okänd, men superintressant, science fiction med lite om rymden men fokus på genetik, hemligheter och individens kamp mot orättvisor.
2001 - A space odyssey. Förutsägbart, förlåt, men har du inte sett den är det kanske dags. Var beredd på att den är långsam men vacker.
The Matrix. En av mina favoritfilmer. Gränsen mellan verklighet och illusion är ett fascinerande tema. Och Trinity är coolast av alla sci-fibrudar (utom Starbuck i Battlestar Galactica).

Tre övriga:
Elin Ruuth - Fara vill (bok). Ett måste för den som har minsta intresse för mänskliga relationer, ensamhet och naturvetenskap. Jag plockar fram hennes prosadikter ofta.
Gustav Holst - Planeterna (klassisk musik). Förebilden för mycket filmmusik, inte minst den till Star wars, och min favorit i den klassiska genren. Pampigt och vackert. På Spotify
Star walk (app). Peka din smarta mobil mot himlen och se vad stjärnbilderna och planeterna heter. Ett av skälen till att jag skaffade en Iphone.

Thomas Öberg gjorde succé som föreläsare

Bob hunds frontfigur står på en pall i ett bibliotek rakt framför mig och sjunger "på kvällen blev det kväll, jag blev inte förvånad". Jag får nypa mig själv i armen, men så kan det gå till i Malmö en måndag. 

Innan den här bloggen ens var påtänkt var jag och en kompis och lyssnade på Thomas Öberg när han pratade om musik och böcker på Garaget i Malmö. Han verkade lite nervös, eller kanske bara blygsam, men gjorde ändå ett starkt intryck. Hade jag varit bloggare då, hade jag antecknat mer och kanske försökt få en intervju. Men jag vill ändå sammanfatta lite av vad som sas.

Architecture in Helsinki på KB i Malmö fredag 7 oktober

Spotifylista

1. W.O.W. - Live på Youtube

2. Desert island - Inofficiell video på Youtube

3. Do the whirlwind - Officiell video på Youtube

Jag är en sådan som blir väldigt påverkad av omslagsbilder. När det gäller det stora och brokiga indiebandet Architecture in Helsinkis senaste skiva ”Moment bends” stämmer fotot på ett plask i lysande turkost vatten mycket väl överens med musikens ljudbild. Det är riktigt färgglad och polerad solskenspop australiensarna bjuder på. På första spåret Desert island blir det nästan parodiskt med den kokosdoftande baktakten och panflöjterna. Texten bjuder dock på ett litet större djup, bland annat om Atlantis, och när jag fått ordning på den konstiga betoningen i sångens slutgiltiga, stämningsfulla klimax förstår jag att det handlar om att skapa en egen utopi. Musikaliskt är de inte så långt ifrån.

W.O.W. är en av mina favoritlåtar hittills i år, alla kategorier. Jag älskar kristallklara stämmor som denna sångerskas. Tempot går ner, ackorden går över till moll och ljudbilden rensas lite för en låt med andliga övertoner - W.O.W. syftar i det här fallet inte på värlens största onlinerollspel utan på en person som går på vattnet.

Skivan är ojämn men går aldrig under nivån ”trivsam”. Jag uppskattar den mer än deras första, ”In case we die”, som jag aldrig riktigt fastnade för. Därifrån plockar jag dock fram deras största hit Do the whirlwind. En enkel och extremt svängig keyboardriff och rytm får mina axlar och höfter att gunga innan sången kommer igång. Tillsammans bildar stämmorna en organisk, DIY-doftande helhet i andra änden av spektrat från autotune. Diverse ovanliga instrument skapar lager med rösterna eller sveper förbi för att pigga upp innan blåsinstrumenten får avsluta. EP-versionen skiljer sig en del.

På fredag spelar bandet på KB i Malmöklockan 23. Inträde 100 kr. Treefight for sunlight heter det danska förbandet, lyssna gärna på finfina singeln Facing the sun som förberedelse!