Jag livebloggar lite, under en paus. Är på Palladium i Malmö, i kväll i Dansstationens regi, och har just sett ett grymt verk på 25 minuter. Ludvig Daae gör i MM en duett med sig själv, i form av en projicerad film. Ibland pratar filmjaget om dansen, ibland dansar han före eller efter och på slutet dansar de så nära varandra de kan. Riktigt kul och själva dansen är både snygg och intressant. Skönt med koreografer och dansare som inte räds "kvinnliga" rörelser. Det är först då de kan avkönas. Joanna Nordahl stod för den välgjorda filmen.
Förhoppningsvis är de andra två verken, A talk av Sudermann & Söderberg samt Who can tell the dancer from the dance av Lisa Östberg, lika bra. Måste ta tag i Skånes dansteaters stora höstproduktion Haze snart med. Lyckligtvis går den även några kvällar i januari... ;)
Åh, A talk var ännu bättre! Ett av de bästa dansverk jag sett, om man nu kan kalla det dans. Jag skulle nog säga rytmisk performance kanske. Känner mig helt glad i kroppen. Leken med ord, rytm och toner var fantastisk. Och vilket samspel mellan Sudermann & Söderberg, och vilken kontroll, och vilken ide. Suveränt!
Bara Lisa Östberg kvar...
Den sista delen blev, kanske inte helt oväntat, lite av en besvikelse. Inget ont om vare sig dansare eller verk, men de två hade tyvärr inte haft så lång tid att bekanta sig med varandra. Henrik Vikman hade fått uppdraget att ersätta initiativtagaren, medkoreografen och dansaren Lisa Östberg, med bara någon vecka att förbereda sig. Svårt att ta över ett verk för, av och om någon annan. Han skötte sig bra men kunde inte lära sig allt, så det blev en fragmentarisk upplevelse. De många guldkornen gör dock att jag gärna letar upp Östlunds version på dvd.
Läs mer om kvällen på Dansstationens hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar