Galet, roligt och vackert på Gallerinatten i Malmö

I går var jag på Gallerinatten i Malmö för andra gången, fantastiskt! Jag hade inte tänkt att blogga om det så jag saknar en del information och bilder, men håll tillgodo. Här är några av höjdpunkterna.

Vi började med en samlingsutställning på Galleri Gordon. Jag kände direkt att det kunde bli en av kvällens toppnoteringar och det var inte helt fel. Jag älskade den fantastiska träspisen i naturlig storlek, med en yta som påminde om den utkarvande grafiska tekniken linoleumsnitt, en klockren parodi på normaliteten. Jag tyckte också mycket om Olof Lindgrens (?) verk ”Alla vägar bär till Rom”. En vacker och fängslande målning av en bil på en cirkulär väg utan början eller slut, med ett implicit hot i form av en person som hängde i en av lyktstoplarna, svår att upptäcka vid första anblick. Konstnärerna var Sebastian Blomqvist, Sara Nilsson, Olof Lindgren, Erik Tobiasson, Sera Cederberg och Tanja Obradovic men jag kollade tyvärr inte vem som gjort just dessa verk.

Johan Tingnes installation "Cumulus" på Makeriet erbjöd en både lekfull och mysig vistelse mitt inne i ett moln av isoleringsfiber.

På Johan Berggren gallery fastnade jag framför allt för Maria von Hausswolffs oerhört suggestiva videoverk. Svartvita panoreringar ackompanjerade av ett minimalistiskt men stämningsfullt ljudspår. Främst minns jag verket laddade tablåer, exempelvis bilden av två kvinnor som sitter stilla i en omfamning på golvet intill en säng. Känslan är otrygg, som om en katastrof just inträffat. I en annan ligger en man orörlig på ett golv. Precis när två skuggfigurer gör entré framför honom och skulle kunna föra handlingsförloppet framåt, kanske svara på frågan om vad som hänt, tonas bilden ut. Det är ett kraftfullt och fräscht sätt att jobba som jag gärna ser mer av.

Allison Smiths utställning "The fort" på Signal – center för samtidskonst känns också nyskapande. Hennes metod för attatt ifrågasätta den gängse svenska historieskrivningen är att utgå ifrån gammaldags linneplagg som marmelucker och arbetsskjortor, och trycka bilder från dåtidens vardagsliv på dem. Motiv som en krossad tallrik med benknotor på, ljusstöpning eller ett öppet fönster skapar en dissonans som tvingar mig som betraktare att tänka efter och se historien på ett nytt sätt. Plaggen hänger på träställningar och krokar tillsammans med mer klassiska hantverksföremål av exempelvis gjutjärn och näver – och så en vadderad huvudkrans som jag nyligen fått lära mig användes när kvinnor i Sverige bar vattenbehållare på huvudet. Det hade varit givande att visa den funktionen, eftersom många besökare troligen precis som jag i första hand förknippar detta vattenbärande med kvinnor i subsahariska Afrika. Det hade gett extra kraft åt det anspråk som lyfts fram i utställningstexten, att inte låta rasistiska krafters historieskrivning stå oemotsagd. Men det är en petitess – utställningen är tankeväckande och konkret på ett sätt som gör att det både sticker ut och når fram.

När vi kommer ut på innergården erbjuds vi skjuts till nästa destination på en cykelvagn i ett reklamsamarbete mellan Malmös nya stadsdel Elineberg och flyttfirman Move by bike. Stolarna är bekväma och vagnen är upplyst med en slinga rispapperslampor. Fantastiskt!

"Fake bones" av Leif Holmstrand & OLTA på Lilith performance studio är ett imponerande verk som jag tyvärr inte hittar någon personlig ingång i. Jag är ingen van performancebesökare och kanske just därför blir jag nästan rädd när jag stiger in i det mörka utrymmet och verket drabbar alla sinnen med full kraft. Det är oset från maten som en person står och steker – med störst fokus på att åstadkomma ett ett ihärdigt bankande med en visp i wokpannans kant, gipspulvret som ligger tjock i luften och genast sätter sig på luftrören och den suggestiva sångslingan med texten ”looking for bones in my ridiculous body” på högsta volym. De flesta av medskaparna går runt i blöjliknande konstruktioner och verkar mycket koncentrerade på sitt uppdrag att flytta runt ben, mat och gips till och från ett snitt i magtrakten på en jättelik låtsasbebis som ligger utfläkt över hela rummet. I ett hörn står och hänger ett stort antal barnvagnar i travar. Jag förstår ingenting men det är övertygande genomfört.

På Skånes konstförening uppskattar jag Anika Schwarzloses idé att utforska statyer och moment, och ifrågasätta deras beständighet, i utställningen "Monuments of the future – part 1". En video visar turister som klättrar runt på ett stort (kommunistiskt?) monument för att posera på bild, en annan är en datorsimulering där kända statyer raseras och byggs upp i små pixlar framför våra ögon. Vi sitter på ”betong”block, varav det ena är fast och stabilt, medan det andra är mjukt och förvirrar sinnet. Effektfullt.

På vägen tillbaka mot Möllan snubblar vi över en av Gallerinattens bonusutställningar, utanför det officiella utbudet. Det är det nya galleriet Slätten som endast ska visa kvinnliga konstnärer och officiellt öppnar först 2016. Nu ställs i alla fall Emma Blombergs fotoutställning "Självbild" ut, där hon arbetat tillsammans med en grupp tonårsflickor för att ta fram bilder där de själva har kontrollen över hur de gestaltas. Det är ett mycket bra initiativ och många av bilderna är vackra även om inget känns direkt överraskande.

Kvällens favorit måste ändå vara Michael Dumontier och Neil Farbers gemensamma målningar i uställningen "Memories not how you remembered them". Det är en underbar samling av miniatyrer upp till en decimeter i kvadrat, med diverse fyndiga budskap. Jag älskar både formatet och den underfundiga humorn, bitvis rå och bitvis vemodigt vacker.

Den av Valandstudenterna på Fotogalleriet Format som sticker ut mest är Ylva Bengtsson, som använder artificiellt ljus i skog och mark för att skapa vackra och oväntade naturfotografier. Ett smart grepp som öppnar för spännande frågeställningar i gränslandet mellan natur och kultur och som hon gärna får fortsätta att utforska.

Vi avrundar med ett besök på Inter arts center och utställningen "And again shifts/Och igen skiften" av Imri Sandström där jag ger toppbetyg åt ämnesvalet – koloniseringen av Sápmi (det samiska landområdet i norra Skandinavien/Ryssland). Dock tycker jag att utställningen går vilse i ett esteticerande av texten som objekt, och hade hellre sett ett tydligare fokus på Västerbotten istället för konstnärens val att även bygga in texter om nordöstra USA samt av poeten och litteraturvetaren Susan Howe. Det är ett dåligt tecken att den komponent jag drabbas starkast av är en overheadprojicering av ihopskrynklad plast mot ett plisserat draperi. Effekten är oerhört vacker och oväntad men säger kanske inte så mycket om förtrycket mot samer. Jag tycker i och för sig också hemskt mycket om greppet med en datoriserad komponent där besökarna kan klicka på olika delar av skärmen och därmed förändra texten och bilden som visas. Interaktion på ett sätt som jag inte tidigare sett.

Inspirerande och innovativt om ”den sexuella”

Ottar och kärleken

Manus: Gunilla Thorgren

Regi: Maria Löfgren

Malmö stadsteater, till den 8 november

Jag är inte alltid någon stor vän av teater och ser ”teatralisk” som ett skällsord. Men den här föreställningen är scenkonst i ordets bästa bemärkelse, och dialogen är inte styltig i en sekund. Det här är på riktigt hela vägen. Sällan har jag skrattat, och gråtit, så mycket på teatern.

Historien om Elise Ottesen-Jensen, mer känd som Ottar, är både gripande och inspirerande. Vi möter henne i slutskedet av livet år 1973 i samtal med sin läkare och vän om sin stundande begravning. Diskussionerna varvas med tillbakablickar på uppväxten med den stränga prästen till far, systerns tragiska öde, äktenskapet, tiden som skribent på den syndikalistiska tidningen Arbetaren, vänskapen med författaren Moa Martinsson, resorna land och rike runt för att prova ut pessarer till dåtidens fattigaste kvinnor och den ständigt närvarande kampen för underklassens makt över sin kropp och sexualitet. En kamp som fick vissa att spotta efter henne och ge henne öknamnet ”den sexuella”, samtidigt som personerna som hon kämpade för överöste henne med tacksamhet och kärlek.

Ensemblen gör starka tolkningar av komplicerade rollfigurer – Moa Martinsson, Ottar som ung och äldre, maken Albert, chefredaktören för Arbetaren och Ottars läkare och vän. Ytterst lite är svart eller vitt i den här föreställningen. Den uppenbart begåvade skådespelaren Natalie

Sundelin får dock tyvärr spela två rätt otacksamma roller i form av Ottars syster och den unga Alfa, som manuset inte gör till mycket mer än stereotypa passiva kvinnor.

Iscensättningen är mycket ambitiös, innovativ och lekfull med dans, musik och rekvisita som bärande inslag. Skådespelarna kastar färg, skriver med krita på fonden och lämnar scengolvet för att utnyttja hela lokalen, i bitvis ursinniga urladdningar där megafoner och ballonger används på ett både effektfullt och minnesvärt sätt. Och det görs befogade kopplingar till dagens gräsrotsrörelser från abortförsvarare till Pussy Riot.

Jag vill inte väcka orimliga förväntningar på Ottar och kärleken. Alla kommer inte att gilla den och självklart är den inte perfekt. Ett par scener drar ut för länge på tiden och jag ställer mig delvis tveksam till greppet att ge den stränga fadern och den otrogna maken så stor betydelse i denna starka kvinnas liv. Men jag rekommenderar föreställningen varmt och hoppas att den når en riktigt stor och bred publik. Det är en skandal att Ottars otroliga gärning inte är mer känd och det här är ett fantastiskt initiativ för att rätta till det.

I skrivande stund är ingen av de kvarvarande föreställningarna slutsålda. När jag såg Ottar och kärleken fanns det en hel del tomma stolar i salongen. Men i slutet stod varenda en i publiken upp och applåderade.

När jag lämnar Intiman har tårarna hunnit torka på kinderna och den kvardröjande känslan blir den av kampvilja. Ottars historia och det som hon i stort sett ensam lyckades åstadkomma i ett både fattigt och konservativt Sverige är sjukt inspirerande. Fri abort, avkriminaliseringen av homosexualitet, sexualundervisning i skolorna och billiga preventivmedel, till exempel. Min slutsats blir att vi alla kan – och måste – kämpa för en bättre värld.

Malmös musikliv utarmas

Att bästa klubben Debaser framöver bara ska ha öppet på somrarna är ett riktigt hårt slag mot Malmös nattliv. Och mot mig. ;) Debaser har varit min oas under den mörka delen av året, en plats full av grym indiemusik, folk i min egen ålder och söta killar i rutig skjorta. ;) Jag har druckit fantastiska drinkar, buggat med främlingar och inte minst haft minnesvärda konsertupplevelser. Ken Stringfellow, Veronica falls, Jakob Hellman, Half moon sun och många fler. Vem ska nu boka den bästa indien till scenen och dj-båset? Först Retro och nu Debaser. Tråkigt!

Läs mer här: http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/debaser-i-malmo-hoststanger

Jag hjärta konstelever #3

Bästa Konsthögskolan Malmö har sin vanliga årsutställning till och med helgen - en måste-se för alla som har det minsta intresset för konst. Grupputställningar är nästan alltid skojiga och det blir extra intressant när det handlar om konstelever. Tycker jag ;). 11-17 är det som gäller på Föreningsgatan 42. Vi ses där!

Yes, I was at the Eurovision final 2013!

(Scroll down for pics!)

... And it was a pretty darned amazing and magical experience. ;)

It was a better-than-usual show as far as I could tell (being slightly biased) - professional, efficient, spectactular, funny and with a lot of ”real music” - I guess songs like "Fairytale", "Satellite" and of course "Euphoria" have all paved the way. We had the usual ”spot the rip-off” in almost every track but that's all part of the Eurovision magic, isn't it? ;)

The arena was much smaller than it looks on tv. The atmosphere was just amazing both in the arena and outside it before, during and after the show, with so many awesome costumes and impromptu conversations between fans. We were all revved up to the max. ;) But it was also totally unreal seeing it live. I still can't believe we were there. Seeing it from above and a distance as we did, and hearing the arena sounds rather than the tv sound mix, made it hard to equate the tv broadcast with what we had in front of us. They were just two different experiences.

Two obvious advantages of being there, apart from the incredible atmosphere, were getting to see the dances uninterrupted (finally! Although there were fewer than usual this year I thought) and seeing all the behind the scenes (or rather onstage) stuff going on just outside the range of the cameras. People being taken on and off stage, the bridge being lowered, the little easel presenter, Petra Mede's official-looking pulpit was resting on, etc.

An unforgettable experience that I would recommend to anyone! Denmark isn't that far away, you know... ;)

Kulturfest för asylkampen!

Seriefestivalen AltCom har efterfest på lördag på Kontrapunkt i Malmö med bland annat följande programpunkter:
* Dotterbolaget läser och visar upp serier
* Liveband och dj:s som spelar alt från psykadelika till cumbia
* Tusen serier och Wormgod ställer ut serier på temat No borders
Och så är det stödfest för Asylgruppen i Malmö. Grymma grejer!

Standup, klass och sticka fred

Mina fina vänner har bjudit in mig på en massa roligt framöver! På onsdag blir det äntligen ståupp med Oslipat på Babel. http://babelmalmo.se/oslipat/130501/ Nästa helg ser vi Malmös teaterhögskolas avgångselevers föreställning Klass, som redan haft premiär. http://www.thm.lu.se/paa-scen Och så ska vi till Cirkus Cirkörs Knitting piece när den kommer till Malmö 14-19 maj. Läs min artikel för Landet Runt här: http://www.landetrunt.nu/artikel/97236

Utöver detta ska jag den närmaste tiden se baletten Romeo och Julia på Det Kongelige i Köpenhamn http://kglteater.dk/det-sker/forestillinger/sason-2012-2013/ballet/romeo-og-julie, tweepopparna Veronica falls på Debaser 9 maj http://www.debaser.se/kalender/10541/ och förhoppningsvis lite av SM i poetry slam på Inkonst 8-11 maj. http://www.inkonst.com/svenska-masterskapen-i-poetry-slam-2013/

Mycket att se fram emot!

Ny chans att se No border musical

Klockan 15 i dag spelas Asylmusikalen i en förkortad version på Hipp, Malmö stadsteater, med tid för diskussion efteråt. Helt gratis så kom i tid för att få plats till en fantastisk kulturell och politisk upplevelse!!

Sex, gender and rock'n'roll, bokkonsert eller dans?

Onsdag den 24 är ett svårt datum för Malmöområdets kulturnördar. Först tänkte jag äntligen gå på Babels grymma koncept Bushwick book club (snott från New York) där artister tolkar en bok i toner. Denna gång är boken av nya zeeländaren Janet Frame, och jag har faktiskt börjat läsa Scented gardens for the blind, men är bara halvvägs. Bra hittills dock - fint skrivet och intressanta ideer. Kl 19.30 startar det iaf.

Sedan fick jag nys om panelsamtalet Sex, gender and rock'n'roll, om festivalernas ojämställda bandbokningar. Inget nytt problem förvisso, men varför händer så lite? Bland annat är så klart Ladyfest med och ger sitt perspektiv. Minglet börjar kl 18.30 vid Stapelbäddsparken. Obs! Föranmälan krävs. Läs mer på deras hemsida.

Men jag tror ändå att det blir Dansstationen kl 19.30 för min del och besöket från Edge - London contemporary dance school. Sist jag såg dem var det grymt!

And river murar med stripp och pussar

I lördags såg jag Skånes dansteaters stora vårsatsning ...And... Superbra! Nu finns min recension på tidningen Landet Runts webbplats (där jag är kulturredaktör). http://www.skanesfria.nu/artikel/97278
Den spelas till den 28 april i Malmö och därefter i Köpenhamn och Göteborg. Rekommenderas absolut som en första inkörsport till modern dans med mycket humor och vardagsigenkänning. ;)

Socialistisk litteraturfestival

Amalthea socialistiska litteraturfestival pågår i dag till och med söndag på Kristianstadsgatans hörn mot Nobelvägen. Det blir både workshops, föreläsningar, performance, samtal och högläsning med grymma gäster som Nina Björk, Kajsa Ekis Ekman, Liv Strömquist, Sara Granér, Jenny Wrangborg, Paula Mulinari och Lidija Praizovic.
– Vi tycker att det saknas en diskussion om klass och litteratur. Det finns mycket intressant litteratur i ämnet men det stannar ofta i mindre sammanhang. Vi vill skapa en större mötesplats för detta, säger Anna Johansson, en av medlemmarna i Amalthea studieförening som arrangerar festivalen, till Skånes Fria Tidning.
Läs mer av Sara Karneheds intressanta artikel om litteraturens roll för den socialistiska kampen på http://www.skanesfria.nu/artikel/97264, eller kolla in programmet direkt på amaltheabokkafe.blogspot.se.

Sagan om ringenkonsert

Ett sista minutentips - musik inspirerad av böckerna och filmerna av JRR Tolkien, framförd av Malmö symfoniorkester kl 19.30 ikväll på Konserthuset. Ett bra initiativ!

Malmö queer filmfestival

Filmfestivalerna duggar tätt. ;) 12-14 april är det dags för queerfilm i Panoras regi med både kortfilm, barnfilm, dokumentär och spelfilm. Några höjdpunkter är prisbelönade brittiska My brother the devil, mysroadtrippen Cloudburst, dokumentären Call me Kuchu, om hbtiq-aktivister i Uganda, den så kallade "svenska lastbilsversionen av Brokeback mountain" Längs vägen, gräsrotsaktivism i United in anger, Bana bak - look at me om lesbisk kärlek i Istanbul samt Filippinernas mest framgångsrika independentfilm någonsin Remington and the curse of the zombadings, som verkar helt galen. ;)
Filmvisningarna sker på Barnens scen i Folkets park, MAF, Babel och Fryshuset. Och så blir det Drag'n'disco på Inkonst på fredagen!
Hela programmet finns på Panoras hemsida.

Kvinnor och konflikter

Det är temat för årets International female film festival som äger rum på biografen Spegeln på Stortorget i Malmö den 10-12 april.
På programmet står filmer om bland annat den egyptiska revolutionen, Balkankriget, grekiska kvinnors politiska kamp och Rwandas enda kvinnliga trumgrupp.
Genrerna är både dokumentär, drama och dramakomedi – från gripande till kärleksfullt.
Läs mer på femalefilmfestival.se.

Vårens kulturtoppar!

Det händer sjukt mycket spännande i Malmötraktens kulturliv de närmaste månaderna. Här är några av mina bästa tips - skriv ut och spara vetja så behöver du inte oroa dig för att missa något grymt!

KONST

* Malmö konsthall har just nu två sevärda utställningar - Videokonst från Afrika: Fortsattkamp mot okunnighet och intellektuellt svek samt Spectres/Broken country/The sound of silence - båda till den 7 april.

* Även Moderna museet Malmö kör hårt med två utställningar som jag vill se: Lögner om måleri och Rip image.

* Som bekant älskar jag konstelever så Konsthögskolan i Malmös kommande bachelorutställning vill jag inte missa. 15-30 mars, Galleri KHM, Ystadsvägen 22A.

Fina Emil Jensen

Emil Jensen gör inte bara världen lite bättre på sin mjuka skånska, med både skön musik och vackra ord. Han är också väldigt rolig.
Men när han står i centrum för Oslipat tolkar... är det inte han som ska skoja. Nej, i stället spelar han några av sina låtar och så tolkas de av andra ståuppkomiker. Bland andra en av mina favoriter, Sanna Persson Halapi, som var en klart lysande stjärna redan när jag såg henne i Anders och Måns liveshow på Malmö konsthall 2005.
Oslipat tolkar... har jag väldigt positiva erfarenheter av som koncept, efter att ha sett deras finfina samarbete med Jakob Hellman på Lunds humorfestival förra året. Det här kan bara bli bra! 6 mars, klockan 20, på Babel i Malmö.

Klubb för spelnördar

I kväll kl 20-01 är det premiär för Inkonsts nya spelklubb Spelrum digital. Inte bara en mötesplats för spelintresserade utan även en klubb som vill insperera till levande deltagarkultur. Spelmusik, gamerquiz, livemusik med Snild Dolkow och en massa spel. Kan bli hur bra som helst!

Perfect or Join my picnic

Bara för att det tar lite tid mellan bliggposterna betyder det inte att jag inte är kulturell. ;) Just nu handlar det bland annat om Frightened rabbits nya skiva (fantastisk!) och Cirkeln-trilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Mer om dessa framöver hoppas jag, men nu vill jag tipsa om en spännande dansföreställning som visas 20-21 feb på Dansstationen, kl 19. Det är Christina Tingskogs Perfect or Join my picnic. Ser fram emot det!
Och på torsdag blir det samtal om dans och filosofi kl 19. Föranmälan till Skånes dansteater. Ska bli mycket intressant!

Torftigt eller talande om migrationspolitik?

Nu har jag skrivit min andra dansrecension, efter att ha sett Stimulation overload på Dansstationen den 31 januari. Texten kommer i nästa nummer av den antirasistiska tidskriften Mana nu i vår.

Kirstine Ilum och Somatic noise som gjort föreställningen beskriver den själva som "...en rå, brutal, fysisk och fartfylld föreställning. Svart poesi blandas med uppmaning till eftertanke när utanförskap i vårt samhälle blir belyst". Utgångspunkten är Europas hårda migrationspolitik.

För att stämma av om jag var helt ute och cyklade när jag skrivit klart läste jag ett par andra recensenters texter och det var intressant att se hur olika man kan tycka om samma sak. Jag hade nog gett föreställningen 4 av 5 om jag skulle sätta betyg men av Anders E Larsson på nummer.se får den bara en tvåa. Kristina Nilsson på Skånskan är däremot mycket mer positiv.

Förhoppningsvis får jag tillstånd att lägga upp min text här efter att den kommit i tryck. Och så får ni hålla tummarna för fler föreställningar i vår av en klart sevärd dansupplevelse!

Balkanfilmfest

Nya filmer från Balkan kan betyda allt från gansters som försöker att leva som i en Hollywoodfilm till historien om en lokal vampyr i Montenegro. Både Spegeln i Malmö och Kino i Lund deltar i den andra upplagan av Balkan New Film Festival som äger rum 8-10 februari. Läs om alla åtta filmer som visas i elva städer i Sverige på baneff.com.