Kvinnor och konflikter

Det är temat för årets International female film festival som äger rum på biografen Spegeln på Stortorget i Malmö den 10-12 april.
På programmet står filmer om bland annat den egyptiska revolutionen, Balkankriget, grekiska kvinnors politiska kamp och Rwandas enda kvinnliga trumgrupp.
Genrerna är både dokumentär, drama och dramakomedi – från gripande till kärleksfullt.
Läs mer på femalefilmfestival.se.

Är Stephenie Meyer feminist?

Twilightförfattaren får ofta, med rätta, kritik för att skriva antifeministisk litteratur. Men själv säger hon i en intervju med The Guardian att hon är feminist, för att hon tycker kvinnor är bra. Så hon har nog inte fullt ut förstått vad begreppet innebär...

Hon försvarar sig mer effektivt mot sådana synpunkter som att böckerna skulle vara medvetet antiabort och att Bella och Edwards relation skulle innehålla klassiska varningstecken på våld mot kvinnor i nära relationer, genom att säga att synen på Bellas graviditet bygger på hennes egna erfarenheter av missfall, att hon inte vill prata politik och att Bellas blåmärken efter första gången paret har sex är en nödvändig berättarteknisk lösning.

Det är en intressant intervju. För det kan vara sant det hon säger - men det kan också vara smart pr. Lättare att säga "det här var ingen politisk statement" än att gå in i en polemik om rätten till abort. Egentligen spelar det kanske inte så stor roll heller, om Stephenie Meyer medvetet la in mormonsk och antifeministisk propagande i sin romanserie eller inte. Det viktiga kanske är, som artikelförfattaren själv konstaterar i slutet, varför så många unga människor har blivit så besatta av böcker med så problematiska teman.

På det har jag tyvärr inget svar. Jag är ju själv ett fan och undrar vad det säger om mig... ;)

Vårens kulturtoppar!

Det händer sjukt mycket spännande i Malmötraktens kulturliv de närmaste månaderna. Här är några av mina bästa tips - skriv ut och spara vetja så behöver du inte oroa dig för att missa något grymt!

KONST

* Malmö konsthall har just nu två sevärda utställningar - Videokonst från Afrika: Fortsattkamp mot okunnighet och intellektuellt svek samt Spectres/Broken country/The sound of silence - båda till den 7 april.

* Även Moderna museet Malmö kör hårt med två utställningar som jag vill se: Lögner om måleri och Rip image.

* Som bekant älskar jag konstelever så Konsthögskolan i Malmös kommande bachelorutställning vill jag inte missa. 15-30 mars, Galleri KHM, Ystadsvägen 22A.

Skurhinksprojektet = sant!

Det är häftigt att följa något under längre tid, om så bara på avstånd. I somras skrev jag om Cecilia Perssons multimediala Skurhinksprojekt - ett utforskande av städjobbets villkor, en jämförelse mellan Maja Ekelöf och Gunnar Ekelöf, en hyllning till arbetarklassens kvinnor - bland annat. Och nu är det så att säga "klart". I dag öppnade utställningen om projektet på Lunds stadsbibliotek, som pågår den här veckan och nästa, med bland annat samtal, konst, poesi och böcker. Och i april släpps boken Att bära sin egen kropp - en rapport på Heidruns förlag. Här är ett utdrag.

Allt utgår ifrån Maja Ekelöfs tyvärr ganska bortglömda Rapport från en skurhink från 1970 men också från Cecilia Perssons och kvinnorna i hennes släkts erfarenheter av kroppsarbete. Förutom ovanstående finns också en rad filmer på Youtube och en serie med Skurhinksrapporter för tidningarna Kommunalarbetaren och Arbetaren. Länkar och mer info finns på Cecilia Perssons blogg.

Klass, litteratur och liv. Grymma grejer!

Massa grymt på 8 mars!

Internationella kvinnodagen firas stort i Malmö med något för alla!
- Inkonst bjuder på ett finfint program under parollen Africa flash med både foton, kaffeceremoni, litteraturtips och två dokumentärfilmer: Taxi sister om kvinnliga taxichaufförer i Dakar samt Sarabah – om en kvinnlig rappares kampanj mot kvinnlig omskärelse. Start klockan 17.
- Vill du se Saudiarabiens första kvinnliga regissörs mångfaldigt prisbelönta film Den gröna cykeln är det Biograf Spegeln som gäller.
- Är du ett fan av Anna-Lena Brundin, Klubbkören eller kvinnliga flygaress ska du satsa på Poeten på hörnet kl 19.
- Och sist men inte minst, på Moriskan blir det hejdundrande fest med Gudrun Schyman, serieskaparna i Dotterbolaget, Athena Farrokhzad som läser ur sin hyllade diktsamling Vitsvit, Ladyfestkören och mycket mer. Fri entré före kl 22!

Fina Emil Jensen

Emil Jensen gör inte bara världen lite bättre på sin mjuka skånska, med både skön musik och vackra ord. Han är också väldigt rolig.
Men när han står i centrum för Oslipat tolkar... är det inte han som ska skoja. Nej, i stället spelar han några av sina låtar och så tolkas de av andra ståuppkomiker. Bland andra en av mina favoriter, Sanna Persson Halapi, som var en klart lysande stjärna redan när jag såg henne i Anders och Måns liveshow på Malmö konsthall 2005.
Oslipat tolkar... har jag väldigt positiva erfarenheter av som koncept, efter att ha sett deras finfina samarbete med Jakob Hellman på Lunds humorfestival förra året. Det här kan bara bli bra! 6 mars, klockan 20, på Babel i Malmö.

Cirkeln/I stället för Twilight #2

Jag har just läst en av de dramatiska höjdpunkterna i del två av Cirkeln-trilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren och jag känner fortfarande hur hjärtat bultar och adrenalinet pumpar i kroppen. De blir så verkliga, Linnéa, Minoo, Vanessa och de andra. Jag bryr mig på riktigt om hur det ska gå för dem.

Böckerna påminner mig om Joss Whedons kultförklarade tv-serie Buffy the vampire slayer på flera sätt. Ett av dem är just hur mycket karaktärerna lever i mig. Jag och min vän Madde satt och tittade på avsnitten flera timmar varje dag under en period och det var en av många fina gåvor hon gett mig. För ja, Buffy är lättsamma high school/college-miljöer, ironi och dåliga effekter, men det är också starka, komplexa karaktärer, spänning och fyndiga oneliners. Fantasyns monstrar blir ofta en metafor för olika problem som tonåringar kan möta och serien har starka feministiska inslag. Buffy, Willow, Xander och de andra blev lika viktiga som mina egna vänner och jag oroade mig ofta för hur det skulle gå för dem.

En annan likhet är handlingen. Särskilt den första säsongen av Buffy har starka likheter med intrigen i Cirkeln. Båda handlar om helt vanliga ungdomar som plötsligt upptäcker att de har övernaturliga gåvor. De råkar bo i en småstad där hinnan mellan vår verklighet och demonernas är extra tunn. De har en kufisk manlig mentor med starka historiska kopplingar som ska stötta dem. Och det som känns som den tydligaste stölden är att de har representanter för den magiska världens byråkrati som inte precis är på deras sida. På ett sätt är det faktiskt lite irriterande att författarna tagit så tydlig ”inspiration” från en annan källa. Men med det sagt gör de helt klart också något eget av sitt material. Och Buffy är i mitt tycke en av de bästa förebilder man kan ha.

Klubb för spelnördar

I kväll kl 20-01 är det premiär för Inkonsts nya spelklubb Spelrum digital. Inte bara en mötesplats för spelintresserade utan även en klubb som vill insperera till levande deltagarkultur. Spelmusik, gamerquiz, livemusik med Snild Dolkow och en massa spel. Kan bli hur bra som helst!

Frightened rabbit = bäst just nu

Jag trodde inte att de kunde toppa skivan The midnight organ fight och dess suveräna blandning av ordvitsar med en knivskarp skildring av en förlorad kärlek - men jag hade nog fel. Frightened rabbits nya skiva Pedestrian verse är något mindre hjärtslitande att lyssna på men berör på andra sätt lika mycket och är musikaliskt lika fulländad. De säger själva till DIY att det är det mörkaste de gjort men trots att det är mycket död upplever jag också att det finns mycket hopp. "There's still hope so I think we'll be fine" - även om nästa rad är "in these disastrous times" ;) (Oil slick).

Texterna är onekligen viktiga. Det här är ändå bandet som tidigare gett oss pärlor som "you're the shit and I'm knee deep in it" (My backwards walk) och otaliga vändningar kring armar och händer i Good arms vs bad arms, som dock kulminerar med att "I’m armed with the past and the will, and a brick". Nu får vi bland annat fyndigheter som "I'll never be holy, thank God I'm full of holes" (Holy).

Sångaren Scott Hutchison har i mina öron en rätt fulländad röst - lika säker och melodisk som uttrycksfull. Soundet är precis så som jag vill ha min indierock - också det melodiskt och bitvis pampigt, ibland aggressivt, ibland melankoliskt. Att de är skottar - och att det hörs tydligt i sången - är bara en bonus.

Jag har famlat lite efter rätt jämförelse men det var så klart skotska poppunkarna Idlewilds bästa stunder som jag tänkte på (det vill säga låtar som Actually it's darkness, Roseability och Let me sleep (next to the mirror) på 100 broken windows). Manic street preachers, King Creosote och Travis dyker också upp som möjliga liknelser men Frightened rabbit har mindre stråkar, mer tuffhet respektive högre kvalitet. Utifrån andra perspektiv än det rent musikaliska kan Frightened rabbit dock lika väl jämföras med ett av mina andra favoritband Eels, för intelligensen och balansen mellan sorg och humor.

Hoppas jag får se dem live i sommar, det kan inte bli annat än bra. Tills dess lyssnar jag, om och om igen.

Perfect or Join my picnic

Bara för att det tar lite tid mellan bliggposterna betyder det inte att jag inte är kulturell. ;) Just nu handlar det bland annat om Frightened rabbits nya skiva (fantastisk!) och Cirkeln-trilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Mer om dessa framöver hoppas jag, men nu vill jag tipsa om en spännande dansföreställning som visas 20-21 feb på Dansstationen, kl 19. Det är Christina Tingskogs Perfect or Join my picnic. Ser fram emot det!
Och på torsdag blir det samtal om dans och filosofi kl 19. Föranmälan till Skånes dansteater. Ska bli mycket intressant!

Quiz med filmcitat

Reglerna: 1 poäng vardera för filmens titel, namnet på karaktären som säger citatet, samt namnet på skådespelaren. Om filmen är del av en serie vill jag helst ha numret/namnet på just den här specifika filmen. Annars får ni bara ½ poäng.

Tänk på att några av citaten kommer ifrån filmatiseringar av böcker eller tv-serier, men det är då filmen som efterfrågas.

Ett av citaten är översatt till engelska från ett annat språk.

Några av skådespelarna är extremt svåra, det är smällar man får ta... ;)

Svaren kommer i separat kommentar!

1. Dodge this.

2. Stop, stop, stop! You're going to take someone's eye out. Besides, you're saying it wrong. It's LeviOsa, not LeviosAR!

Blurs alla b-sidor äntligen på Spotify!

Det är sådana här stunder man går och väntar på. Glädjeämnen i vardagen som gör livet lite lättare att leva. Dagens var upptäckten att Blur har lagt upp alla sina b-sidor på Spotify! Jag slipper alltså rota fram min visserligen vackra 10th anniversay box set som kostade mig hela 1399 kr år 1999 (men som i gengäld gett mig över 10 år av tillgång till sagda låtar och som dessutom innehåller varje singelomslag). Plus att även fanklubbsläppen I love her och Close finns med (som jag visserligen också har hemma, men det lär ju finnas rätt många som inte var medlemmar då tänker jag...).

Det finns hur många guldkorn som helst i detta material men för att nämna några säger jag:
- bombastiska I know (delad förstasida på bandets allra första singel She's so high)
- charmiga I love - "She don't care if I live or die - that is why I love her" ;)
- kulthitten Popscene, den sjukt grymma punkpopsingeln som "bara" gick till nr 32 på brittiska topplistorna och därför aldrig varit med på någon Blurskiva
- svängiga Mace och I'm fine
- bästa versionen av fantastiska For tomorrow, nämligen Visit to Primrose Hill extended version, där blåset ges det utrymme det förtjänar
- finfina Magpie, en tonsatt version av en dikt av William Blake
- duetten med bästa Francoise Hardy, To the end (La commédie)
- öronmasken St Louis som jag ofta kommer att tänka på - "I don't want to be here" lyder refrängen ;)
- deras kanske bästa b-sida någonsin, All your life
- Alex remix av Bugman som avslöjar hans undertryckta discoböjelser
- och den bästa remix jag vet, Cornelius avskalade j-popinfluerade tolkning av Tender.

Självklart har jag lagt upp alla de låtar som är värda att lyssna in sig på i en Spotifylista.

Högt betyg till Veronica falls

Nu har jag hittat en sådan där skiva som får mig att minnas vad jag egentligen gillar för musik. Tyvärr händer det inte så ofta men bitvis glad och bitvis melankolisk pop med R.E.M.-gitarrer och körsång är ju bland det bästa jag vet, varför lyssnar jag inte mer på band som Veronica falls?
Waiting for something to happen är en finfin skiva, full av tweepop och tydliga referensramar. Förutom R.E.M. hör jag spår från tidig Blur (lyssna på introna till Oily water och sedan My heart beats), allt inom tweegrenrenoch säkert en massa annat som jag har för dålig koll för att känna igen.
Det är helt enkelt många välbekanta, finfina ingredienser som blir till en välkomponerad och god ny rätt.

Jag har testat att lyssna på deras självbetitlade debut också och den är mest irriterande, med körer som bara upprepar nyckelord från raden innan tills det kryper i kroppen. Nej, det är nu de har hittat rätt och för alla som gillar indiepop finns här många guldkorn. Mina favoriter är som vanligast de mörkaste - If you still want me och Last conversation.

Enda minuset är låten Daniel, ett fint exempel på mitt ständiga hatobjekt, låtar på temat "jag klarar mig inte utan dig". Ett föga konstruktivt budskap vare sig för det aktuella förhållandet eller för alla oss andra som lyssnar. Jag klarar mig alltid utan dig - lyckligtvis. Men mer om det en annan gång... ;)

Torftigt eller talande om migrationspolitik?

Nu har jag skrivit min andra dansrecension, efter att ha sett Stimulation overload på Dansstationen den 31 januari. Texten kommer i nästa nummer av den antirasistiska tidskriften Mana nu i vår.

Kirstine Ilum och Somatic noise som gjort föreställningen beskriver den själva som "...en rå, brutal, fysisk och fartfylld föreställning. Svart poesi blandas med uppmaning till eftertanke när utanförskap i vårt samhälle blir belyst". Utgångspunkten är Europas hårda migrationspolitik.

För att stämma av om jag var helt ute och cyklade när jag skrivit klart läste jag ett par andra recensenters texter och det var intressant att se hur olika man kan tycka om samma sak. Jag hade nog gett föreställningen 4 av 5 om jag skulle sätta betyg men av Anders E Larsson på nummer.se får den bara en tvåa. Kristina Nilsson på Skånskan är däremot mycket mer positiv.

Förhoppningsvis får jag tillstånd att lägga upp min text här efter att den kommit i tryck. Och så får ni hålla tummarna för fler föreställningar i vår av en klart sevärd dansupplevelse!

Balkanfilmfest

Nya filmer från Balkan kan betyda allt från gansters som försöker att leva som i en Hollywoodfilm till historien om en lokal vampyr i Montenegro. Både Spegeln i Malmö och Kino i Lund deltar i den andra upplagan av Balkan New Film Festival som äger rum 8-10 februari. Läs om alla åtta filmer som visas i elva städer i Sverige på baneff.com.

Planekonomi, kyrkklockor och jättelika kaniner

Det har blivit en hel del kultur men desto mindre bloggande på sista tiden. Ska försöka att bättra mig. ;) Här är lite tips sedan sist i alla fall:

Saker jag sett/läst/hört:
Filmen Searching for sugarman - rekommenderas varmt! Fascinerande historia, mycket snyggt berättad.
Seriealbument All I want for Christmas is planekonomi (Sara Granér) - rolig och engagerad på samma gång, förra årets bok???
Utställningen Dans är närvarande, Lunds konsthall - svåröverblickat med massa videoklipp men bitvis grym. Måste se mer av Anna Halprin - blev sjukt sugen på att se hela långfilmen Breath made visible t.ex.
Konsert med Aimee Mann, KB, Malmö - hon gör ingen besviken. Höjdpunkten som vanligt det akustiska partiet. Lågmält men ack så träffande.
Skivor med We have band, Yeasayer, Jesca Hoop och Villagers. I fallande ordning (även om alla är bra). We have band är helt, helt fantastiska!

Artiklar jag skrivit:
Kyrkklockor och ny teknik ger glesbygden röst - om ett unikt och rätt galet gotländskt musikprojekt
Världshistoria om aktivism - om Radioteaterns satsning på 365 människorättskämpar
Roligt och direkt om rädsla, skuld och hat - om Jonas Hassen Khemiris nya pjäs Jag ringer mina bröder, om rasism och nya sätt att göra teater 
"Tyckte att Osby skulle behöva de här verken" - om när SVT:s Konstkuppen byggde jättelika djur i Skåne

Planerat framöver:
Det är dåligt med det... Dansstationens vårprogram känns mycket lovande, där blir nog en hel del nedslag. Och så ska jag se balettversionen av Alice i Underlandet på Spegeln. I övrigt får vi se... ;)

Stimulation overload

På torsdag ska jag se Kirstine Ilum/Somatic noises nya verk Stimulation overload, som har premiär i veckan på Dansstationen. Tror att det kan bli grymt! Jag har sett en snutt medan dansen höll på att ta form och fick känslan av att den är ovanligt "figurativ"/lätt att tolka för den som kanske är lite tveksam till mer abstrakt dans. Verkar också rätt brutal - handlar enligt upphovspersonerna om viktiga frågor kring flykt och övergrepp. Min minnesbild är en dansare med en papperspåse över huvudet som får saker kastade på sig... Planen är i alla fall att jag ska recensera verket för den antirasistiska tidskriften Manas nästa nummer, håll utkik!

Borders are bad for you!

Nu ska det handla om Asylmusikalen, äntligen! Den har tyvärr redan slutat gå - men jag hoppas precis som ensemblen själva sa under föreställningen att det här ska bli något som turnerar runt om i Sverige länge. No borders musical är nämligen något för alla.

Jag erkänner, jag köpte min biljett eftersom det var ett behjärtansvärt projekt. Ett samarbete mellan asylrättsaktivister och människor med egna erfarenheter av den svenska asylpolitiken, ett sätt att nå ut bortom plakat och insändare, ett demokratiskt kulturprojekt med hjärtat på rätt ställe. Men det var svårt att veta hur bra en grupp amatörer kunde göra en musikal från scratch.

Full pott till Äta sova dö!

Gabriela Pichlers debutfilm tog hem alla de tyngsta Guldbaggarna i går - bästa film, bästa manus, bästa regi. Dessutom fick Nermina Lukac priset för bästa kvinnliga huvudroll. Mycket välförtjänt - filmen är i en helt annan klass än det mesta som görs i Sverige - och extra kul för oss som tycker att Skåne, klassfrågor, rasism och starka kvinnor är viktiga att lyfta fram. Tjoho!

Det är Karneval i stan!

Så lyder rubriken på min recension av Karavans senaste föreställning Karneval som finns i senaste numret av Skånes Fria Tidning. Texten finns här.

Jag är ju ingen jättevan scenkonstrecensent (än!) men jag hoppas att jag har gjort den rättvisa. Det var en tänkvärd, rolig och omtumlande föreställning där alla medverkande stod för imponerande insatser. Jag hade ett par mindre invändningar men om du funderar på att se den rekommenderar jag det utan tvekan! Karneval går till och med den 27 januari. Läs mer på Karavans hemsida.