Finaste Aimee Mann

För mig är Aimee Mann en sådan där artist som känns som en gammal vän. Om jag gjorde musik har jag fått för mig att den skulle låta lite som hennes singer songwriterpop. Kanske inte så innovativ eller spännande rent musikaliskt, och inte revolutionerande teman heller, med fokus på mellanmänskliga relationer, men gedigen, melodisk och snygg med smarta, träffsäkra texter.

Och nu spelar hon på KB i Malmö igen, den 17 januari. Så självklart ska jag dit!

Jag upptäckte henne samtidigt som "alla andra", när hon gjorde soundtracket till en av mina favoritfilmer, Magnolia. Låtar som Save me och Deathly gjorde så klart intryck. Och sedan lyssnade jag på supergrymma Bachelor no.3 som har en del av samma låtar men också fantastiska tillskott som Red vines, som jag älskar. Och sedan kom Lost in space, en mörkare men lika underbar skiva. Några höjdpunkter där är Humpty dumpty och Pavlov's bell, men framför allt Invisible ink, en av mina favoritlåtar alla kategorier.

"Nobody wants to hear this tale
The plot is cliché, the jokes are stale
And baby we've all heard it all before
Oh I could get specific but
Nobody needs a catalog
With details of love I can't sell anymore..."

Men sedan släppte hon flera skivor som jag inte fastnade för och jag började att ge upp hoppet om henne. Tills Charmer kom i höstas, som är en riktigt grym skiva. Jag gillar bland annat Charmer och Crazytown men allra bäst är Red flag diver och Labrador. Som jag ser mycket fram emot att få höra live!