Goodnight sun - på gott och ont

Det enda som är värre än gitarronani är basonani. Det är en ny lärdom som jag fått efter att ha besökt Goodnight sun, vid hoppbryggan i Västra hamnen. En annan är att musik måste vara oerhört bra för att kunna tillföra en solnedgång något. Den musik som jag hörde hade sina kvaliteter - men också brister i teknik och publikvänlighet. Tyckte jag, men uppenbarligen inte hundratalet åskådare i alla åldrar. Ett fint initiativ är det helt klart, att önska solen godnatt med musik varje kväll i juli klockan 21, och uppenbarligen uppskattat. Och nu har jag upplevt det själv.

Här är en tre minuter lång video där man inte bara hör musiken utan även ser med blotta ögat hur otroligt snabbt solen sjunker (även om det var tydligare i verkligheten...) Ursäkta vidvinkeln, skaket, och så vidare - det var lite spontant. ;)

Filmquiz

Jag gjorde ett litet film/musikquiz till en fest, där jag satte ihop en Spotifylista med en låt per film. Sedan angav jag varje films genre och årtal, och bad jag de tävlande att ange låtens namn, artistens/artisternas namn och filmens namn, samt att svara på en fråga. Spotifylistan finns här. (Jag kortade till de tio första frågorna på festen och det kändes rätt lagom...) Svaren kommer i kommentarerna!

1. Thriller 1992 - Hur många kvinnor har repliker i den version av filmen som gick på bio?

2. Drama 1999 - Vilka djur faller från himlen i den berömda scenen mot slutet av filmen?

3. Science fiction 2005 - strunta i artisten - Filmen är full av grymma livsvisdomar och citat att glädjas åt. Vilket ord fattas i det här citatet: ”If you want to survive out here, you've got to know where your XX is.”

Sommarens bästa

Insåg igår att ungefär halva sommaren har gått - om man går efter sommarlovet, och Jojo Sommars giltighet ;) - och det är ju inte bra! Jag har grillat en gång, ätit jordgubbar en gång, inte badat alls, och inte en enda gång besökt något av evenemangen under Sommarscen. Nu ska jag ta tag i detta. Därför sitter jag och äter körsbär och planerar min sommarkultur. Här är ett urval av det jag skulle vilja gå på under det som är kvar av sommaren!

Fölsefirande med Blur

I dag fyller jag 32 år, och nästan samtidigt släpper Blur sin första singel på jag vet inte hur länge. Sammanträffande? I think not. ;)

Hur som helst, både Under the Westway och The puritan är rätt trevliga låtar, inte alltför olika det som Blur gjorde förr, som både finns på Spotify och Youtube, så kolla in. De har skrivits till bandets konsert i Hyde Park som ska avsluta OS i London - och som jag så klart missar, liksom deras spelning på Way out west - och det är oklart om det blir något mer från dem, så passa på nu!

Under the Westway - Spotify Youtube

The puritan - Spotify Youtube

Dessutom rekommenderar jag varmt en titt på deras gamla videor på Youtube. Jag började ju att gilla Blur på 1990-talet, före Youtube (ja, så gammal är jag!) så hade missat en del av pärlorna. Jag skulle nog vilja säga att alla videorna är bra och genomtänkta (Alex och Damon är alltid snygga, om inte annat) och sinsemellan väldigt olika. Sorgligt dock med videorna från Think tank - utan Graham på gitarr... 

Några höjdpunkter - Clockwork orange-referenserna i The universal, de kassa men ändå stämningsfulla Londoneffekterna i For tomorrow och självklart charmiga Parklife. För att inte tala om Girls and boys, som fick mig att bli kär i Alex, de spännande parallellerna mellan kultsingeln Popscene (som aldrig gick högre än till just #32 på de brittiska listorna) och monsterhitten Song 2, och animationerna i Coffee & tv. Ja, ni hör ju själva. Gå och kolla nu!

Och glöm inte min fina Spotifylista med det bästa som går att frambringa där ur Blurs karriär! (Det vill säga, inga b-sidor, men väl livetagningar, udda albumspår och hits).

Är det här konst? #2

Älskar debatten om vad som är konst, och vad som är bra konst. Har läst några bidrag till debatten (nya och gamla) på sista tiden som jag gärna tipsar om:

Elin Klemetz artikel i förra numret av tidskriften Filter (nummer 25) med titeln Vilse i pannkakan? handlar om det förlorade hantverket i konsten och inte minst på konstutbildningarna. Hon tar rätt tydligt ställning mot den idébaserade konsten, vilket jag personligen aldrig skulle göra, men resonemangen är mycket läsvärda. Filter lägger inte upp sina artiklar på nätet, men kolla om du kan hitta tidningen på biblioteket eller köp den på Filters hemsida.

Bo Madestrands essä i Dagens Nyheter den 20 september 2009, Pr-konstens väg från piss till parfym, finns att läsa på nätet här. Handlar om postmodernismen och konsten som idé från Duchamp via Dalí ochWarhol till Hirst och Vazzoli, bland andra. Mycket intressant, inte minst om hur konstnärer använder sig av medierna.

Städarnas liv sätts i fokus

Jag blev mycket nöjd med min text till Skånes Fria Tidning om lundaförfattaren Cecilia Persson och hennes Skurhinksprojekt. Förhoppningsvis reflekterar den vårt intressanta samtal om klass, kultur och kön. Hon utgår alltså från Maja Ekelöfs bok Rapport från en skurhink från 1970 och samlar nutida berättelser om städning, samtidigt som hon ställer Maja Ekelöf mot sin namne, poeten Gunnar Ekelöf. Och så skiver hon egna skurhinksrapporter för tidningarna Kommunalarbetaren och Arbetaren. Bland annat.

Läs gärna min artikel här: http://www.skanesfria.nu/artikel/93635

Här finns Cecilia Perssons egna sida med länkar och info om projektet: http://www.kronotoptext.se/

Och här finns konstnärliga och vardagliga skurhinksrapporter i form av rörlig bild: http://www.youtube.com/user/Skurhinksrapporter

Obskyra favoriter

Detta kanske är ett välkänt faktum, men likväl: de bästa låtarna är inte (nödvändigtvis) de största hitsen. Tvärtom tycker jag att många udda b-sidor eller vanliga albumspår har något som gör dem till mina favoriter i en artists repertoar. Här kommer alltså min Spotifylista på obskyra favoriter. Helt enkelt mina favoritspår av grymma artister, i de fall där många kanske bara har hört låtarna som hamnat på listorna. (En fulltextversion följer nedan, om du inte har Spotify).

Vilka är dina obskyra favoriter?

(Ursäkta dröjsmålet förresten. Jag har väldigt mycket annat att göra just nu, men jag kommer tillbaka igen, jag lovar!!)

Belle & Sebastian – Get Me Away From Here, I'm Dying
Eels – Packing Blankets
Radiohead – Like Spinning Plates (Live)
Pet Shop Boys – I Wouldn't Normally Do This Kind Of Thing
Kate Nash – Don't You Want To Share The Guilt?
R.E.M. – Why Not Smile
Aimee Mann – Invisible Ink
Madonna – Till Death Do Us Part
Blur – Caramel
Pulp – A Little Soul
Francoise Hardy – La Nuit Est Sur La Ville
Björk – Unravel
Bloc Party – This Modern Love
Oasis – Slide Away
Kent – Cowboys
The Concretes – Sugar
The Cardigans – And Then You Kissed Me
The Postal Service – We Will Become Silhouettes
Anna Ternheim – My Secret
U2 – Angel Of Harlem

Mitt stora reportage om graffiti och gatukonst!

"Graffiti och street art är en möjlighet för alla att se konst". Detta och mycket mer säger gatukonstnären Fabio "Limpo" da Rocha i mitt reportage på ämnet. Vi får också följa en stor målning från början till slut i superfina bilder av fotografen Carolina Hansson. Reportaget var det stora, avslutande arbetet i kursen som jag gått i kulturjournalistik vid Malmö högskola och ingår i ett grymt webbmagasin som en grupp av oss studenter gjorde. Läs Gata magazine här!

Även de andra magasinen och radioreportagen rekommenderas varmt! Det handlar bland annat om kulturtanter, skapandets villkor, och roller derby. Eller, för att citera kursansvariga Boel Gerell, "Vem är kulturtanten och vilka chanser har hon på en modern datingsajt? Finns det några hållbara alternativ till slit-och-slängkulturen? Är den svenska jämlikheten så mycket bättre än den japanska?" Se alla här: http://wpmu.mah.se/kj/kjk3-nr-2/

Veckans tre bästa

Detta vill jag rekommendera i veckan:

1. Copenhagen photo festival. Den 7-17 juni blir det utställningar, föreläsningar, workshops och allmänt fotofokus i stora delar av Köpenhamn. Hela programmet finns här.

2. KHM gallery. Som vanligt har Konsthögskolans elever en del spännande att bjuda på. Den här gången fastnade jag för Kianoosh Vahabis vackra och fascinerande utforskningar av korantexter. En datoriserad kvinnoröst läser upp vad jag antar är olika epiteter framför Allah i Koranen, medan de arabiska bokstäverna slingrar sig över metallcylindrar. Mäktigt. Max Ockborns skulpturer sade mig inte lika mycket, men de är ändå värda att se. Till den 9 juni. Läs mer på KHM:s sida.

3. Den 8-9 juni är det dags igen för festivalen Ladyfest, med bland annat humor, rullskridskodisko, artister som Alice B, tjejerna från Those dancing days nya projekt Volcano och queerdansbandet Klas-Ingelaz samt paneldebatt om hur arrangörer ska lyckas boka fler kvinnliga artister. Utöver en grym tvådagarsfest är detta nämligen målet med Ladyfest. Moriska paviljongen är platsen och hela programmet finns här.

Vilken besvikelse!

Filmfrossan kom av sig lite, tyvärr. ;) The Artist var inte alls så bra som jag hade förletts att tro, bland annat av Sydsvenskans recensenter Mattias Oscarsson och Martin Andersson. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att inte låta andras goda vitsord trissa upp mina förväntningar, men det är svårt. Jag trodde alltså att den skulle vara kanske 4+ eller till och med 5, men... naej. Den var helt okej. Det var roligt med svartvitt, (nästan) stumt och alla referenser till äldre filmklassiker. Höjdpunkten var en fin metascen i mitten där ljudet används på ett mycket effektfullt sätt. Men alla karaktärer var sjukt svåra att tycka om, handlingen var utdragen och temat var mitt mest hatade (män som är stolta och tycker synd om sig själva och plågar oss med detta genom hela filmen tills de till slut ger efter för en självutplånande kvinna, typ). Dessutom hade jag förväntat mig en trivsam feel-good film, men hur många självmordsförsök var det egentligen? Det räcker inte med ett lyckligt slut (det kan knappast komma som en spoiler i den här genren...) för att balansera omkring 1½ timme av självömkan. En trea, ger jag den.

Och Prometheus bestämde jag mig till sist för att inte se. Jag är en extremt känslig själ, helt utan ett uppbyggt försvar mot skräckfilm, och att göra mitt första trevande försök med genren i en biosalong i 3d - jag tror inte det. Det får bli dvd i dagsljus i goda vänners lag, tror jag.

Nåväl. Jag har tittat på intressant konst och lyssnat på grym musik i veckan så den har varit fin ur kulturell synpunkt ändå. Mer om detta framöver!

Filmfrossa!

På onsdag eller torsdag vill jag se The Artist på Biograf Spegeln. En charmig, lite annorlunda och lite förutsägbar fransk stumfilm i svartvitt - vad kan gå fel? 

Och på söndag är det nu bestämt att jag ska följa med några vänner och se Prometheus på bio. Hade inte så bra koll på den mer än att det var en science fiction med Noomi Rapace, i 3d. Lät lovande. Nu läser jag att det är en scifi-action-thriller-skräck. Och då blir jag nervös, för jag har aldrig någonsin sett en skräckfilm. Jag känner mig själv för bra för det. Så nu måste jag fundera lite. ;)

Hajar på skånska vs. tuff och gullig nostalgi

På fredag har Sophie Rimheden releasefest för sin nya skiva "Haj". Den verkar intressant på många sätt, inte minst för att allt på den är skånskt, från de medverkande till instrumenten och de inspelade ljuden. Dessutom sjunger Bjärnums elektronikadrottning för första gången någonsin på skånska. Läs mer i min artikel för Skånes Fria Tidning.

Men jag har redan planerat in något annat på fredag för egen del: femårsjubiléet av indieklubben So tough! So cute! på Debaser. Jag citerar deras egna beskrivning: 

"Fem år av känslor så stora att man knappt vet var man ska bli av. Fem år av Pop. Sjutumssinglar. Sarah Records. The Ronettes. (...) Du tror fortfarande på magi. Och att göra blandband. Med poplåtar som hans tidigare flickvän aldrig har hört talas om."

Det kallas nog för nostalgi, men det kommer ändå att bli grymt. Pop, punk och girl groups. Läs mer på Debasers hemsida.

Hon startade egen konsthall

Skärets konsthall har funnits i tio år, efter ett privat initiativ av Gunhild Stensmyr. Nu lämnar hon över verksamheten, för att i stället starta en ny konsthall i Tornedalen. En mycket spännande person, alltså, med intressanta tankar om konstens betydelse:

– Jag är väldigt troende när det gäller konst och så övertygad om dess möjligheter. Jag har något slags tanke om att ”frälsa” folk, att de ska tycka att konst är viktigt. Man lär sig mycket om sig själv och andra genom konst och kultur. Om man är öppen mot konsten är man också mer tolerant mot sina medmänniskor.

I dag är det vernissage för sommarens utställning, en retrospektiv av alla tolv konstnärer som ställt ut i konsthallen under årens lopp.

Läs mer om Gunhild Stensmyr, Skärets konsthall och Konsthall Tornedalen i artikeln som jag skrivit för Skånes Fria Tidning.

Jag hjärta konstelever #2

Som sagt, jag gillar konstelever. Så jag hade rätt höga förväntningar på Konsthögskolan Malmös årsutställning. Och jag blev kanske lite besviken. Mycket var bra men ännu mer var lite "jaha". Men här är i alla fall några av höjdpunkterna. Som faktiskt var rätt många måste jag erkänna. ;)

 

Jag noterar att Daniel Sefarian Spies var en av favoriterna även med förra gången jag kollade på KHM-folket (kolla in det här blogginlägget från då). Lite kul. ;) "The ritual of serving bad news" och hans andra nya verk var minst lika bra.

Kopior på kopior

Jag är inte bara efter med bloggandet, utan även med Kobra. Lyckligtvis finns Svt play och där såg jag nyss del 7 av senaste säsongen: Copycat. Om härmande, kopior, återföreningar, reenactments och all annan repitition som dominerar vår kultur just nu, från Tupac till turistnäringen. Det började med en egen liten reenactment av Kylie Minogues video Come into my world, regisserat av Michel Gondry. Originalet finns här. (Kan för övrigt varmt rekommendera typ alla hans musikvideor för bland andra White stripes, Björk, Radiohead och Chemical brothers. Helt galna idéer, briljant genomförda.) Särskilt rörande i programmet var inslaget om Genesis och Lady Jaye Breyer P-orridge, som var så kära att de opererade sig för att likna varandra så mycket som möjligt. Kolla in programmet här.

Jag har varit lite besviken på den senaste säsongen av Kobra hittills, men det tar sig. ;) Avsnitt fyra har nog varit bäst annars, om evolution. Kolla in konstnären som korsat sitt dna med en växt!

Nu ska jag titta på Lady Gaga-videos. Blev inspirerad. ;) Och i veckan hoppas jag ta mig till Konsthögskolan Malmö för deras avgångsutställning. Till den 27 maj tror jag att ateljéerna är öppna. Värt ett besök skulle jag tro!

Nu är jag kulturredaktör!

I dag har jag tagit över som kulturredaktör på Skånes Fria Tidning. Känns fint!

Och på torsdag ska jag gå och se Potatopotatos pjäs Danskjävlar på Bastionen. Så det känns som en bra kulturvecka!

Nästa projekt: boka biljetter till After dark på Malmö opera. Dags för mig att göra premiär som dragshowpublik, tycker jag.

At night I fly

... är namnet på en välrenommerad dokumentär om ett konstprojekt på Folsom prison i USA (läs mer på Imdb). Den verkar jättebra. Just nu finns den att se på Svt play. Passa på att se till och med den 19 maj!

Konserttips! 

Vill bara rekommendera några spelningar framöver...

1. Jonathan Johansson, 28 april, St Johannes kyrka, Malmö.

2. Deportees, 11 maj, KB, Malmö.

3. bob hund, 5 juni, Moriska paviljongen, Malmö.

4. Laleh, 5 juli Sofiero, Helsingborg, 19 juli, Kronovall, Österlen.

3. Paul Simon spelar "Graceland"-skivan med Ladysmith Black Mambazo, 22 juli, Globen, Stockholm. Man borde verkligen vara där. Om man bara får ihop 495-995 kronor plus resa och boende. ;)

Google tar över konstvärlden

Lite läskigt är det. Men än så länge mest bra. På googleartproject.com kan du kolla på konst från många av världens bästa museer. Till exempel Nya Zealands nationalmuseum Te Papa. De imponerande maoriska verken varvas med landskapsmålningar och foton från förr. Spännande! Å andra sidan kan man jämföra de 178 verken där med museets egna onlinesamling som innehåller 200 000 bilder (bland annat på naturhistoriska samlingar, men ändå...)

Skottlands nationella gallerier har också en spännande samling på sajten. Många dramatiska, eller kända verk. Nationalmuseet i Stockholm är med (verket av Helmer Osslund fastnade jag verkligen för!), liksom Glyptoteket och Statens museum for kunst i Köpenhamn. Och så en massa andra kända och mindre kända internationalla konstmuseer så klart.

De har också en grej för vissa museer som de kallar "museum view" som tillåter en att "gå runt" inuti museet, lite som i ett 3d-spel. Det är rätt klumpigt men tanken är ju god. Testa MoMA (Museum of Modern Art i New York) t.ex.!

Man kan dessutom söka på konstnär. Om jag förstod det rätt måste man bläddra på förnamn, det tar inte oväntat rätt lång tid... och då testade jag ändå med Jasper Johns, som är rätt långt fram på J. ;) Och så hade de bara en av hans tavlor! Inte någon som jag kände till heller! Lyckligtvis finns en sökruta, där jag hittade tre verk av Mucha...

Gränssnittet är generellt, om man ska vara snäll, "minimalistisk", och om man ska vara taskig, "disfunktionell".

Nåväl. Trots allt, kul surfande för den som gillar konst!

Crazy in love with Mr Perfect

...hoppas jag att jag ska se på onsdag på Dansstationen. Dans är oftast kul, dans om relationer låter ännu bättre! Det blir två verk, ovanstående "Crazy in love with Mr Perfect" och "I reckon" (som ska undersöka dansaren Stian Danielsen och manlighet). "Crazy in love..." ska med "humor och sarkasm" fokusera på vår längtan efter kärlek. Det är isländska Steinunn Ketilsdottir och amerikanska Brian Gerke som står bakom.

Mina tidigare erfarenheter av dans om relationer på Dansstationen är positiva (inte minst "Running up the Down Escalator" av Ben Duke och "Ven" av La Macana – ett av de coolaste verk jag sett – se video här) så det här kan bli bra!

Från 18.30 är det dessutom drop-in performance med Banditteatern, som bjuder in till "den perfekta dejten". Låter minst sagt spännande. ;)

Läs mer på Dansstationens hemsida.