Stimulation overload

På torsdag ska jag se Kirstine Ilum/Somatic noises nya verk Stimulation overload, som har premiär i veckan på Dansstationen. Tror att det kan bli grymt! Jag har sett en snutt medan dansen höll på att ta form och fick känslan av att den är ovanligt "figurativ"/lätt att tolka för den som kanske är lite tveksam till mer abstrakt dans. Verkar också rätt brutal - handlar enligt upphovspersonerna om viktiga frågor kring flykt och övergrepp. Min minnesbild är en dansare med en papperspåse över huvudet som får saker kastade på sig... Planen är i alla fall att jag ska recensera verket för den antirasistiska tidskriften Manas nästa nummer, håll utkik!

Borders are bad for you!

Nu ska det handla om Asylmusikalen, äntligen! Den har tyvärr redan slutat gå - men jag hoppas precis som ensemblen själva sa under föreställningen att det här ska bli något som turnerar runt om i Sverige länge. No borders musical är nämligen något för alla.

Jag erkänner, jag köpte min biljett eftersom det var ett behjärtansvärt projekt. Ett samarbete mellan asylrättsaktivister och människor med egna erfarenheter av den svenska asylpolitiken, ett sätt att nå ut bortom plakat och insändare, ett demokratiskt kulturprojekt med hjärtat på rätt ställe. Men det var svårt att veta hur bra en grupp amatörer kunde göra en musikal från scratch.

Full pott till Äta sova dö!

Gabriela Pichlers debutfilm tog hem alla de tyngsta Guldbaggarna i går - bästa film, bästa manus, bästa regi. Dessutom fick Nermina Lukac priset för bästa kvinnliga huvudroll. Mycket välförtjänt - filmen är i en helt annan klass än det mesta som görs i Sverige - och extra kul för oss som tycker att Skåne, klassfrågor, rasism och starka kvinnor är viktiga att lyfta fram. Tjoho!

Det är Karneval i stan!

Så lyder rubriken på min recension av Karavans senaste föreställning Karneval som finns i senaste numret av Skånes Fria Tidning. Texten finns här.

Jag är ju ingen jättevan scenkonstrecensent (än!) men jag hoppas att jag har gjort den rättvisa. Det var en tänkvärd, rolig och omtumlande föreställning där alla medverkande stod för imponerande insatser. Jag hade ett par mindre invändningar men om du funderar på att se den rekommenderar jag det utan tvekan! Karneval går till och med den 27 januari. Läs mer på Karavans hemsida.

Missa inte att se Alma Söderberg gratis!

Dansaren och koreografen Alma Söderberg är en av mina senaste idoler. De verk jag sett av henne hittills (A talk, Cosas och Travail) har varit bland de bästa dansföreställningar jag upplevt - kreativa, lustfyllda, roliga, snygga, begåvade och smarta. Hon kombinerar sång, rytm, ord, musik och dans på ett väldigt skönt sätt.Nu finns chansen att se hennes genombrottsverk Cosas alldeles gratis på Lunds konsthall. Gör't! 12 och 13 januari klockan 13 är det som gäller.

Det finns också ett fint inslag från SVT:s program Sverige! att se på SVT play ett tag till om just Cosas. Och faktiskt hela verket på Alma Söderbergs egna videokanal på Vimeo. Det som väcker flest skratt börjar vid ca 12.45 och sedan kommer exempel på hennes vackra sångröst direkt efter, vid ca 13.30.

Och en trailer för grymma duetten A talk med Jolika Sudermann, ett sjukt imponerande och roligt verk... som jag skrev ett annat inlägg om direkt efter att jag sett den.

Det finns också en kort snutt ur hennes senaste verk Travail på Youtube med lite exempel på vad jag kanske skulle kalla human beatboxing. ;)

Finaste Aimee Mann

För mig är Aimee Mann en sådan där artist som känns som en gammal vän. Om jag gjorde musik har jag fått för mig att den skulle låta lite som hennes singer songwriterpop. Kanske inte så innovativ eller spännande rent musikaliskt, och inte revolutionerande teman heller, med fokus på mellanmänskliga relationer, men gedigen, melodisk och snygg med smarta, träffsäkra texter.

Och nu spelar hon på KB i Malmö igen, den 17 januari. Så självklart ska jag dit!

Jag upptäckte henne samtidigt som "alla andra", när hon gjorde soundtracket till en av mina favoritfilmer, Magnolia. Låtar som Save me och Deathly gjorde så klart intryck. Och sedan lyssnade jag på supergrymma Bachelor no.3 som har en del av samma låtar men också fantastiska tillskott som Red vines, som jag älskar. Och sedan kom Lost in space, en mörkare men lika underbar skiva. Några höjdpunkter där är Humpty dumpty och Pavlov's bell, men framför allt Invisible ink, en av mina favoritlåtar alla kategorier.

"Nobody wants to hear this tale
The plot is cliché, the jokes are stale
And baby we've all heard it all before
Oh I could get specific but
Nobody needs a catalog
With details of love I can't sell anymore..."

Men sedan släppte hon flera skivor som jag inte fastnade för och jag började att ge upp hoppet om henne. Tills Charmer kom i höstas, som är en riktigt grym skiva. Jag gillar bland annat Charmer och Crazytown men allra bäst är Red flag diver och Labrador. Som jag ser mycket fram emot att få höra live!

Årets bästa 2012

Jag vill inte vara en sådan som summerar musikåret redan i november (som t.ex. NME gjorde!). Men jag vet ändå redan nu att det kommer att vara en hel del guldkorn som jag missat och vars storhet jag kanske inte inser förrän i början av 2013. Det hände i alla fall i år och därför har jag med några eftersläntrare från slutet av 2011 nedan. Som vanligt har jag också upptäckt några äldre artister/skivor i år och dessa vill jag också inkludera. Hela Spotifylistan med all den musik jag gillat mest under 2012 finns här. Men här är också några listor som sammanfattar det allra bästa ur mitt musikår.

Upptäckterna
1. Alice B - Alice B
Går också in under årets bästa liveupplevelser. Skivan har flera riktigt bra spår men det är Någonting? Nej som fastnat allra mest hos mig. Fina grejer. Så ung men redan så begåvad. Jämförelserna med Håkan Hellström är mest orättvisa eftersom hon faktiskt sjunger bättre. Hon har ett fantastiskt band bakom sig med en sjukt begåvad backupsångare som vi säkert kommer att höra mer av även på egen hand och årets coolaste trummis.

2. Alex Winston - King con
Fire ant och Velvet Elvis är lätt två av årets bästa låtar. Snygg och välgjord pop med känsla.

3. Chairlift - Something
En av de skivor jag lyssnat allra mest på i år. 80-talsinspirerat med många olika stilar på samma platta. Grym. Bästa spår: Wrong opinion

4. Perfume genius - Put your back N 2 it
En av årets vackraste, vemodigaste och mest avskalade skivor. Se också John Grant nedan. Bästa spår: Dark parts

5. Siri Karlsson - Gran fuego
Mer folkmusik åt folket, säger jag. Bästa spår: Sierra Nevada och Den gamle

Weekend - vilken film!

Wow. Weekend är fängslande, ärlig och hjärtskärande och en av de finaste kärleksfilmer jag sett tror jag. Kanske årets filmupplevelse också. Plus en helt underbar filmlåt: John Grant - Marz. (Och Chris New är rätt söt också.)
Se. Eller läs mer på IMDB.

Årets största förluster

Varje år förlorar vi sorgligt nog några viktiga kulturpersonligheter (medan andra kommer till). Det känns som ett tillfälle att uppmärksamma det de bidragit med så här kommer min personliga sammanfattning av 2012 års tråkigaste dödsfall ur ett kulturellt perspektiv.

FÖRFATTARE
1. Margaret Mahy
Kanske årets allra sorgligaste kulturförlust enligt mig. Denna mångfaldigt prisbelönta nya zeeländska författare finns översatt till svenska och är kanske mest känd för underbara, humoristiska barnböcker som The great piratical rumbustification men har också skrivit fantastiska fantasy/sci-fiböcker för ungdomar som The changeover - fortfarande en av mina absoluta favoritböcker. En grym kombination av teman om att bli tonåring, familje- och kärleksrelationer och fantasy. The Guardian har publicerat en fin runa. Roligt att notera är att hon enligt en intervju för New Zealand book council räknade Diana Wynne Jones som en av sina favoritförfattare - jag med! Jag tänker alltid på henne med den här regnbågsfärgade peruken som hon ofta använde offentligt. ;)

Original photograph by Kathryn Lynskey 2011. Digitally altered by TimofKingsland. [CC-BY-SA-3.0-nz (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/nz/deed.en)], via Wikimedia Commons.

Karavan vänder världen upp och ner

Den 11 januari är det premiär för Karavans senaste nycirkusföreställning - och jag har biljett! Det kommer att bli fantastiskt! Själva beskriver de Karneval så här - jag citerar för att det är så himla roligt...

"En interaktiv olydig nycirkusföreställning - Vi vänder världen, värderingar och värden. Akrobatiska krumbukter omkullkastar kung. Ung bestämmer och kvinnan har pung. Absurd, grotesk och hysteriskt kul för ung som gammal. Båten har hjul. Kaos blir till ordning och världen är ful."

Jag skäms lite för att jag inte har bättre koll på Karavan. Har bara varit i deras lokal en gång, för ett litet smakprov ur just denna föreställning under Folkbildningsföreningens och Sofielunds Folkets hus Världskulturdagar. Jag blev då sjukt impad inte bara av deras grymma akrobatik, utan för att de verkade ha så fruktansvärt roligt medan de gjorde sina konster. Extremt inspirerande.

Läs mer här.

Asylmusikal för en värld utan gränser

No borders musical har varit på gång i två år, med både asylrättsaktivister och papperslösa bland de medverkande. En tillbakablick från en framtid utan gränser, med reflektioner, sång och dans kring dagens migrationspolitik och människors upplevelser av den. Den 20 december blir det premiär på Bastionen i Malmö. Läs Alejandra Pizarro Correas artikel här. Eller boka biljetter hos Kulturcentralen. Flera av föreställningarna är redan utsålda, så det gäller att skynda sig!

The Narnia code

Som vuxen har jag inte reflekterat så jättemycket över Narniaböckerna, bara mints hur mycket jag älskade dem som barn, läst om och uppskattat dem lika mycket nu. Men när jag tänker efter är de ju ganska lustiga - sinsemellan extremt olika och med en rätt udda blandning av både påhittade och etablerade mytiska figurer från diverse traditioner.

Därför blev jag fascinerad av en artikel i Sydsvenskan i veckan om C.S. Lewis. Dels har författaren precis valts in i Poets' corner i Westminster Abbey (här är det väl ändå läge för ett "Äntligen!"?) och dels var han för något år sedan föremål för en bok som nu har kommit i en enklare version, "The Narnia code". Populistiskt, ja visst, men också jäkligt spännande.

Forskaren Michael Ward har nämligen en teori om att varje Narniabok motsvarar en "planet" enligt den gamla världens sätt att dela upp dem (solen, månen, och de fem planeterna som är närmast solen). Detta ska då förklara både stämningar och vilka figurer som dyker upp.

Tydligen är boken intressant läsning även om man inte alls håller med om teorin, eftersom den innehåller så mycket kul om medeltida symbolik. The Guardians mycket läsvärda recension tar även upp C.S. Lewis rätt uppenbara och omstridda kristna planteringar i boken och deras påverkan på till exempel en av mina andra författare, Philip Pullman. Artikeln rekommenderas!

Att komma över gammal kärlek

I veckan var jag på Linn Henriksson Strååts utställning Upplösningar på Makeriet i Malmö (till den 16 december, så skynda att fynda...). Den handlar om en självupplevd separation och olika delar av processen att komma vidare efter att relationen tagit slut. Bland annat ingår en video och en serie foton av fram- och baksidor på olika fysiska objekt med anknytning till relationen (bok- och skivomslag, biljetter, affischer...) som är sinnrikt presenterade i ett långt dragspel som fyller golvet. 

Jag hade en naiv förhoppning om att få hjälp med att bearbeta min egen ”stora” separation, men kände egentligen inte att jag fick några svar, vare sig från konstnären eller mig själv. Ett av verken är ett jättelikt pappersark, som hänger från taket. Båda sidorna är fyllda med handskrivna ord, som en straffuppgift efter skolan på svarta tavlan. På ena sidan står det ”jag måste släppa taget jag måste släppa taget jag måste släppa taget” om och om igen. På andra ”jag har släppt taget jag har släppt taget jag har släppt taget”. Men vad det magiska är som händer mellan ena sidan pappret och det andra förblir en gåta.

White cocktail och annan grym dans

Årets sista Plattform på Dansstationen i går var skoj, med bland annat några härliga, personliga julinslag från personal och andra. Överlägset bäst tyckte jag ändå om sista dansen, White cocktail av och med My Grönholdt. Den presenterades som en undersökning av ordning och kaos. Jag var osäker först, men i efterhand föll alla bitarna på plats. Jag blev nervös av att dansaren hade så lite kläder på sig, men det skulle visa sig vara en nödvändig del av verket.

Först byggdes ett mönster av toapapper i prydliga linjer på golvet. Sedan följde ett mellanspel, där pappret fyllde ut kalsonger, bröst, rumpa och skapade skägg. Och sedan kom höjdpunkten, kaoset, lössläpandet, böljande rörelser i ett moln av vitt. Att begravas i, rulla runt i, svepa omkring sig. Mycket vackert. Också kaxigt och kul, ett verk följt av skratt. En lek med genus, färger, former och rörelser. Något att minnas.

Plattform är alltid grymt som ett buffébord av korta verk, works-in-progress och smakprover. Nästa är redan den 18 januari. Ett annat datum att boka in redan nu är 30-31 januari, då Kirstine Ilum och Somatic Noise har premiär för Stimulation overload. Jag har sett tidiga fragment ur detta verk om utanförskap, inskränkt yttrandefrihet och flyktingens bemötande i ett nytt land och tror att det kommer att bli riktigt bra.

Tack för den här tiden, Stanza

I går tog Inkonsts litteraturklubb Stanza farväl efter tio år med ett jäkligt grymt och minst sagt varierat program.

Några citat:
"Jag är för demokrati om den är radikal."
"All riktig litteratur tar avstånd från kapitalism."
Mats Kolmisoppi, Undantagen

"Ändamålsenslighetens tidsålder"
Pär Thörn

"The purpose of political poetry is to make the world safe for love poems."
Shailja Patel

Även Tomomi Adachis humoristiska och fascinerande ljudpoesi och Ida Börjels kritiska analys av P1:s Dagens dikt var väldigt givande. Tyvärr kunde jag inte stanna för att se mono/mono och G=T=B=R=G, men jag måste ändå misstänka att kvällens höjdpunkt var Shailja Patel. Med sin djupt gripande och insiktsfulla text om migration och kärlek rörde hon mig till tårar, och även hennes kärleksdikt var imponerande. Blir väldigt sugen på att köpa hennes hyllade bok Migritude, som numera finns översatt till svenska även om jag personligen hellre läser på originalspråket engelska. Jag intervjuade henne till Skånes Fria Tidning häromdagen, finns att läsa här.

Träffa Sara Granér och Liv Strömquist!

Serietecknarna Sara Granér, Nanna Johansson, Sara Hansson och Liv Strömquist finns på Chez Madame på Falsterbogatan 1 i Malmö nu på söndag. Då är det nämligen seriesöndag och feministisk julmarknad med Malmös feministiska nätverk och den feministiska bokhandeln Hallongrottan. Kl 14 startar julmarknaden och kl 16-19 blir det serieuppläsning, signering och samtal. Låter sjukt grymt! Obs dock att tidigare inköpta böcker inte signeras, om de inte är från små oberoende bokhandlar...

I stället för Twilight

Trots bättre vetande är jag ett jättestort Twilightfan och hade lika kul på årets midnattspremiär av Breaking dawn II som förra gången. ;)

Men egentligen skulle jag hellre rekommendera en helt annan fantasyserie till den som vill läsa om en ung flicka och hennes väg in i vuxenlivet. Nämligen fantastiska Dragonsong och Dragonsinger av tyvärr framlidna kultstjärnan Anne McCaffrey från 1970-talet. De är fortfarande några av mina absoluta favoritböcker och Menolly är en stor idol. Hon delar en del egenskaper med Bella - ödmjuk, ensam och utanför med en lite disfunktionell familj - samtidigt som hon har sina helt egna drag - varav den stora musikbegåvningen är viktigast. Hennes vandring från utmobbad och nedslagen till att hitta sin egen plats i världen innehåller alla de klassiska dragen men blir inte sämre för det.

Jiro dreams of sushi

...visas på stadsbiblioteket i Malmö nu på onsdag (den 28 november) klockan 17.30. Funderar på att gå dit. En snygg dokumentär om Japan, matkultur, perfektionism, Michelinstjärnor på de mest oväntade ställen, förväntningar på barnen, lärande och yrkesstolthet känns inte så dum. Den fick dessutom en fyra i Sydsvenskan. Någon som är sugen?

Är det här konst #3?

Min aldrig sinande fascination för diskussionen om konstens väsen har lett mig till att göra ett helt uppslag på temat för Skånes Fria Tidning. Jag frågade konstföreningar, Kristianstads konsthallschef och en kulturvetare vad bra konst är och vilken roll den kan spela och kom även in på ämnen som design som en ersättning för konstverk, folkbildning och aggression. Superspännande! Jag ville gärna samla alla artiklarna någonstans så här är listan:

Fantasi, folkbildning och föreställande verk

Från aggression till aha-upplevelser

”Design har tagit över konstens roll”

Roligaste dansen hittills

Polskans historia i Sverige. Ett kassettband, en overheadprojektor samt sex dansare och musiker så kan du berätta den på ett engagerande, humoristiskt och överraskande sätt. Bara du bygger in lite akrobatik, striptease och folkdansbattles. Fula 90-talskläder, sjukt grym livemusik och dålig svengelska. Nej, jag kan inte göra Martin Forsbergs föreställning som jag såg i kväll på Dansstationen någon som helst rättvisa. Men det var länge sedan jag skrattade så mycket eller hörde så långa applåder efter ett dansverk.

Blev tvungen att leta upp en video på nätet:

Notera fågeldansinslagen vid ca 4 minuter, samt avslutningen med utrop av "svenska" fenomen - när vi såg den var det "fredagsmys, Ilmar Reepalu, tacos" och "SHIRLEY CLAMP!" ;)

Siri Karlsson spelar här i bakgrunden medan jag skriver. Folkmusik och folkdans, i både traditionell och modern tappning, gotta love it!